En supporters uppladdning...
Du vaknar upp av jubel, tjut och polissirener, du kollar ut och du ser någon med röd-gula kläder och en megafon i handen som polis-afandi jagar runt i kvarteret. Oroa er inte det är bara jag som har sömnproblem inför matchen.
Uppladdning
Wazup! Jag heter Emanuel Güner och jag är 17 årig skövdebo som älskar Syrianska FC från Aramtälje (kallas även för Södertälje) och det är antagligen mitt största handikapp, för när det går bra så är jag lycklig, men när det går dåligt så blir jag gravt deprimerad och tycker allt är åt helvete.
Jag älskar att titta på mina hjältar när dem spelar på planen, samtidigt som mina bröder och systrar står runt omkring mig och sjunger ”ahna kolan Suryoye” i klacken, men en viktig del av matchen som man kanske inte tänker på är själva förberedelserna inför den, så man är på topp när domaren blåser igång kampen.
En äkta supporter
Hur ska man förbereda sig om man vill vara en äkta supporter? Det finns bara ett enda rätt svara på den frågan: gör vad du vill, det finns inget som heter rätt eller fel, det finns bara något som heter sanna eller falska supportrar, det viktiga är inte hur folk ser på dig, det viktiga är hur du ser på dig själv.
För alla supportrar förbereder sig på sitt eget sätt, det kan vara allt ifrån att lyssna på Carola, titta på filmen Titanic eller att slå sönder en ”icke Syrianska anhängares” brevlåda.
Så jag kan inte tala för alla, men jag kan tala om för er hur jag brukar ladda upp inför matcherna och det är just det jag ska göra.
3 dagar innan avspark: nedräkningen har börjat
Det brukar börja tre dagar innan match då jag ”halv” sover på frökens ”Satans” lektion och mina tankar har förts till en vacker plats där jag tillbringar min tid med min drömtjej och jag tänker att livet är så skönt, men helt plötsligt som en blixt från klar himmel så hoppar jag in i den välkända ”Suryoyo batmobil” som för mig till amo Özcan ”el Generale” Melkemichel och just då så piggnar jag till av att fröken står och skäller ut mig och mitt svar är lika arrogant som vanligt, ”lilla fröken jag har en match att tänka på, den spelas om tre dagar, tror du verkligen jag har tid med den här skiten eller, se så hitta någon annan som orkar bry sig” och tre utskällningar senare så är lektionen slut och jag kan äntligen gå hem för att läsa dem senaste rapporterna om laget.
2 dagar innan avspark: 1% vuxen och 99% barn
Efter en skön och harmonisk natts sömn så vaknar jag upp av hoppets ljud som symboliseras av fåglarnas kvitter, jag går till skolan fullt medveten om att jag ska sitta inne i mitt klassrum med min klass hela dagen som knappast är kända för att vara skolans coolaste och precis när jag tar första steget innanför skoldörren så hör jag ”öh tönt, åk tillbaka till ditt j¨¨la land, för att här vill vi inte ha dig (3 sekunders uppehåll och sedan) just det ja du har inget land”, aggressiviteten pumpas upp i kroppen, tills jag vänder mig om och ser att det är mina polare som driver om mitt ursprung.
Just denna omogna kommentar blev som en symbol för mitt omogna beteende den dagen, det började med att jag och Gabore började tjafsa om vilken spelare som är bäst i världen, han tyckte Ronaldo och jag tyckte självklart att det var det mest patetiska jag har hört sedan allt tjat om växthuseffekten, eftersom alla vet att Dinko Felic är den bästa spelaren på denna jord. Det slutade med att vi smet ifrån lektionen för att göra upp, igenom att tävla emot varandra på dataspel. Efter jag hade vunnit några omgångar så gav han äntligen upp och erkände att Dinko är den bästa, så glädjen var stor men problemet var att det inte fanns något att göra efter detta. Så vi gick till cafeterian och satte oss där och blev allmänt uttråkade av att se resten av klassens killar försöka imponera på tjejerna i vår klass. Efter ett tag när jag var som mest uttråkad så kom Aslan på att det skulle vara roligt att knacka på ”Satans” lektion för att sedan springa allt vad vi hade och snacka om adrenalinkick, efter att ha gjort så fyra gånger och retat upp läraren till max så hade vi lyckats med vårat mål och vi var riktigt nöjda över vad vi hade åstadkommit denna skoldag. Det blev inte så mycket tänkande på Syrianska FC denna dag men det var egentligen bara skönt att få en paus.
1 dag innan avspark: Vad är meningen med livet?
Ännu en skoldag, men det enda jag tänker på är det viktiga i livet: SYRIANSKA FC.
Jag går in i skolan, kollar mig runt och ser alla hatiska blickar som har dragits emot mig och jag njuter av att veta att min gulröda klädsel irriterar folk till max. Det går inte beskriva känslan av när alla motståndarfans hatar en pga det fanatiska hjärtat man har, men jag kan garantera att det är extremt tillfredställande känsla.
PS: att jag tycker att det är så extremt tillfredställande kan ju bero på att jag ännu är ogift och inte har debuterat på den stora scenen som alla grabbar väntar på.
Flera steg senare så har jag redan hamnat i tjafs med en kille som inte är lika tillfredsställd med min klädsel och han börjar håna mig. Och av någon anledning så tror han att jag ska bli förbannad, men liksom vem bryr sig, vi har ju inte förlorat mot dem på över 20 år och det låter jag honom bli påmind om i en gest som visar vart skåpet skall stå. Jag säger det inte öppet, men alla vet vilket lag jag syftar på.
Sedan går jag in i klassrummet och grabbarna skojar om McDonald’s nya vandrande reklampelare. Just denna svenska lektion är starkt inspirerande, då den handlar om kärlekens kraft i varje individs själ och jag förstår för en gång skull precis vad läraren pratar om- ”Kärleken är något som lockar fram det mest passionerade känslorna inombords” och jag känner mig totalt träffad, ”fan vad jag älskar dig Dinko, du med amo Özcan” och det är precis så att jag kan hålla tillbaka tårarna. Läraren klappar mig på axeln.
Lärare: Mano det ordnar sig säkert, kärleken i dina drömmar kommer säkert att besvara dina känslor när du minst anar det.
Jag: den är besvarad, det är bara att farsan låter mig inte, han tycker att det är skamligt, han skäms över mitt beteende.
Lärare: du ska inte låta din kultur hindra dig ifrån din stora kärlek, det finns många sådana fall, låt dina drömmars tjej bli din.
Jag: vad pratar du om?
Lärare: ja den tjejen du är kär i.
Jag: Vaaahh! Jag snackar om Super-Alex o co i Syrianska FC och att farsan inte vill att jag ska åka till Aramtälje för att heja fram min stora kärlek, du är ju helt ute och cyklar.
Två minuters pinsam tystnad senare så är det äntligen lunch och du tror inte att det första jag ser är dem ”tuffa grabbarna” som hatar Syrianska FC och min kompis Gabore ser aggressivitet som blixtrar till i mina ögon, så han ber mig att lugna ner mig, men det är för sent för det nu.
Jag tar min hand emot klubbmärket på bröstet och lyfter handen i en 90 graders vinkel för att visa att jag är modigare än dem och stämningen blir kyligare och kyligare för varje sekund.
Efter skolans slut så träffar jag min kusin Abraham på den nyöppnade restaurangen Efesos. Jag är grymt hungrig, eftersom Mr ögonbryn a la McDonald’s förstörde min aptit tidigare. Jag försöker övertala Abraham att strunta i sina framtida juridik-studier för att ägna sitt liv åt mig och Syrianska. Det går inte riktigt hem, men vi planerar i alla fall till morgondagens drabbning och båda två ser fram emot matchen och vi kommer att bli ett helt gäng med supportrar från Skövde som åker dit.
Matchdagen: Detta är livet
Jag vaknar och ser att det fortfarande är lite mörkt ute, jag tar mig en titt på klockan och det är typiskt att klockan bara är 06:34 på morgonen, som vanligt så har jag sömnproblem inför matchen. Jag ringer alla grabbar och vi bestämmer frukost träff på Statoil.
Några minuter senare så sitter vi där tillsammans och käkar. Just i denna tidpunkt på dagen så är det bara härligt att kolla sig omkring och se grabbarna ha det lugnet i sig, som man vet kommer att explodera i ren aggressiv kärlek till laget när vi väl kommer ut på vägarna.
Jag greppar ett stadigt grepp om megafonen och inser att detta är det finaste som finns, att påbörja en resa med mina bröder och systrar för att heja och bära upp vår vackra fana.
Det mina vänner, kallar jag för kärlek.
TIHE UMTHO SURYEYTO !!!!
Våra krönikörer uttrycker fritt sina åsikter och de behöver nödvändigtvis inte överrensstämma med redaktionens eller klubbens.
