Med tjocka läppar i Expressen
Gästkrönikören "Glenn" ser fram emot Derbyt med stort D, den 8 maj på Nya Ullevi.
Så, då var ännu ett Öis-derby avklarat samtidigt som nedräkningen till det riktiga har börjat. Jag måste få lov att säga att matchen resultatmässigt var ett stort steg framåt om man jämför med ett annat Öis-derby jag minns på Nya. Nittonhundraåttiofem.
Av alla bittra minnen av sorg, svek, vrede och förnedring är detta för mig ett av de allra värsta. Alla sportdårar har sina egna favoriter av bittra sportminnen och man vårdar dom ömt, lite som ett nyfött barn. Kanske för att man ska kunna hitta tillbaks till den där känslan när den slutgiltiga revanschen kommer, upprättelsen. Så jag undrar, var är den?
Det är ju inte så att inget har hänt sedan den där senhöstkvällen för 17 år sedan. Vi har vunnit cupen, Uefa-cupen, sju SM-guld och ett otal Öis-derbyn sedan dess. Men den där innerliga revanchkänslan har liksom inte kommit.
Visst, det har funnits andra bittra förluster. Finland i Nagano, Costa Rica och ”natten i Prag”. Men vem går omkring och grämer sig över det där numera förutom dom som inte var med och spelade? Inte jag i alla fall.
Det irriterande med det Öis-guldet var ju alla ny-outade Öisare. Drygt hälften av alla de klasskamrater som fram tills dess på rasterna lekt Torbjörn Nilsson, Tommy Holmgren och Conny Karlsson, lekte nu att de var Sören Börjesson, Janne Hellström och .... Conny Karlsson. Stenhårda lunchrastsmatcher ägde rum. Vi kallades "Internationella Fitt-Klubben” samtidigt som vi skanderade ”hellre dö, hellre dö, jag é hellre dö än blå och rö” mot svikarna.
Som sagt har mycket hänt sedan dess. Lirarnas Lag har trollat boll under halvbrassar som Bob Houghton och Karl- Gunnar Björklund. Numera styrs skutan av en före detta AIK:are och man spelar ungefär som AIK gjorde då, med ungefär samma framgång som AIK hade då, hopplöst förankrat i mitten. ”Publikfrieri och att fylla Ullevi skola vara det allena saliggörande”, sade en blåvit tränare på 70-talet i en ironisk kommentar riktat mot styrelsen i kritik mot brist på vinstambitioner. Spontant känns det som om det finns liknande inställning i de rödblå leden idag. Åtminstone i retoriken, förutom det faktum att de varken fyller läktarna eller spelar sådär fruktansvärt vackert.
Intern kritik verkar knappast finnas. Jag vill inte ens tänka på hur det skulle låta om det var vi som spelade 1-1 mot Gais. Vi blåvittare är ju inte direkt kända för att vara diplomatiska vid den sortens nederlag. Det är ju i och för sig en annan femma, men det kanske är Öis problem idag att dom har så stolta anor genom att dom introducerade fotbollen i Sverige och därigenom inte tar ett nederlag på rätt sätt. Lite som kanadensarna i hockey och engelsmännen i fotboll i sin ”vi uppfann sporten, så vi är bäst ändå”-arrogans. Enda skillnaden är väl kanske att Öisarna inte brukar ha för vana att vara stora i käften innan matchen, däremot har vi de senaste tio åren fått vänja sig vid ett envist pipande efter, oavsett hur det gått eller hur matchbilden sett ut. Förutom 98 har varje match getts ett orättvisans skimmer dagen efter. Kanske är det just därför den där ultimata revanchkänslan inte kommit. Eller är det för att dom sedan dess inte på riktig har konkurrerat med oss om guldet. I sådan fall får man väl hoppas att dom det här året är med i matchen till hösten också, så att vi kan tvåla dit dom ordentligt en gång för alla i ett guldderby till hösten.
Så här står vi nu cirka två månader kvar till Sveriges sportsligt sett största derby. Sveriges mest anrika förening mot Sveriges mest framgångsrika. 29 SM-guld möts på plan i kampen om att vara bäst i stan, i vad som brukar bli väldigt fartfyllda och händelserika matcher. Min gissning är att Blåvitt avgör med ett sent mål så att vi återigen får njuta av samma dagen- efterskådespel av Öisarna. Källander och Hamrén med tjocka läppar i expressen.
Kuriosa: Rödblå ville i stavningskontrollen ändras till Rödkål. Passande öknamn månne?
För övrigt har jag hört genom säkra källor att Lyckans Soldater blev bortdömda den där matchen på Balders Hage på 1800- talet.