Krönika: Framgång föder en generation
Det är som bekant en fotbollsfri vecka vi har att gå tillmötes. Kommande landskamper kommer inte att fungera som något dämpande på min fotbollsabstinens. Reflektion mina vänner, det är något man bör ägna sig åt i brist på annat gott. Det är underskattat, men ack så viktigt.
Nej, jag tänker inte reflektera kring tabelldramatik, poängräkning, scenarior, drömmar eller annan romantiskt ångest. Det finns annat påtagbart som är desto viktigare att föra upp på agendan.
Hur många av er reflekterar över betydelsen av Syrianskas framgångar de senaste åren och vad det burit med sig? Har framgångarna inneburit mera pengar? Förstärkt varumärke? Nya sponsorer?
Förmodligen JA på allt….
…men
Något som är minst lika viktigt (om inte viktigare) är att framgångarna har fångat intresset hos en ung och ny generation.
En gång i tiden knöts jag själv emotionellt till klubben. Nu i efterhand inser man att seriesegrarna på den tiden var kanske den mest centrala som band oss småttingar till klubben. Att klubbens sportsliga framfart sedan stagnerade under några år fick också ett genomslag för intresset, i en negativ mening så att säga. Men klubben hade redan knutit oss till sig, vi lämnade aldrig läktaren.
Under tidigt 2000-tal fick styrelsen genomlida en svår och tuff tid (satt själv i styrelsen då). Vi fick bestiga berg av motgångar efter debaclet mot Åtvidaberg och hade många åsiktsmaskiner att bemöta. Nätterna avlöste varann till att klia sig i huvudet och komma på ett sätt att bygga upp ett nytt förtroendekapital.
Inför säsongen 2004 var det nästintill en all-time low upplevelse. Vi hade under försäsongen knappt en trupp att presentera, men ambitionen var det inget fel på. Vi skulle förbereda för en satsning och det ordentligt också. Det har i efterhand visat sig vara vändpunkten för oss, men aldrig någon gång hade vi kunnat förutspå vilket genomslagskraft i intresse det skulle innebära för vår kommande generation.
Framgångarna har sedan säsongen 2005 avlöst varandra och det beror på en mängd saker. Gröper man frukten ur detta arbete finner man något som är bra mycket viktigare är det sportsliga - en helt ny generation barn som älskar att följa Syrianska. Det kom på köpet och är värt alla medel i världen.
Idag kan man skönja en ordentlig blandning av supportrar som hyser passion till klubben. Barn som fyller läktaren med sin barnsliga tro på ständiga framgångar och förvånande min när laget släpper in ett mål. Annat var det på min tid då vi fungerade som ett komplement till en halvfull läktare av gubbar. Idag kan vi se en ung generation som inte enbart fungerar som ett komplement, men som en skara av hängivna supportrar. De har haft lyckan att uppleva fem hittills fantastiska år som säkerligen etsat sig fast i deras hjärta och kommer att ligga kvar där livet ut.
Så hur det än går i de återstående två omgångarna ska vi inte underskatta kraften av det resultat vi omedvetet inkasserat, ett resultat av en ny generation av Syrianskasupportrar. Nu handlar det om att ta vara på denna skara av barn och ungdomar, att vägleda dem och strypa bort fanatism som de möjligtvis kan komma att utveckla. Fanatism har aldrig och kommer aldrig någonsin bära något gott med sig. En ödmjuk approach är något som vi tidigt i styrelsen insåg var den rätta medicinen till att bemöta motgångar och provokation och aldrig låta känslorna styra våra handlingar. Den inställningen bör alla supportrar kassera in och även sprida till vår yngre generation. Det börjar egentligen hemma, fortsätter i skolan och slutar på läktaren. Hemma och i skolan är det vi föräldrar som har ansvaret, på läktaren är det supportrarna som styr.
Ja, jag är en av dem som klätt in många domares morsor i något som börjar med H och slutar med A, så jag är en av dem som måste ta mitt ansvar och vägleda en ny generation av supportrar - hemma som på läktaren.
