Krönika: Mer än bara ett lag!
Den 23:e oktober 2010 samlades Sveriges syrianer i Vilundavallen, för att se på den efterlängtade matchen som skulle avgöra Syrianska FC's framtid. Skulle de röd-gula kamma hem en vinst mot hemmalaget, och därmed säkra sin plats i allsvenskan? Jovisst. Det var ingen nöd och näppe här inte, jag skulle vilja kalla det en enkel mission för syrianerna att uppfylla. Jag talar inte för mig själv, utan för alla syrianer i hela världen när jag säger: AHNA KOLAN SURYOYE!
Vet inte var någonstans jag ska börja. Jag vet inte vad som fick mig att börja skriva på en krönika, och jag vet heller inte vad jag vill förmedla med den. Det måste nog vara hjärtat som skriver, och sen skulle jag nog gissa på att den handlar om min egen synvinkel på det hela. Allt jag egentligen vet är att jag är glad. Jag är glad att Syrianska FC tagit sig till allsvenskan, och jag är glad att det syrianska folket fått uppleva en sådan lycklig känsla, för det förtjänar dem. Eller ska jag kanske säga vi? Nåja.. nu upplever ni mig kanske som en "icke-så-glad människa" med tanke på mitt dystra skrivande. Men det har faktiskt gått några dagar sedan segern, och trots det så känns det fortfarande i hjärtat ska ni veta, det värmer och jag antar att det är det som räknas.
Jag är för övrigt väldigt fotbolls intresserad. Men då är det framförallt spansk fotboll som gäller och som jag finner ytterst intressant. Det är den vackraste fotbollen i världen för mig, jag är Madridista. Men jag har dock aldrig varit ett super fan av Syrianska FC. Ja ni vet, en sådan där supporter som tittat på tv och som åkt till alla olika ställen bara för att se laget spela live och sedan kunna skrika SURYOYE samtidigt som man viftar med sin syrianska flagga, tillsammans med alla andra fans. Jag har varit den typ av "supporter" som bara sagt "yes!" när jag läst att Syrianska vunnit någon match. Den tysta supporten.
Visst borde det egentligen vara tvärtom med tanke på att är syrian och att laget har sin hemma arena, samt sina matcher här i Sverige, och inte Spanien (som är lite svårare att ta sig till). Hur som helst, kan man dra den slutsatsen att jag inte följt laget överhuvudtaget, så kanske det blir lättare att förstå. Men det betyder givetvis inte att jag inte är stolt över vem jag är och vart jag kommer ifrån. För det är jag, utan det minsta tvivel. Jag har helt enkelt bara inte haft intresset för syriansk fotboll eller för superettan/allsvenskan.
Några timmar innan denna efterlängtade match i Upplands Väsby fick jag några sms från kusiner, där det stod att jag borde komma med och se matchen live. Mitt svar var givetvis att jag inte orkade. Så medan mina kusiner befann sig i Vilundavallen, satt jag där på tv-soffan med pappa och såg på matchen. Pappa var mycket mer uppspelt än vad jag var. Han skrek och hejade, och skrek sedan på mig och frågade om jag var syrian eller inte. Lite komiskt tycker jag. Han lekte nog bara rolig.
Nu när laget är uppe i allsvenskan så lär det dock bli intressantare att följa. Medgångssupporter? Javisst, kalla mig för vad f*n ni vill. Det är inte ett dugg väsentligt för mig. Det som däremot är viktigt och som man börjat inse, är att det här laget nu kommit långt och har all potential och kapacitet i världen för att komma längre och bli ännu större. Råder absolut ingen tvekan om det. Finns ju naturligtvis vissa spelare som är lagets ansikten utåt och som möjligen gjort Syrianska en gnutta intressantare för väldigt många i Sverige. Två exempel på det är söder-ikonen Suleyman Sleyman och föredetta DIF-spelaren Abgar Barsom.
Man kan alltid spekulera kring framtiden för Syrianska FC och dra slutsatser om att vinna SM guld om man så vill. Sedan kanske kvala till Champions League och slåss mot Barcelona, Milan, eller vilket lag man nu har i tankarna för att vinna guldet. Att drömma om att bli världens bästa fotbollsklubb är det självfallet inget fel på. Allsvenskan var från början ett mål. Ett mål man strävade efter och en dröm som väntade på att bli verklighet. Det tog sin tid och nu är man där. Allt tar sin tid, och man bör kämpa för att leva upp till den stora drömmen. Rätta mig om jag har fel.
Syrianska FC är inte bara ett fotbollslag. Det är så mycket mer än bara fotboll. Det har jag insett och det är det jag ska fortsätta komma ihåg. Syrianska FC är folkets lag. Folkets lag som representerar oss syrianer, och som vi även kommer att identifiera oss med i framtiden. Innan jag började skriva på denna krönika satt jag och kollade igenom ett youtube-klipp med Josef Özer och låten "Jalla Suryoye". Bilderna på fotbollslaget fick mig att reagera något starkt, och utan att jag märkte var det helt plötsligt mitt leende som fick hålla emot mina tårar. Jag insåg plötsligt hur stolt jag var.
Suryeyto hol lo mouto!
Johanna Elhad - Skribent för laget Hercules i Svenskafans samt Realmadrid.se!
