KRÖNIKA: Klubbkärlek är en livstid
Jag fick en livstidsdom - Syrianska FC.
”Jag fattar inte. Hur fan kan de spela så jävla dåligt? Och vad sysslar han med? Vad är det här? Hur lyckas han missa där?! Hur svårt ska det vara att trycka in bolljäveln?!”
///
När jag var yngre följde jag den svenska toppklubben Djurgårdens IF. Jag köpte souvenirer från järnkaminerna och blev även medlem i föreningen. Jag minns hur jag tog tåget med min vän till Göteborg för att kolla på en livsviktig match mellan min dåvarande klubb Djurgården mot IFK Göteborg. Den där känslan att kunna hänga på bortasektionen med tusentals andra supportrar som älskar en och samma klubb och där de alla hade en sak gemensamt: Deras DIF var allt.
Jag må ha följt klubben Djurgården, både inom fotbollen samt hockeyn men förstod aldrig supporterkänslan av att inte kunna somna dagen innan en riktigt viktig match eller lägga ned så stor vikt i andra klubbar och dess supportrar. Jag följde ju Djurgården för det var ju bara en rolig hobbygrej och samtidigt kunna jävlas med min gnagarpolare i skolan.
Jag är uppvuxen och bor fortsatt 4 timmar från Södertälje där klubben Syrianska FC har sin hemmaborg. En dag när jag var på besök i Stockholm så sade mina släktingar till mig att följa med på en match. Det var två klubbar med liknande namn. Det ena var Valsta Syrianska från Märsta och det andra Syrianska FC från Södertälje. Det var två broderliga klubbar under en derbymatch i division 2. Där och då visste inte jag att den ena klubben skulle ändra hela min livsstil.
Vid denna tid var jag 15 år och hade sällan någon möjlighet att kunna följa klubben på plats, så därför blev jag tvungen att följa klubben för det mesta via Text-TV. #377.
Ju mer tiden gick, desto mer växte min kärlek för klubben. Känslan att kunna ta körkortet en dag var ju en dröm! Med körkortet skulle jag ju kunna kolla alla matcher på plats! Nu blev det förvisso inte alla matcher när körkortet väl kom men inte långt ifrån trots att de äldre familjemedlemmarna menade att jag var dum i huvudet som åkte sådana långa sträckor. Det är möjligt att de hade rätt men de fattade ju ingenting. Syrianska FC var ju något helt annat!
Jag blev aggressivare med tiden mot de som inte älskade klubben minst lika mycket som mig. Det blev mycket tjafs under en tid och där känslorna många gånger svällde över, både bland vänner och internetforum. Vid denna tid förstod jag inte varför jag blev så arg men idag vet jag varför. Mina känslor följde efter klubbens mående. Vann vi, var jag glad. Förlorade vi, var jag arg och ledsen. Jag var ju nykär.
Hade kontakt med en tjej under denna period och hon frågade vad jag ville göra när vi sågs. Jag kom med förslaget att vi kunde kolla på en träningsmatch som Syrianska lirade mot Hammarby. Hon tyckte inte om idén. Jag fattade aldrig varför. Visst det snöade den dagen men det var ju f*n Syrianska som lirade!
Idag har det gått ungefär 10 år sedan jag började följa klubben Syrianska FC. Jag hade aldrig någon aning om känslan utav att kunna älska en klubb med pass sådan passion och följa en klubb på daglig basis innan kärleken för Syrianska uppstod. Nu förstår jag djurgårdarna från tiden när jag stod på deras bortasektion mot IFK Göteborg.
///
” - Det är så här det känns just nu när min klubb inte fyller mina behov. Det må ha gått 4 omgångar men det skär i mitt hjärta att se oss inneha jumboplatsen. Klubben gav ju mig en livstidsdom i kärlek, där jag ska följa klubben i med- & motgång, trogen livet ut. Nu när jag ändå är fast här med klubben tills döden skiljer oss åt så kan ni spelare & ledare åtminstone börja fylla mina behov. Vi är ju Syrianska – världens bästa och finaste klubb!".
// SFCs Chöpci
