Tack för Cupen Milos - Nu ser vi framåt
Så kom då beskedet - Milos lämnar. Dags att ta nya tag.
Den som orkar följa mina tankegångar här på SvenskaFans (eller annan plattform typ Twitter) vet att jag satt kvar i Milosbåten ända till ledningen bestämde sig för att ta den i land och plocka av Milos. Det är som det är med den saken och jag har inga problem att ställa mig bakom det beslutet även om jag som sagt då tyckte att Milos skulle fått mer tid. Det här blir en krönika som försöker behandla Milos tid och vad jag vill se framöver.
Vad var bra under Milos tid
Tittar vi på Milos tid så ska han ju framförallt få beröm för att han tog hem en titel. Det är exempelvis mer än vad Uwe gjorde och lika många som Åge exempelvis (även om jag håller ett SM-guld högre). Det var en jäkla bra bedrift att ta hem cupen - Inte minst under de förutsättningarna att vi fick dubbla bortamatcher på Tele 2 och vann mot både Djurgården och Hammarby.
Tittar vi på första tiden fick Milos ganska snabbt ordning på försvaret som faktiskt under stora delar av Jon Dahls tid hade stora problem. Åtminstone fram till sista halvåret med Jon Dahl (läs efter Moisander kom in) hade försvaret ofta problem och räddades ofta dels av Anels extrema individuella kvaliteter och dels, och framförallt, av en väldigt stark offensiv. Med Milos fick vi en annan struktur defensivt och Nielsen-Dennis var oerhört solida.
Offensivt var det inte helt optimalt men den starka defensiven gjorde att vi inte sällan kunde klara oss undan med ett mål och jag tyckte vi hade en ganska tydlig struktur med hur vi ville spela - fram till skadorna kom.
Jag tycker också att man kunde se att de nya spelarna som kom in passade väl in under Milos tankesätt. Vi blev trots allt relativt tunna på de offensiva positionerna när spelare som Nalic, IKT och Sören gick sönder samtidigt som Gwargis lånades och Abubakari hade svårt att få spelet att stämma. De nya spelarna gav bredd och spets till ett Milosanpassat spel.
Vi har ju faktiskt gått ganska bra i serien på slutet så det fanns också saker som fungerade (även om det såklart ska tilläggas där att spelschemat varit gynnsamt).
Vad borde varit bättre under Milos tid
När skadorna kom tappade vi en hel del momentum och det blev en del rotationer som tvingades fram som inte var helt optimala. Här ska möjligen Milos ha kritik om det nu var så att hans träningssätt bidrog till skador. Detta vet jag inget om och jag kan tycka att fysteamet har ett större ansvar än Milos här då jag förutsätter att Milos inte bara körde över fysteamet.
Jag vet inte orsakerna till skadorna men hoppas att man har analyserat det. Det kan vara slumpen också och då bör trots allt ingen hängas för det. Vi har ju också en trupp som delvis är något till åren och då är skador såklart en del av ekvationen. Inte heller Milos fel i så fall.
Hursomhelst gav det svallvågor som ändå påverkade Milos och här har Milos förbättringspunkter han måste utveckla själv framöver. Han måste tro lite mer på sin egen linje.
Att vi har roterat en del i startelvan har jag inte supermycket åsikter om. Det kan finnas massor med orsaker som jag inte vet om - skador, dålig form, taktiska drag osv. Men det som inte har fungerat har varit Milos väldiga justeringar under matchernas gång. Han har roterat runt spelare från höger till vänster och även till nya lagdelar. Han har även justerat formationerna och i vissa fall har vi gått från 3-5-2 till 4-3-3 till 4-4-2 och det har varit en hejdlös ostruktur på det mesta.
Det har blivit för hattigt och det har skapat en osäkerhet som inte kändes helt nödvändig utifrån situationen. Milos måste försöka välja en linje och hålla fast vid den. Om inte han tror på den - vem ska tro på den då?
Det känns också lite som FIFA/FM-lösningar ibland med alla dessa rotationer. Sätt bra spelare på vilken position som helst för att få ut något. Rieks som vänsterback mot Zalgiris var väl det kanske tydligaste exemplet på det...
Rätt eller fel att sparka Milos
Som jag varit inne på tidigare tyckte jag att Milos skulle få mer tid - av lite olika anledningar.
Dels tror jag mycket på kontinuitet och dels fanns det trots allt saker som jag tycker såg bra ut.
Förutsatt att man inte är i ett extremt läge tycker jag att en tränare bör få ett år på sig att få skutan dit den vill. Det tar tid att få in nya tankar och nya spelare. Det var i mångt och mycket samma spelare som Jon Dahl hade ja, men också stora skillnader i ryggraden på de olika lagbyggena.
Jon Dahl byggde sitt lag på i stora drag
Dahlin - Anel, Lasse - Lewicki/Bonke, AC - Colak
Av dessa har Milos bara haft Dahlin och Lasse till förfogande under största delen.
Lewicki/Bonke har vi egentligen helt saknat täckning för och även om jag tycker att IKT är en extremt bra centertyp är den en helt annan typ än Colak vilket leder till ett annat sätt att arbeta.
Med en anfallstyp som IKT behöver man mer löpningar runt och det var det som jag tänker att spelare som Buya Turay, Ceesay och Zeidan kommer in med som faktiskt har saknats.
Dessutom har vi ju nu förstått att det behövs en riktig sexa och det är väl inte otänkbart att Siby ersätts under fönstret. Jag tror det är svårt att få ett spelsätt att fungera utan en mittfältare som har ett större defensivt ansvar - sen om han kallas sexa, bollvinnare, hjälpgumma eller vad som helst bryr jag mig inte om. I dagens trupp är det bara Lewicki och Siby som har de efterfrågade egenskaperna men Siby är ju helt borta och även Lewickis framtid känns osäker.
Så jag tror verkligen att om Milos hade fått förutsättningarna kunde det sett annorlunda ut.
Men - samtidigt. Om det är så att spelarna och ledningen inte tror på Milos och att han kan få ordning på det så behöver man såklart gå vidare. Man kan inte ge någon ett år bara för att det ska vara så.
Vad kan vi förvänta oss nu
Att sparka tränare så fort det inte fungerar är dock som sagt, läs gärna Stefans fina Friday häromveckan, inte alltid en fungerande strategi. Jag tror verkligen mer på kontinuitet. Titta gärna på Manchester United. En fantastisk klubb med otroliga förutsättningar, men där det ju egentligen inte blir så mycket bättre trots att man byter ut tränare stup i kvarten. Så lätt är det inte.
Vi fick otrolig utdelning förra gången vi kickade en tränare. Uwe kom in och skakade liv i truppen samtidigt som det kom in spelare (läs AC och Molins) och andra blev kvitt sina skadeproblem (läs Bachirou och Bengtsson). Det kan såklart bli något liknande den här gången men det finns också en risk att det precis som för många klubbar fortsätter vara problematiskt även efter tränarbytet.
Det bästa med ett tränarbyte är väl möjligen att spelarna själva känner att de måste prestera nu för annars blir det tydligt att de inte "bara" var tränaren som var ett problem.
Jag tror vi behöver få in en starkt karismatisk ledare som kan styra den här truppen i rätt riktning (lite av anledningar som Henrik var inne på i sin fina gästkrönika). Vem? Ingen aning. Det överlåter jag till den sportsliga ledningen. Jag litar på dem.
För oavsett om det var rätt eller fel att ge Milos kicken måste man landa i att det var ett felbeslut att anlita en tränare om han sen avskedas efter ett halvår. Det får ledningen ta på sig. Men sånt händer. Ibland blir det fel.
Mitt förtroende för den sportsliga ledningen är intakt. Jag har full förtroende för Daniel Andersson och Andreas Georgson.
Andreas är väl främst ansvarig nu för att hitta rätt person och jag tvivlar inte på honom. Georgson har en av de starkaste fotbollshjärnor jag vet och jag kommer ställa mig bakom hans beslut. Alla dagar i veckan.
Jag tror också att vi behöver se över vårt truppbygge en del. I matchen mot Zalgiris hade vi exakt noll egna produkter i startelvan. Det skiljer sig ganska mycket från hur vi har nått framgångarna de senaste 10-12 åren. Jag var kritisk till hur Jon Dahl städade bort flera av våra starka MFF-profiler då han, enligt mig, inte kunde hantera spelare som tuppade sig. Det var Jon Dahls sätt att arbeta och det fungerade onekligen oerhört väl för honom. Men nu står där med en trupp som kanske saknar några av de egenskaper vi behöver? Det får tränarbytet utvisa.
Som Rosenberg och Dahlin sjöng när Safari slutade:
"Det blir så ensamt nu när du ger dig av
Ingen som skrattar eller ställer krav".
Summering
Så. Tack Milos och lycka till. Du kommer för alltid att minnas som cupmästare. Det är få förunnat i modern MFF-tid.
Nu tar vi nya tag. Kungen är död - Länge leve kungen.
Mot nya framgångar.
Och förläng med Berget.
