Houston Dynamo - Minnesota United FC3 - 0
Tankar efter Gefle-MFF: Det är i offensiven det brister
Inget snack om saken - Gefle IF blev slaget av ett bättre lag i gårdagens match på Strömvallen. 2-0 går inte att snacka bort. Ändå ... Gefle har slagit bättre lag många gånger. Men då har man oftast fått första målet och kunnat spela på en ledning.
Det vore fel att säga att 5-0 senast mot Göteborg var det sämsta som kunnat hända. Men det är klart - de fem målen fick oss (och laget?) att tro att anfallsspelet är mer utvecklat än det egentligen är.
För att Gefle ska kunna spela konstruktivt anfallsspel mot ett lag med självförtroende och kvalitet behöver man ha kreativa spelare på planen, jag är benägen att säga "de bästa spelarna på planen".
Helt klart har Per Asp, Daniel Bernhardsson och Marcus Hansson problem när ytorna krymps och det första offensiva beslutet måste tas snabbt. Vilken skillnad (nåja) det blev när tekniska och mer offensivt lagda spelare som Eric Larsson och Jonathan Hellström byttes in, och Jonas Lantto tog hand om mitten tillsammans med Alexander Faltsetas.
Och ska vi kunna hota ett samlat MFF-försvar (let's face it, efter 1-0 var det bortalaget som spelade på resultatet) måste vi anfalla med fler man. Det måste finnas en andra våg efter det att Jakob Orlov och Mikael Dahlberg nypt fast bollen på motståndarnas planhalva.
Så ... det är lätt att korsfästa David Fällman efter dennes två försvarsmisstag (framför allt närkampen med Mathias Ranégie vid 1-0 var lite svag). Men vi kan inte hänga ut försvarsspelarna när laget gör noll mål (igen). Man kan lika gärna anklaga Marcus Hansson för att inte få ner bollen vid det utmärkta skottläget strax utanför straffområdet i första halvleken.
Nej, nu får vi hoppas att Pelle Olsson återigen gnuggar anfallsspel till bortamatchen mot Syrianska nästa helg, och att han vågar spela med de mest kreativa spelarna.
Laget mot Syrianska bör bli:
Hugosson
Bernhardsson
Fällman
Mård
Portin
Larsson
Lantto
Faltsetas
Hellström
Dahlberg
Orlov
