Redaktörsbloggen: Tankar kring klackens banderoll
Redaktör Philip Semmlers tankar och funderingar om föreningen i våra hjärtan.
Inför säsongens viktigaste match hängdes en Ultrassignerad banderoll upp på 'Kommandobryggan' med texten: "Två usla matcher, Europadrömmen är död - var är er kämparglöd?".
Budskapet vad tydligt, supportrarna visade sitt missnöje kring Blåvitts smått katastrofala insats på internationell scen och ett tidigt uttåg från Europakvalet mot ett slovakiskt blåbärsgäng.
På Twitter var det blandade åsikter, en del tyckte det var klockrent skrivet - andra tyckte det var för hårt. Efter matchen fick flera spelare samt ledare frågan om vad de tyckte om själva banderollen, var den välförtjänt eller var kritiken obefogad? Till Alltid Blåvitt svarade Mikael Stahre den smått förutspådda kommentaren, att laget mycket väl kämpar men att de givetvis får respektera supportrarnas kritik när resultaten inte går vägen. Inget att egentligen höja på ögonbrynen för, men jag fastnade och blev emotionell för Philip Haglunds svar på samma fråga från någon annan journalist som Markus Wulcan återberättade på Twitter;
- Jag går ut på träningen varje dag och kämpar allt jag kan. Tråkigt om de inte känner att vi kämpar, fotboll är mitt liv och jag lägger ner allt på det här. Fansen får tycka vad de vill och jag kan inte säga att de inte ska tycka så, men jag kör alltid lika mycket.
Under mina två år på Alltid Blåvitt där jag fått komma laget relativt nära kan jag berätta att samtliga spelare har den inställningen som Philip Haglund beskrev. Öppet har vi Emil Salomonsson som under större delarna av fjolåret knappt kunde få någon fritid med sin besvärliga tarmsjukdom, men valde att dras med den under en längre period för att finnas tillgänglig för spel 90 minuter i veckan. Pontus Farnerud som i princip gett upp hans spelarkarriär med den krångliga höftskaden finns även han där och sliter omänskligt hårt för att ens kunna ta en defensiv löpning, ändå gör han det för IFK Göteborg. Ludwig Augustinsson har aldrig i sitt liv testat alkohol - för han vill ha de bästa förutsättningarna att kunna prestera så bra som möjligt på fotbollsplan.
Det är bara tre av en hel spelartrupp där samtliga antagligen fått göra enorma uppoffringar för att kunna få lira boll för IFK Göteborg 90 minuter i veckan med knappt en månads semester per år. För att inte tala om vardagliga uppoffringar spelare för göra hela tiden, allt från att avstå särskilda maträtter till drycker - avstå från stora släktsammankomster och milstolpar, inte kunna röra eller uttrycka sig fritt - och miljontals andra saker bara för att vara maximalt uppladdade inför kommande match.
Så ja, det är jäkligt hårt att påstå att spelarna inte har någon kämparglöd - eller att de inte visar någon stolthet eller ära för att spela i IFK Göteborg. Samtidigt riktar banderollen sig antagligen mot amatörmisstagen Blåvitt visat upp match efter match och som från sidan kan anses som så obegripliga. I en så anrik och välsupportad förening som IFK räcker det tyvärr inte att gå in till med 100%, det gäller att visa upp 100% också.
Jag är hursomhelst helt övertygad om att ifall en spelare gör det tillräckligt många gånger så kommer folk, till och med supportrar, tillslut se det.
