Tankar om premiärer, det förflutna och framtiden
Premiärer genererar tankar om livet.
Som relativt nybliven universitetsstudent och storstadsinvånare är det ingen ovanlighet att nya band med människor knyts. I denna gemenskap diskuteras allt från politisk ställning till bästa knepet att knyta skosnöret medan man hafsigt och försenat kutar till bussen. I denna gemenskap är det en fråga som förekommer mest frekvent, nämligen: Vad tycker du mest om?
Till oftast förvånade, intresserade alternativt likgiltiga ansiktsuttryck svarar jag: Allsvenska premiärer.
Jag är övertygad om att det inte enbart är jag själv som har en enorm förkärlek till detta första underbart härliga vårtecken som smyger fram som en ljummen vårvind när vintern bedarrar och släpper sitt sista famlande grepp om frostskadat gräs och nerkylda betongläktare. Den allsvenska ankomsten fyller mig med glädje, med hopp om framtiden och där amerikanska presidenter, krig och elände för en gångs skull inte dominerar näthinnans stora scen.
Lördagen den 1 april satt jag återigen på Örjans läktare och kände hur livet ånyo lekte. Trots sviktande resultat för Bollklubben i mitt hjärta de senaste åren, återfinns alltid kärleken när säsongen äntligen sparkar igång. HBK hade innan 2017 års upplaga inte vunnit en allsvensk premiär sedan 2008 då Gefle besegrades med 1–0. Martin Fribrock blev målskytt den gången och i startelvan härjade HBK-profiler som Peter Larsson, Tommy Jönsson, Texas, Andreas Johansson och Anselmo.
Idag är det en annan tid och en annan era för klubben. Sedan den premiären för nio år sedan har laget dalat i ligatabellen och dessutom hunnit med två superettansejourer. Ekonomin balanserar på en svajande lina och i en profilstark serie förlitar sig HBK på yngre förmågor från de egna leden.
Det är, trots elände och ständigt huvudbry, en ljus framtid vi har framför oss. Visst, vi är bottentippade av de flesta och den status som byggdes upp under 2000-talets första hälft har idag decimerats bland den yngre generationen. 2008 slutade IFK Norrköping sist i Allsvenskan, idag är vi omsprungna och de har en mästartitel i färskt minne (Och med f.d. HBK-are som nav dessutom). Men av den lärdomen kan vi dra mer nytta än suckar.
I den Allsvenska fotbollen är ingenting omöjligt och det är därför allsvenska premiärer är underbara. HBK lär troligen inte vara i toppskiktet under de kommande åren men av erfarenheter likt Norrköping kan vi konstatera att likväl som det eskalerar snabbt nedåt kan det fort stiga uppåt. Med rätt grundarbete kan mycket göras.
I HBK:s trupp finns enorm potential. Sead är väl det främsta exemplet och är för oss som är för unga för att minnas Ljungbergs genombrott men tillräckligt gamla för att veta vilken kvalitetsspelare han senare skulle bli en förebild och något att sätta sitt framtidshopp till. Men allt handlar inte om Sead, kolla på Isak och Malkolm i mål, Berntsson, Bengtsson och Johansson i försvaret eller varför inte Gudmundsson och Svedberg på mitten? Egna produkter med framtiden framför sig; Precis som HBK.
Så när premiärkänslorna väl har lagt sig och det allsvenska maskineriet satt igång på allvar, då kan vi se fram emot nya solskensdagar. Sommaren är i antåg och det gråa trista molntäcket förtvinar. Där bakom finns en himmel som är blå och där finns HBK. Oavsett placering, oavsett prestation eller ligatillhörighet kommer vi alltid älska denna klubben och tillsammans kan vi göra resan uppåt!
Med detta sagt hoppas jag att vi blir ännu fler som stöttar upp vår kära Bollklubb. Fyll Örjans med blå färg och härlig sång och tveka inte att följa med när Bollklubben Support arrangerar resor till alla bortamatcher i vårt allsvenska land. Premiären är avklarad. Allsvenskan är äntligen igång och sprider lycka, en lycka som jag för vidare till nya bekantskaper.
