Hammarby - Sirius
2 - 2

Tappade poäng på övertid, igen!

Det är något speciellt med mörka och regniga måndagsmatcher som gör att minnena lätt dras tillbaka till sådana kvällar på Söderstadion. Då kunde man till och med känna lukten av gräs, både på planen och utanför, någonting som förstås har försvunnit med flytten till ”Nya Söderstadion” och dess konstgräs.

För kvällen stod Sirius på programmet, ett Sirius som ett tag var indraget i bottenstriden tills de ryckte upp sig och tog några segrar i rad, som förde dem upp på fast mark. Hammarby, med tre oavgjorda och en seger på det fyra senaste, har i och med de två poängförlusterna på övertid, på hemmaplan, mot Göteborg och Häcken, helt tappat kontakten med Djurgården när det gäller kampen om fjärdeplatsen.

Match kom således att bli en ren placeringsmatch, där Sirius vill ta sig om Mjällby och Norrköping samtidigt som hemmalaget, förstås, vill komma så pass högt i tabellen som man kan i rådande situation.

Ett intressant inslag påverkade denna match och det var nyheten om att Marti Cifuentes med stor sannolikhet skulle lämna Hammarby för att ta över Queens Park Rangers i ”The Championship” i England. När jag hörde mig för lite mer så förstod jag att det var klart och att Marti skulle lämna med omedelbar verkan och de tillsammans med assisterande tränaren Xavi Calm.

Nåväl, tillbaka till det som kom att bli Martis sista match denna sejour i Hammarby. Det var riktigt kul att se startelvan då den verkligen andades framtid, med en väldigt låg medelålder. Noterbart var dock att August Mikkelsen, återigen, inte fick chansen att starta och mycket tyder väl på en försäljning när det gäller honom, även om en ny tränare kan förändra hans status i gruppen.

Hammarby gör en riktigt bra första halvlek, där Marti mönstrar en offensivt lagd 4-3-3. Extra kul var det att se Denniz Gul, som gör sin första start i allsvenskan, ta för sig riktigt bra. Han gjorde ju, till och med, vad alla trodde var ledningsmålet på nick. Tyvärr så blev målet bortdömt för offside.

På kanterna så var både Montader Mahjed och Viktor Djukanovic väldigt aktiva, men det ledde sällan till mer än några halvchanser. Mahjed har mycket i sig, men han måste lära sig att variera sitt spel och släppa ut bollen på en överlappande ”Mackan” Karlsson då och då. Nu körde han gång på gång fast när han gick in i banan och mötte flera motståndare. Han stod dock för några fina inlägg som kunde ha resulterat i farliga chanser. Glädjande nog var inte Sirius speciellt vassa i de omställningslägen de fick.

Med fem minuter kvar av halvleken går det flesta och väntar på halvtidsvilan. Dock inte Djukanovic som, sin vana trogen, går inåt i banan för att kunna avsluta med högern. Han blir dock nedriven och det är en solklar frispark. Fram stiger, som brukligt, Nahir Besara och visar att det är han som skall ta frisparken. Och som han gör det. Träffen är perfekt och bollen borrar sig in i Siriusmålvaktens vänstra kryss. Väldigt väldigt snyggt av en Besara som sett lite loj ut fram till dess. Halvleken slutar 1-0 och jag känner mig förväntansfull inför andra halvlek.

Den andra halvleken blir inte den första lik när det gäller Hammarbys spel. Istället känns det som att laget helt plötsligt är med i VM i slarv och Sirius får många chanser att komma rättvända mot vår backlinje. Som tur är så är de också slarviga när de får lägena och spelar bort dessa. Sirius tilldöms också en straff, en straff som tas bort efter att domaren konfererat med sin linjedomare. Skönt då det såg väldigt billigt ut. Istället gör hemmalaget 2-0 i den 60e minuten efter en fin kontring där ”Mackan” Karlsson får en fin boll på sin högerkant och spelar fram Nahir Besara. Nahir avslutar dock inte utan hoppar över bollen, vilket ger Viktor Djukanovic helt öppet mål, och då gör han det som han gillar mest, det vill säga, skjuter in bollen i mål.

De går några minuter efter målet och sedan börjar det jag brukar kalla ”bytesbonanzan”, där jag tycker att väl många byten görs bara för att de skall göras och inte för att de verkligen behövs. Fenger, Kralj, Mikkelsen, Rafferty och Nalic kommer alla in och det blir väldigt rörigt och fler och fler individuella misstag sker, mistag som ger Sirius onödiga chanser. Närmast kommer Sirius när Melker Heier träffar stolpen och returen går rakt ut till Oliver Dovin.

I 86:e minuten byter Sirius in den gamle Bajen-bekantingen Andre Alsanati och denne behöver bara sex minuter på plan innan han förpassar bollen bakom Oliver Dovin. Övertiden är satt till fyra minuter och vi har spelat två av dessa när Sirius reducering kommer.

Eftersom det är Hammarby det handlar om så blir man direkt orolig, och tyvärr är denna oro befogad, även denna gång, när ytterligare ett bolltapp ger Sirius chansen att komma fram på sin vänsterkant. Dovin ger sig ut för att ingripa, men ingripandet blir bara halvbra, så Siriusspelaren lyckas få till ett inlägg, och där står Henrik Castegren helt fri rakt framför målet och har inga som helst problem att nicka in kvitteringen. Direkt efter kvitteringen blåser domaren av matchen och den tredje raka poängförlusten på övertid på ”Nya Söderstadion” är ett faktum.

Det första jag tänker på när matchen är slut är vad som händer med konsekvenstänket när Sirius gör 1–2. Borde man då inte, normalt, se till så att man har motståndarna framför sig och se till så att de måste chansa och göra väldigt mycket själva för att kvittera. Nädå, vi spelar som vi gjorde innan istället och GER bort en kvittering istället. Det är fanimig så oproffsigt att det kokade i mig på plats efter slutsignalen, speciellt som det är tredje gången i rad som det händer.

Nåväl, tur ändå att matchen inte betydde så mycket. När man pratar om denna match i efterhand så kommer den främst att kommas ihåg för tre saker. För det första som Marti Cifuentes sista match i Hammarby, för det andra för Denniz Guls mycket lovande debut och för det tredje hur huvudlöst man agerar när man låter Sirius kvittera på det sätt som de gör.

För Er som har läst mina tidigare alster så vet ni att jag inte varit speciellt imponerad av Marti Cifuentes gärning i Hammarby. Jag har inget emot Marti som person utan det handlar endast om hans oförmåga att våga spela framåtlutat, att göra byten som ger något samt den tristess som jag känt med det eviga bollhållandet som vi har praktiserat. Det blev, enligt mig, det perfekta slutet då QPR köper loss Marti så att vi får ersättning nog att införskaffa en ny tränare.

Jag välkomnar, således, en ny tränare med öppna armar och hoppas att det blir Kim Hellberg, då det är en tränare som verkligen har imponerat på mig som tränare i Värnamo, ett Värnamo som typiskt nog också är nästa motståndare.

Frågan är vem som skall styra Hammarby de sista två matcherna. Är det Micke Hjelmberg, som enligt uppgift har tränarlicens, steppar upp eller tar ”Biten” det…

Forza Bajen!

"För övrigt anser jag att Enschede bör förstöras"