Krönika: där satt den!
Nu ska vi ta hem serien, full fokus i dom resterande sju omgångarna så blir det allsvensk fotboll på Vångavallen år 2007!
Redan vid matchstart var känslan; nu är det tre pinnar som gäller! Inget annat, inte ens en pinne kändes som, nja, inte riktigt godkänt. Vill man kriga i toppen av tabellen så kan man inte nöja sig med en poäng mot bottenlag som Mjällby och Sundsvall. Nix, det var i dag det gällde.
Inramningen? Sådär. Att TFF endast hittat 1 700 för dagen fotbollsintresserade var underkänt. Visst ska man kunna begära mer av trelleborgarna vars lag leder serien. Men, vi vet alla hur det är. Antingen regnar det, eller så är det för varmt, för kallt, för blåsigt, ja det går aldrig att gå på fotboll.
När matchen nått 45 minuter var spelet stundtals nästan på bedrövligt. Tankarna gick; tryck in skiten, en tåpaj, vad som helst. Vi vet ju alla hur starka vi är efter ett mål på hemmaplan, då kan det komma två, tre, fyra, ja till och med fem, Landskrona. Och ja plötsligt, där satt den, inte. Den där mannen på linjen kallad domare viftade med flaggan, och såklart var det offside.
Bara minuten senare kom reprisen. Anfallet såg i princip exakt likadant ut, bollen ut till Emil i vänstra delen av straffområdet, och där satt den, denna gången på riktigt. Utan att den där förbaskade göteborgaren ute på linjen tog upp flaggan. Så härligt, och så underbart! Ett ledningsmål var precis vad som behövdes!
Emil var för dagen lysande. En Emil med teknik, fart och finna dribblingsnummer lät oss slippa höra Conny långa vägar skrika ”Eeeeeeeemil”, med sin småländska dialekt. Otroligt härligt att se honom idag. Kanske nästan lite turligt att Agustsson legat sjuk i veckan, annars hade vi nog inte fått se Emil från start idag. Han var stundtals fantastisk, den där förgrymmade Emil som inte hittade på hyss idag.
Tvåan satt även den som en, tja jag vet inte vad, men satt gjorde den i alla fall. I målvakten Linbergs högra hörn placerade inhoppande Bjurström tjusigt in bollen. Matchens andra straff tilldelades Gif:arna bara två minuter senare, kändes lite som en typ av kompensation av domare Berglund. Men straff, och mål blev det.
Redo åter med i laget
”Ready”, tjoho där kom han. Äntligen fick vi åter glädjen att se Redo dra på sig matchtröjan igen. Conny, ja, Redo ska spela, från start. Det blir sån enorm skillnad anfallsmässigt när Patrik kommer in. Han bidrar med snabbhet, teknik och viljan av att löpa. Det är utan tvekan tuff konkurrens om anfallsplatserna, och frågan är vem som ska bänkas. Men för tillfället känns det som att Redo ska ha en plats i startelvan.
Med sju omgångar kvar ser det minst sagt ljust ut. Det finns matcher som på pappret ser lättare ut än andra, men å andra sidan, vem säger att en match på Gammliavallen mot Umeå blir enkel? Vi vet ju alla hur det gick på Torpavallen i somras. Men nä, det finns ingen chans, inte en enda, att vi ska lämna Gammliavallen söndagen den 10/9 som förlorare.
Nu ska vi ta hem serien, så är det bara. Det är full fokus som gäller från minut ett, till att domaren blåser av matchen, oavsett vem vi möter, i varenda omgång. Umeå är inte dåliga, kan de slå Örebro så kan de slå oss, MEN det är ett av seriens sämre lag, och vi ska ta dem, med eller utan ett b-lag på banan.
