Ibland får man börja i smått
En kort introduktion till Ståplats nya skribent.
Detta är inledningen på mitt första alster på den sida som är Trelleborgs egna och alldeles unika. Som skribent är jag dock inte ny här på SvenskaFans hemsida. Jag har under en längre tid skött rapporteringen för Espanyol på den spanska sidan. Att nu få börja producera artiklar för denna betydligt mer aktiva sida ska bli ett sant nöje, om än aningen nervöst.
Hoppet mellan att skriva för Trelleborg och Espanyol tycker kanske vissa är stort och avstånds- och temperaturmässigt är det väl rätt bedömt. Sett ur respektive klubbs inneboende förhållande finns det dock stora likheter. Man är det lilla mot det stora, det hemvävda kontra det inköpta, allt det som Åshöjdensagor är byggda av. För båda klubbarna är hur de än kämpar och sliter långt ifrån att få ett erkännande av det stora etablissemanget.
Den första liknelsen är naturligtvis palmerna. Palmerna som möter en besökare som blåst in i Trelleborg från E:6 är naturligtvis färre än de i Barcelona, på hösten är de också mindre gröna men de finns där på båda ställena. På Barcelonas gator behöver de bara konkurrera med hundarna medan de i Trelleborg även får tävla mot den ständigt piskande skånska vinden.
En annan intressant liknelse har varit den eviga frågan om ett stadium som välkomnar både publik och spelare. I Trelleborgs fall har arenan fått folknamnet Tjongavallen, för Espanyols del är det Olympiastadion som ger problem. Vångavallen var en fruktad arena. Jag tror det var Mats Olsson från Expressen som en gång påstod att denna tagit fler poäng åt laget än någon annan arena i det avlånga landet Sverige. I samma stund som detta skrivs 3/10 är där en stor artikel i det lokala bladet Trelleborgs Allehanda om att klubben skulle ha fört diskussioner med Trelleborgs kommun om att få de nya sittplatsläktarna på plats, något som kommunen nekat. I Espanyols fall har ekonomin de senaste åren gått på knapp styrfart då alla pengar läggs på ett nytt stadion trots att Olympia bara är elva år gammal.
Båda klubbarna har i sin absoluta närhet en klubb som har ett större varumärke. I Trelleborgs fall naturligtvis det ljusblå Malmö i Espanyols fall delar man gatorna med det stora Barcelona. Samtidigt som man ibland kan känna en viss avundsjuka över "storebrors" resurser är det en symbios som båda tjänar på. Vinsten ligger för det första i ren åskådarvinst, den stora har en reseklack som är lika stor som vår hemmapublik. Det andra är naturligtvis spelare som blir över trots att de har stora kvalitéer och ungdomar som felbedöms vars kontrakt går ut hos den store.
I ärlighetens namn skall man väl säga att några av våra största år är de då man haft en stomme av gamla Malmöpågar i laget. Namnen på dessa är många men man behöver bara säga Anders Palmer så går det en rysning genom kroppen på de flesta. I Espanyols fall har det ofta varit just ungdomar från Barcas akademi som inte fått nytt/förlängt kontrakt som en gång var nyckeln till de största triumferna.
Våra stora triumfer har vi båda haft i den cup som går vid namn UEFA för våran del några oförglömliga möten mot engelsk och italiensk grädda. För Espanyols del en final under säsongen 87/88 som en given topp. I båda klubbarna finns det med stor säkerhet om många år folk som fortfarande berättar sagor om var de var och drömmer sig tillbaka till när domaren blåste igång respektive matcher.
Ett annat problem har vi gemensamt och det är den dåliga publikmässiga uppslutningen. Detta är väl snarare ett tecken på att man misslyckats med att paketera och sälja sin produkt. Det känns lite grann som båda klubbarnas styrelser här lämnar en del övrigt att önska samtidigt som detta kanske är det svåraste jobb som finns. Förhoppningsvis kan tränarna Grimberg och Larsson råda bot på detta för numera är Trelleborg ett spelande lag. Förvisso anser jag att talet om tjongfotboll har varit väldigt överdrivet - en sorts självpåtagen identitet som har mycket lite med sanningen att göra.
Som avslutning på denna korta introduktion skall jag bara nämna det område där vi skiljer oss mest för tillfället nämligen tabellplacering. Medan Trelleborg med fyndigt spel och ett utnyttjande av truppens starka sidor har en ljus så ljus placering är Espanyol raka motsatsen. De ligger på sista plats i den spanska Primeran och därför vill jag att när du sitter på Vångavallen nu på söndag och ser Trelleborg krossa Frölunda stanna upp en minut. Tänk på ett stackars gäng från Spaniens botten och var glad att det inte är du som råkar ut för detta för som Dylan sa "The times they are a-changing".
Väl mött på plats på söndag.
