Lagbanner

IFK Norrköping - Trelleborgs FF 3 - 3

Tre mål i vardera kasse ger ett oavgjort resultat.

Det var läge, ett lysande läge för att ta den vinst vi så väl behövde. Vi hade tagit den snirkliga vägen till Eldkvarns gamla jaktmarker och vi skulle bli kungar av Broadway eller Superettan. Det skulle bli en föreställning som alla i hela Sverige kunde njuta av då det lovades lite bilder på fotbollskväll.

Visst startade matchen sprakande och redan i den 8:e minuten hade vi gjort det som krävdes nämligen mål. Lillienberg hade bollen avancerade några meter och stötte in bollen vid den bortre stolpen. Allting kändes bra och lugnt. Enligt rapporterna som kom in hade det förvisso varit rörigt i Trelleborgs straffområde några gånger med chanser och tyvärr en bruten arm för deras Patrik Jönsson efter en krock med vår målvakt. 0 - 1 var ändå resultatet och jag lutade mig tillbaka från skärmen med ett belåtet grin som höll på att dela mitt ansikte i två delar om inte koordinationen i mina ansiktsmuskler varit så bra.

Att vi sedan lyckades göra två mål till i denna matchen alltså tre stycken på bortaplan kan få vem som helst att gråta av glädje. Det ena var en straff där Haynes lyckades bevisa att han är lätt att flytta på (både på gott och ont) säkert inslagen av slitvargen Fischbein. Det andra var efter en rörig situation i Norrköpings straffområde där Redo visade upp en trevlig alerthet kontra IFKs darriga försvar och lyckades sparka in den bakom en sprattlande Lindberg.

Detta med darrig och sprattlande var tyvärr något som Norrköping hade lärt sig av vårt försvar och målvakt. För efter vårt 0 - 1 lyckades IFK vända på steken. Det första målet gjordes av en person som de flesta skåningar känner igen nämligen Mikael Roth. Hans 1 - 1 kom till efter ett minst sagt virrigt försvarsspel från våran sida på en hörna. Att sedan Roth lyckas tråckla in bollen ja då vet man att det inte är ens dag. Jag kan villigt erkänna, jag har varit i den betonghåla som heter Malmö stadion många gånger och sett många matcher för detta ljusblåa lag. Jag hade alltid en fråga ringande i mitt huvud efter att jag gått därifrån. Den där vänsterbacken Roth vad i hela vaaarrden gör han i iff-iff. Mannen var en katastrof med boll och ännu värre utan boll, när jag sedan fick reda på att han skulle flytta norrut insåg jag att det fanns hopp även för denna klubb.

Efter detta fick man som lök på laxen släppa in en från en före detta AIK-are nämligen Andreas Alm och hastigt men mindre lustigt hade Norrköping tagit ledningen. Försvarsspelet var vid denna punkt bedrövligt. Tyvärr får han trots att han tar emot en rätt besvärlig boll vända upp, få den under kontroll och dra till. Det blev en hyfsad träff om man säger så, den borrade sig in vid Fredrik Perssons stolpe fullständigt otagbart och vi hade uppförsbacke.

Det är detta som varit en av våra starkaste sidor under säsongen som nästan varit. I besvärliga lägen har vi lyckats fortsätta att rulla boll och vara konstruktiva. Redos 2 - 2 var frukten av en längre tids press från våran sida och när man fick detta mål borde man bara rullat vidare på vågen och säkrat matchen.

Naturligtvis var det försvarsspelet som tappade några poäng när Apelstav i den 43:e minuten lyckades trycka in 3 - 2 ledningen för hemmalaget. Detta var ett resultat av ännu en frispark strax utanför straffområdet där Persson gör det som ser ut som en kanonräddning. I den efterföljande röran lyckades dock IFK pressa in en ledningsboll igen.

Uffe Larsson TFFs tränare uttalande om första halvlek är belysande "Vi gör en av våra bästa halvlekar i år och ändå leder Norrköping med 3 - 2 i paus. Det måste till en polisutredning för att kunna få reda på hur det gick till". Det behövs nog mer en utredning över försvarsspelet än en rent polisiär reaktion på detta bortaspelet. Gör man tre mål på bortaplan i Superettan bör man faktiskt vinna matchen det är liksom inget snack, sen kan IFKs tränare Stefan Hellberg
uttrycka det med "årets roligaste match på Parken" hur mycket han vill, den skall vinnas.

För vår del funderar jag på om vi inte skall lägga ihop till en bukett åt Frölundas Bajat för det kunde varit mycket, mycket värre. Ett tag var Häcken faktiskt uppe på samma poäng som vi men det fixade denna glänsande stjärna åt oss med sin kvittering.

Att vi får en kvittering på straff i den 78:e minuten bevisar den tes som jag framförde under en tidigare artikel här på TFFs sida. Tur och otur jämnar i det långa loppet ut sig. Man kan ha stolpe ut i en match men i en annan får man stolpe in och därför just därför är jag fullständigt övertygad om att vi fortfarande bara är ett teoretiskt stolpskott från Allsvenskan.

IFK Norrköping - Trelleborgs FF 3-3 (3-2)
0-1 Mats Lilienberg(9), 1-1 Mikael Roth(12), 2-1 Andreas Alm(17), 2-2 Patrik Redo(32),
3-2 Filip Apelstav(43), 3-3 Eric Fischbein(78 straff).

IFK Norrköping: Andreas Lindberg; Robert Hillstedt (86), Mikael Cupan, Filip Apelstav, Mikael Roth; Mikael Torin,
Mikael Blomberg, Niclas Fredriksson, Peter Hansen; Patrik Jönsson (6), Andreas Alm.
Pelle Andersson (6) (74), Mikael Ström (74), Johan Roxström (86)

Varningar IFK: Filip Apelstav, Pelle Andersson, Robert Hillstedt och Andreas Alm

Trelleborgs FF: Fredrik Persson; Mattias Kronvall, Thomas Magnusson, Peter Abelsson, Patrik Svensson; Jens Sloth, Jonas Nilsson, Eric Fischbein, Kristian Haynes; Patrik Redo, Mats Lilienberg.

Varningar TFF: Eric Fischbein, Peter Abelsson

Domare
Lerjéus, Michael
Ass domare
Lind, Anders
Isacson, Fredrik

Publik
2616

Källor : Sydsvenska Dagbladet, Trelleborgs Allehanda, Östgöta Correspondenten, Tffs hemsida.

Jan Tinmark2003-10-15 13:49:00

Fler artiklar om Trelleborg