Krönika: Same same, but different
Senaste gången Trelleborgs FF var uppe i allsvenskan var 2004. Det gick, snällt uttryckt, mindre bra. Nu är TFF tillbaka i allsvenskan igen. Vilka chanser har vi att klara oss bättre den här gången egentligen? Och kom jag ihåg att stänga av kaffekokaren innan jag gick hemifrån?
Fast innan vi kan blicka framåt, så tycker jag att vi måste blicka lite bakåt, för om man inte lär sig av historien så är man dömd att upprepa den.
Allsvenska (mar)drömmen 2004
Alla TFF:are minns säkert precis som jag hur bra det såg ut för TFF inför den allsvenska premiären 2004. TFF hade plockat många fina skalper under försäsongen, laget verkade starkt på alla positioner. Trelleborgs FF hade lyckats tvätta bort sin tråkstämpel genom att spela en offensiv och publikfriande fotboll. Trellebjörnen och Trelletuppen ägde Vångavallen från sidlinjen. Det såg ut som om TFF, mot alla odds, var på väg att åter etablera sig i allsvenskan.
Det började fantastiskt bra, i hemmapremiären lyckades TFF med det omöjliga och fick 2-2 mot regerande svenska mästarna Djurgården. Stämningen på Vångavallen var, tro det eller ej, närmast elektrisk. Allt var guld och gröna skogar verkade det som. Fast TFF:s framgångar 2004 blev kortvariga. Den hårda verkligheten kom ikapp såväl lag som supportrar och drämde till oss i nacken med en gammal strumpa fylld med småmynt.
Nästa sak jag minns är att jag vaknar upp, någon gång i slutet på oktober, täckt i min egen smuts, och inser att TFF lyckats skrapa ihop magra 13 poäng på en hel säsong, att huvudtränaren Ulf Larsson fått sparken under förnedrande former och att MFF passat på att hugga lagets hjärta, Peter Abelsson, genom att vifta med sedelbunten.
Sufferer´s time 2005
Förnedringen bara fortsatte i superettan följande år. Mer än halva laget försvann i ett enda slag och nedflyttning ytterligare en division verkade oundvikligt. I sista stund lyckades TFF dock säkra kontraktet, vilket ju var skönt, men långt ifrån tillfredsställande. Förnedringen kröntes för min egen del med att jag, inför ett gäng kamrater, var tvungen att hålla ett 10 minuter långt hyllningstal om Malmö FF på Hipp som en direkt följd av att Assyriska tog mer poäng i allsvenskan än TFF gjort året innan. Ödets ironi medförde att TFF, såklart, hade sin avslutningsfest i en annan del av lokalen. Mattias Kronvall var inte glad på mig efter mitt anförande och jag fick spendera åtskilliga timmar i duschen efteråt för att förtvivlat försöka skrubba mig ren från skammen.
Fågel Fenix 2006
Inför säsongen 2006 såg det med andra ord inte alldeles hoppfullt ut och jag vet fortfarande inte riktigt vad det var som hände. Det var något som förändrades, det var tydligt. TFF deklarerade att nu var det slut på att värva halvskadade nigerianer och dyra chansningar. Nu skulle man bygga på unga spelare från närområdet, spetsat med utländska spelare med erkänd spetskompetens. Samtidigt pågick det en intern strid i klubben som fick mycket mediautrymme, ja i Trelleborgs Allehanda då vill säga. Klubbledningen ville sätta upp ett mål om att TFF skulle hamna typ topp 6, spelarna tyckte att topp 3 var mer rimligt. Hur otroligt det än kan låta så verkade det som om TFF mitt i motgångarna på något sätt lyckades få tillbaka självförtroendet. Själv var jag dock, vis av erfarenhet, lite mer skeptisk till TFF:s chanser att bli ett topplag i superettan.
Fast trots mina egna och många andras betänkligheter kring lagets kvaliteter så hände det något konstigt med TFF förra säsongen. Den där konstiga ekvationen när helheten blir större än delarna. Det händer ibland, oftast när man minst väntar sig det. När superettan 2006 skulle summeras hade TFF lyckats vinna 19 matcher, spela lika i 9 matcher och enbart förlora 2. På detta skrapade man ihop 66 poäng och vann serien överlägset (Smaka på det, ÖSK). 13 insläppta mål på 30 matcher är inte bara imponerande i sig utan faktiskt helt jävla otroligt om man betänker att laget släppte in 34 mål året innan.
Tillbaka till rötterna
Vad är det då jag försöker säga med min lite lätt osammanhängande historielektion? Jo att TFF av idag inte är det TFF som åkte ur allsvenskan 2004. Det är något som har hänt längs med vägen, kalla det självförtroende, jävlar anamma eller ren tur. Min personliga åsikt är att TFF är bättre rustade för allsvenskan denna gången än vad vi någonsin var 2004. Vi har helt andra förutsättningar, ett starkare lagkollektiv, en tydligare spelidé samtidigt som laget spelar efter spelarnas förutsättningar. Kort sagt, Trelleborgs FF har hittat tillbaka till rötterna, till det som en gång hjälpte klubben att etablera sig i allsvenskan i början av 90-talet och anpassat det konceptet till de förutsättningar som gäller idag.
To dream the impossible dream
Trelleborgs FF har förhoppningsvis lärt sig sin läxa nu. TFF är en småklubb, utan något större publikstöd och med ett fåtal sponsorer. Under de förutsättningarna gäller det att hitta andra vägar till framgång än genom dyra värvningar. Det ska bli spännande att följa TFF under 2007 för att se hur den här nygamla taktiken fungerar mot allsvenskt motstånd.
Förutsättningarna för klubben är i mina ögon bättre än de varit på mycket länge, men det kommer att krävas en del tur om vi ska kunna stanna kvar. Fast TFF hade ju kunnat välja ett sämre år att gå upp i allsvenskan med tanke på att enbart ett lag ska flyttas ner i år.
Egentligen hatar jag att behöva tippa TFF:s säsong eftersom jag är lite vidskeplig vad gäller detta, men jag är väl så illa tvungen.
Here goes:
Jag hoppas och tror att det går bättre i år än vad det gjorde 2004. Det kan i alla fall inte gå sämre.
Tolka det som ni vill.
Jag hoppas avslutningsvis på en lika oväntad som storartad comeback för Trellebjörnen på Vångavallen nu på fredag.
