Trelleborgs FF - Odd Grenland
Ingenting mot en himla massa.. Detta var inte roligt
Det började bra. Jag hade bytat ut tidigare resesällskap i form av medskribent Mikael Nilsson. In hade istället min snygga sambo kommit. Våren har också verkligen tagit tag i denna den södra delen av Sverige och vi satte kurs mot Snarringe.
Småpratande i bilen om framtida möjligheter för TFF, hur bra det gått hitintills i träningsmatcherna och så vidare kunde man inte vara annat än nöjd. Att det hela omgärdades av en sol som skönt värmde både kind och sinne gjorde inte det hela sämre.
Parkerade bilen steg ur, klev fram till sidlinjen, domaren blåste igång och vips var det ett mål till norrmännen. Sägas skall att då hade den norska centertanken redan två gånger orsakat rätt rejäla problem för våra mittbackar. Målet var en hörna från norrmännens sida där TFF var mer än lovligt snälla inne i straffområdet. Möter man ett lag som är så pass starkt som dessa var i luftrummet är det uppenbart att vi får problem. Men och här kommer ett stort men. Har man inte höjd måste man i gengäld vara lite tuffare. Själv stod jag precis lagom och såg de norska spelarnas löpningar och ingen i TFF var i närheten av att störa dom. In, blockera håll emot stör gör allt vad ni kan låt dom bara inte hoppa så ostört för då blir det såhär.
Skit tänkte man för sig själv, nu blir det till att kriga för sin överlevnad och ära. Tyvärr måste man säga att TFF återföll i de brister man tidigare anat sig till under försäsongen mot bra motstånd. Mittfältet fungerade inte riktigt, Fiskben gjorde faktiskt en riktigt hyfsad första men Johan hade uppenbara problem. Uppspelen från backlinjen som hamnade hos honom hade han väldiga problem att få kontroll över, förstatouchen blev inte bra och hela mittfältet blev stressat. Samtidigt skall dock sägas till hans försvar att planen var inte lätt att handskas med men det var lika för båda lagen. Tillbakaspelet till mittbackarna kom som ett brev på posten och när Thomas får svara för uppspelen blir det inte bra. Långbollarna var många och avståndet mellan anfallare och mittfält blev alldeles för stort. De andrabollar som TFF vann i första halvlek kan jag räkna på ena handens fingrar och då vinner man inte fotbollsmatcher.
Det andra målet som släpps in var en frispark där TFFs backlinje står för högt upp. Norrbaggarna slår in bollen på ytan mellan Rikard och backlinjen samt stormar fram. Tro fan att det blir mål då. Backlinjen springer ungefär som om halsarna är något strutsfenomen och då funkar inte detta heller. Det borde vara rimligare att backa ner längre med backlinjen för att jobba mot bollen istället för detta nackvridande som nu blev resultatet. Samtidigt skall också till detta läggas att Rikard såg lite osäker ut på de höjdbollar som norrmännen slängde in i straffområdet.
Lite kaffe och en pratstund med en trevlig tidningsreporter och så var andra igång. In kom Mr.Justice på mitten samt lite andra byten och det såg faktiskt bättre ut. Vi lyckades rulla runt bollen lite och skapade faktiskt några chanser. Justice som jag inte såg i förra matchen var en klart pigg inhoppare och hade han bara orkat hade han varit given från start i premiären. Nu börjar han även gnälla på sina lagkamrater när de inte gör som han vill och det måste ses som ett bra tecken. Målvakt passade vi också på att programenligt byta men det blev inte roligare för Fritz.
Innan matchen var över hade han fått vittja sitt nät tre gånger till och det magiska slutresultatet blev alltså Norge fem Trelleborg noll. Här var det också fasta situationer som blev TFFs undergång varav det ena var en frispark där Fritz radar upp en mur vid närmsta. Bollen slås mycket enkelt av norrmännen i det långa hörnet men vår käre målvakt litade inte på sin mur och nådde därför inte bollen. Jag trodde i min vilda fantasi att det var regel A för målvakter vid frisparkar men jag har väl missat något.
I takt med matchen försvann alltså både solen i sinnet och solen på himlen. Det övergick till en nedgång modell himlen målas röd och det är nog det som behövs i TFF. Man måste på måndag ha en helt annan attityd. Man måste ha en helt annan inställning. Man måste vilja blöda för att vinna för annars kommer det att bli en tung säsong.
Visst finns det hopp och det bevisas bäst av Mr.Justice inhopp och det faktum att vi faktiskt skapade lite chanser under andra halvlek. Dock måste jag säga att norrmännen spelade den enklaste sortens fotboll och vi stod inte upp. Vi kan kanske som småklubb inte alltid garantera galaföreställningar på Vångavallen. Vi kan kanske inte påstå att vi är Sveriges svar på Real Madrid för det finns i Malmö men att stå upp och kämpa i nittio minuter måste vara ett minimikrav och det gjorde vi inte idag. Är man inte på tårna och först på bollen i respektive straffområde blir man dels straffad och dels blir det svårt att göra mål. Låt oss hoppas att vi hittar den timing och vilja som krävs under helgen för annars blir det en tung vecka som kommer.
