Vångavallen är återigen ointaglig
Vångavallen är TFF:s borg och en kung regerar där.
Det är riktigt härligt att vara TFF:are en dag som den här. Dagen efter det riktig stora beviset på att laget verkligen håller i allsvenskan. Detta har visserligen framgått mot Djurgården och Landskrona. Men det känns ändå som om det var mot Malmö som det riktiga elddopet skulle genomföras. Inte för att MFF imponerade, det är inte imponerande att ett lag med MFF:s kaliber måste ändra spelsystem mot ett TFF som på förhand skulle vara en munsbit, ett TFF som Himmelriket här på Svenskafans beskriver som ett "ett litet skitlag som för tid och evighet kommer att åka jojo mellan serierna. Ett litet klumpfotat bonnagäng som det alltid varit så tacksamt att driva med." Nej, TFF kommer att ta massor av poäng på Vångavallen. Återigen är arenan vår borg, ointaglig för motståndarna.
Jag hann tänka igenom mycket på vägen hem till Malmö efter gårdagens match. Det tog ett tag för den stora publiken satte sin prägel på trafiken. Malmöborna ville hem snabbt och blixtlåsprincipen fungerade inte alls och jag fick riskera min bil för att ta en plats i kön. Efter Landskronamatchen var det Vitali Gussev och Andrei Tjunin som orsakade ett smärre vredesutbrott, när de i en Estlandsregistrerad bil kastade sig in framför mig. Denna gång var det personer klädda i babyblått. Fast vreden var ändå inte stor. Det var min kväll inte deras.
I mörkret på slätten mellan Trelleborg och Malmö i en orm av bilar gick det upp för mig att vi faktiskt grusat ner MFF-maskineriet rejält. Konsekvenserna av matchen blir sannolikt att Tom Prahl måste återgå till 4-4-2 och att detta i så fall kommer att påverka deras spel några omgångar framöver. Dessutom smärtar det garanterat diverse MFF-själar att Afonso inte gjorde fem mål, att Igor Sypniewski mest var irriterad och att Elanga faktiskt blev kvar på sin försvarsplats i stället för att agera mittfältare. Och detta mot Trelleborgs FF, ett bonnagäng.
Samtidigt har TFF fått ännu bättre självförtroende. Ulf Larsson har vetat det länge, kanske redan efter slutsignalen mot BK Häcken i sista omgången av Superettan. Nu vet också vi andra. TFF kommer att klara sig kvar och detta med ett eget kreativt och offensivt spel som samtidigt har en genomtänkt defensiv. Just defensiven är det som imponerar mest så här långt. Fredrik Persson var ifrågasatt innan säsongens början, nu har han visat tvivlarna att han är en av de bättre målvakterna i allsvenskan och av denna anledning bör han vara en man för U-21-landslaget.
Men det finns andra. Patrik Svensson har blivit överöst med superlativer, men faktum är att han är förtjänt av det. Visserligen har han gjort bättre matcher än den i går, men han är en viktig del i TFF:s lagbygge. Justice Christopher missade inte en passning och var överallt. Därför har TFF nu två kanonspelare på den kanske viktigaste positionen i ett 4-3-3-system, för Johan Laursen vill säkert inte lämna ifrån sin defensiva mittfältsplats.
TFF:s viktigaste spelare är emellertid en gänglig smålänning, som nog aldrig varit bättre än nu. MFF har Patrik Andersson, vi har Peter Abelsson. Det är kung Abel som regerar på Vångavallen, som är en bidragande orsak till varför Vångavallen återigen är en ointaglig borg. Det var han som gav trygghet i försvaret i går, precis som han gjorde mot Djurgården, Halmstad, AIK och Landskrona.
Så TFF må vara ett bonnagäng. TFF är ett lag med bönder. Men laget innehåller också springare, löpare och torn. Ja, TFF har till och med en dam (massören Eva Grankvist). Men framförallt har vi en kung i Peter Abelsson. I schack kan man hota kungen. Det är ingen risk på Vångavallen.
