Säsongen så här långt
När nu halva serien (plus en match) är färdigspelad känns det rimligt att titta på det som hänt. Varför ligger TFF i nuläget bara 1 poäng från jumboplatsen och vad krävs för undvika nedflyttning?
Avstampet i bedömningen får tas i de förväntningar man har inför en säsong. Utåt sett är jag alltid obotlig pessimist, det är det allra skonsammaste för ens kropp och själ. Är man förberedd på att det ska gå åt helvete blir man mindre besviken när det trots allt gör det. I teorin i alla fall.
I praktiken är det så klart annorlunda. Innerst inne hoppas man ju alltid. I år då jävlar! I år ska vi slå fotbolls-Sverige med häpnad. Och sen går det så som det så ofta går. Motståndarna gör mål i 94:e minuten, lagkapten gör självmål, onödiga utvisningar och plötsligt är försprånget ner till nedflyttning uppätet och ångesten är total. Igen.
11 ihopspelade poäng på 14 matcher är inte godkänt. Sammanlagt 5 av dessa har tagits mot lag som i nuläget ligger på nedre halvan av tabellen och endast 1 poäng har tagits mot de lag som jag tror kommer att ockupera de 4 sista platserna tillsammans med TFF när serien summeras i oktober, nämligen BP, Örebro och Gais.
Mest av allt svider det oavgjorda resultatet på hemmaplan mot Brommapojkarna. Om det någonsin funnits en sexpoängsmatch var det den här. Och det dröjde inte många minuter in i den matchen förrän den stora skillnaden mellan fjorårets TFF och årets visade sig. Försvarsspelet. Från att ha slagit landet med häpnad med endast bara 13 insläppta mål på 30 matcher 2006 kan numera vilka medelmåttor som helst promenera runt (både på kanter och centralt) och placera in bollen.
I matchen innan, mot bottenkollegan Örebro, fick en motståndare driva bollen oantastad över stora delen av planen innan han avslutade med att prickskjuta in 1-0. Mot BP gick det alldeles för lätt att ta sig runt på kanterna på två av målen. Lägg därtill en tveksam straff i slutet av matchen och så var den dagen förstörd.
Ytterligare ett antal av de 28 mål vi släppt in i år har inte känts direkt oundvikliga. Vad kan då det här bero på? Det är naturligtvis ingen fördel att Fredrik Persson blev skadad eller att Conny tvingas möblera om i backlinjen match efter match pga skador och avstängningar. Men försvarsspelet beror inte på målvakt och backlinje allena.
I fjor bestod det centrala mittfältet allt som oftast av Jonas Bjurström och Mattias Thylander, där den senare tog det största defensiva ansvaret. När Jonas försvann till avbytarbänken i Esbjerg, försvann en hel del av vår kreativitet framåt. Denna har inte blivit ersatt och tvingat Thylle att visa framfötterna även offensivt.
Så här långt på säsongen är Thylle utan tvekan lagets bäste spelare, men jag kan inte låta bli att misstänka att mittfältet tappat en del i det defensiva ju mer Thylle tvingats fram i banan. Nu ryktas det om att klubben intensifierat jakten på en kreatör på mitten. Lyckas Lasse Larsson och co hitta en värdig ersättare till Bjurström som går rakt in i laget har vi möjligen gjort två flugor på smällen samtidigt, dvs både löst en del offensiva problem och en del defensiva.
För inte heller offensiven är naturligtvis felfri. Bortsett från en kreatör på mitten saknas den snabba djupledslöpande måltjuven fortfarande har gjort så sedan lång tid tillbaka. Erik Sundin uppfyller endast kravet på snabbhet och djupledslöpande och när det gäller att bli avblåst för offside är han en värdig arvtagare till Mats Lilienberg. Men tyvärr missar han alldeles för många målchanser.
Mike Mensah är inte direkt ett under av effektivitet heller. Som bäst är han i luften och i de senaste matcherna visar han att han kan dominera i luftrummet även utan hjälp av armbågarna. Tyvärr blir han gärna för bollkär när han fått bollen under kontroll med fötterna. Med det sagt får man även konstatera att han bjudit på både vackra och viktiga mål i år. Men fler än fyra hade vi behövt.
Är det här facit då? Räcker det med en anfallare och en mittfältare till? Nej, jag misstänker att det krävs fler ingredienser för laga till en lyckad höstsäsong. Backlinjen hade inte mått illa av fler valmöjligheter.
Vår vänstra flank har haft stora problem och konkurrensen är inte vad jag skulle vilja kalla mördande. En naturlig vänsterspelare (gärna kapabel att spela både back och yttermittfältare) hade därför inte varit helt fel. Eller att kanske testa en av de få positiva överraskningarna så långt, Andreas Wihlborg, ute till vänster.
Slutligen behövs det flyt och gärna mer än lite. Något vi hade i stora portioner succé-året 2006, men haft lite mindre av i år. Med bara en gnutta tur med domare, slumpbollar mm hade vi plockat åtskilliga fler poäng vid det här laget.
Men dåliga lag har sällan tur med sig och tabellen ljuger aldrig sägs det. Vi är helt enkelt inte bättre än så här. Min förhoppning är dock att laget och klubben som helhet höjer sig en nivå så vi slipper se insatser som den mot Gais senast eller slipper se nyförvärv som endast duger till U21-laget.
För hur trevligt det än är att tvåla till Landskrona Bois vill jag under inga omständigheter se superettan-fotboll på Vångavallen nästa år.
