Rätt att sparka Ole Mørk?
Ståplatsredaktionen listar för- och nackdelarna med Mørk kontra Westerberg som tränare och drar en slutsats.
Nyheten om att Ole Mørk blivit sparkad var faktiskt inte så väntad som många icke-trelleborgare kan tro. Det kändes nästan som det inte var sant, både glädje, besvikelse och förvåning drabbade undertecknad. Glädje därför att hoppet om att spela allsvenskt även nästa år väcktes till liv igen då man vet sedan tidigare att Alf Westerberg kan få laget att spela vinnande fotboll. Sjätteplatsen från förra året vittnar om detta.
Besvikelse därför att man värvat en tränare som för en gångs skull premierade offensivt tänkande. Som åskådare på TFFs matcher de senaste 10 åren har man knappast varit bortskämd med vågade tränare. Ole fick inte tiden han behövde samtidigt som han kanske var lite väl optimistisk i sitt tänkande ibland.
Förvåning därför att det inte är likt TFF att sparka en tränare, ofta har man visat stort tålamod som i slutändan visat sig vara rätt taktik. Alf Westerberg hade en mycket dåligt inledning med sitt TFF förra våren men man vände på trenden och man var det lag som tog flest poäng under de fem avslutande omgångarna. Då var det rätt att ”vänta och se”, men i år fanns inte det tålamodet hos styrelsen.
Nedan tar Ståplats upp fördelarna kontra nackdelarna med Mørk eller Westerberg som tränare.
Ole Mørk:
Fördelar
Premierade offensivt tänkande och snabbt passningsspel. Ville bjuda publiken på attraktiv fotboll istället för hopplösa långbollar. Professionell tränare som lever sig in i träningarna på ett sätt undertecknad aldrig sett förut av tidigare tränare i TFF. Målmedveten och fokuserad på trepoängare, oavgjort är inget resultat Ole är nöjd med, hans lag ska helt enkelt vinna. Låter de unga spelarna visa vad de går för och blundar inte bara för att deras personnummer förtäljer om en ung ålder. Detta bevisade han genom att låta oprövade Douglas Andersson göra sin allsvenska debut från start i rollen som mittback mot självaste Zlatan Ibrahimovic. Dessutom var Ole inte rädd för att experimentera med spelsystem eller val av spelare till matcherna.
En mycket positiv egenskap Ole hade som tränare i TFF var att han gjorde tidiga byten, dvs. inte väntade tills det såg riktigt hopplöst ut. Flertalet av de tidiga byten förbättrade, åtminstone inledningsvis, lagets spel och man gavs nya friska injektioner. Exempel på detta visades när Christian Andersson kom in mot MFF, när Johan Andersson kom in mot ÖSK och Hammarby för att nämna några exempel. Ole visade redan från första dagen i TFF vilket proffs som tränare han är, skakade hand och hälsade en välkommen till träningen. Ole Mørk var utan tvekan en trevlig herre att lära känna, sympatisk, rolig och ett stort hjärta med den danska gemytligheten som ett karaktäristiskt drag.
Nackdelar:
Hans anfallsvilja och offensiva tänkande kanske inte hade sin rätta plats i TFF. Om han kommit till AIK eller något annat ”storlag” med det rätta materialet och förutsättningarna för offensiv fotboll hade Ole säkerligen gjort succé. Han hade som ful ovana att stoppa mitt i olika träningsmoment för att säga åt spelarna hur de ska spela fotboll, det kunde handla från allt hur man slår en passning till hur man bör kasta ett inkast. Givetvis är det tränarens uppgift att lära spelarna spela bättre fotboll och utveckla dem till kompetentare fotbollspelare, men ibland fick dem tillrättavisningar som man fick när man själv spelade fotboll som 10-åring. Det danska språket skapade många gånger förvirring hos spelarna som inte riktigt visste vad Ole menade när han stod och skrek på träningarna eller på linjen under matcherna.
Alf Westerberg:
Fördelar
En oerhört respekterad tränare både av spelarna och klubbledningen. Är ingen tränare som tar risker i onödan utan lär ut efter principen ”spelet byggs upp från försvaret och framåt”. Premierar defensivt tänkande framför offensivt, en taktik som varit mycket lyckad för TFF genom åren. Har visat att man faktiskt kan få TFF att spela vinstgivande fotboll samtidigt som man ger publiken underhållning, detta bevisade han hösten år 2000 då TFF bland annat spelade ut AIK på Vångavallen. Westerberg är en tränare som engagerar sig och gör sig hörd både på träning och under matcher, vilket ger klara direktiv till spelarna om vilka saker som gäller. Westerberg känner också materialet i klubben väldigt väl och vet om hur man ska disponera det på bästa sätt. Dessutom är han väldigt trevlig och ödmjuk, samtidigt som han tar fotbollen på största allvar vilket spelarna ofta får veta då de inte sköter sig på t.ex. träningarna.
Nackdelar
Kände under förra våren att pressen blev för stor då TFF inledde svagt men många förluster, det var en bidragande orsak till varför han också blev ”ifråntagen” jobbet som huvudtränare. Kan under sin tid som assisterande tränare ha utvecklat ”djupare vänskapliga relationer” med flertalet av spelarna vilket kan göra det svårare att t.ex. ommobilisera i startelvan. Som assisterade tränare har han kommit närmre spelarna än under tiden som huvudtränare. Nu är ”Affe” säkerligen så pass professionell att detta inte ska vara några problem för honom men man vet ju aldrig, det kan faktiskt vara så. En av ”Affes” största brister tycker Ståplats är hans förmåga att vänta in byten tills matcherna nästan pågått i 90 minuter. Många gånger har man stampat i marken och svurit varför han inte gjort något byte när man haft ett måls underläge samtidigt som man haft en eller två anfallare på bänken. Oftast kom inte bytena före klockan passerat 75 minuter…
Om man ska dra en slutsats utav ovanstående för- och nackdelar så är det väl så att Ståplats anser Alf Westerberg i dagens läge är den tränare av dem båda som är mest lämpad för jobbet. Ole kom till TFF med stora visioner utan egentligen se över vilket material han hade till sitt förfogande och efterhand som omgångarna avverkade varandra började spelet sakteligen komma tillbaka Affes sätt att lära ut fotboll. Ole började sin tid som tränare med att formera 4-3-3 och låta ytterbackarna och yttermittfältarna ta allt större offensiva uppdrag. Så småningom gick man tillbaka till Affes 4-4-2 och slutligen fick backarna mer defensiva instruktioner. Detta var ett spel som Ole egentligen inte ville spela, samtidigt som TFFs spelare känner sig mer trygga i ett mer defensivt spelsätt.
Därför är det mer logiskt och kanske rent utav självklart att Affe skulle vara den som var den mest lämplige. Samtidigt måste man ha i åtanke att Alf Westerberg knappast axlar tränarrollen som en ”frälsare” som genast kommer att ge TFF trepoängare matcher efter match. Tvärtom, Westerberg kommer ha det minst lika tufft som Ole, men kanske kan han återfinna spelarnas självförtroende i den fortsatta kampen om ett förnyat allsvenskt kontrakt. Ståplats säger därför lite vemodigt att det var rätt att sparka Ole Mørk… samtidigt som man gärna hade sett honom lyckas i TFF… Oavsett vad som har hänt så önskar Ståplats med hela sitt hjärta lycka till Ole Mørk och hoppas att Du finner ett lag som har de resurser Du förtjänar ha som en professionell tränare!
