2015 – En fantastisk säsong som överträffat alla förväntningar!
Även om Trelleborgs FF inte vann den sista omgången av Division 1 Södra hemma mot lokalkonkurrenten FC Höllviken så kommer årets säsong att gå till historien som den bästa säsongen på väldigt länge.
Hemmamatchen mot Höllviken i sista omgången slutade 0-0, men det var förmodligen inte för att se TFF jaga ytterligare poäng som de 1 838 besökarna tagit sig till Vångavallen, utan snarare för att hylla laget som även i teorin säkrade seriesegern med två omgångar kvar.
Matchen var relativt underhållande och det skapades ett flertal målchanser åt vartdera håll men målen uteblev. En av de mer dramatiska händelserna var dessvärre den knäskada som drabbade Admir Osmancevic i början av andra halvlek.
Nämnvärt var det inhopp som Johan Andersson svarade för med knappt 10 min kvar av ordinarie matchtid. Johan Andersson? Va? Gjorde ”Möckle” comeback?! Nej, inte alls. Planen äntrades av den nuvarande VD:n för Mellby Gård som i TFF-kretsar hittills kanske varit mest känd som son till Rune Andersson. Numera är det alltså Runes son Johan Andersson som sköter verksamheten för företagsgruppen Mellby Gård, som är klubbens storsponsor och därmed en stark bidragande kraft till att vi kommer att få uppleva elitfotboll igen i Trelleborg nästa år.
Den som undrar hur mecenat-Johan kunde få licens och därmed lov att göra ett regelrätt inhopp kan läsa mer på länken här.
Hur klarade sig då Johan på plan? Tja, han bytte av lagkapten Kristian Haynes och tog plats på innermittfältet och man märkte direkt en skillnad på spelet, även om Johan på inget sätt gjorde bort sig. Han skapade sig faktiskt en bra målchans då han fick bollen en bit ut och drog på ett ordentligt skott. Bollträffen blev dock inte som tänkt i det fuktiga gräset och bollen sökte sig nästan närmre hörnflaggan än målramen.
Personligen tror jag att den knappa kvart som den 37-årige vältränade och förre pojklagsspelaren Andersson presterade på plan fick en del tyckare på Vångavallens läktare att tänka till. Syftar främst på de som trots årets framgångar ändå stundtals gnällt och tyckt att de minsann hade gjort det bättre själv om de bara hade fått spela. Kort sagt, det är inte så lätt som det ser ut. Inte ens på Division 1-nivå.
Hursomhelst, våra mörkblåa hjältar har gjort en kanonsäsong under ledning av nye tränaren Patrick Winqvist. Efter 26 spelade matcher kan man konstatera att laget vann 20 matcher, spelade 4 oavgjorda och förlorade endast 2 matcher. Noterbart är även att statistiken är densamma för både hemma- och bortaplan. Fram till och med 24 omgången hade dock laget faktiskt bättre statistik på bortaplan än hemma på Vångavallen. Inte illa.
För att försöka sätta fingret på några delar som möjliggjort avancemanget till Superettan 2016 tycker jag att man bör nämna kontinuitet och bredd i truppen. Rockaderna i backlinjen och på innermittfältet har periodvis varit många men oavsett vem som fått spela så har linjerna och spelmönstret varit desamma. Framåt har trion Salif Camara-Jönsson, Kristian Haynes och Zoran Jovanovic stått för mer än 3/4 av de gjorda målen. När hade TFF en så målfarlig trio i laget senast?
Skulle kunna nämna alla övriga spelare som på något sätt varit med och bidragit till årets framgångar i form av vunna poäng, gjorda mål, spektakulära räddningar, fenomenala passningar eller viktiga brytningar, men låter bli av tids- och utrymmesskäl.
Man ska dock inte sticka under stol med att vissa spelare varit och är mer framträdande än andra och det är väldigt viktigt att klubben tidigt knyter till sig och behåller rätt spelare. Samtidigt krävs det ett antal förstärkningar för att klubben ska lyckas hålla sig kvar i Superettan efter nästa säsong.
Bara för att man har spenderat 17 av de senaste 25 säsongerna i Allsvenskan får man inte glömma att de tre senaste åren har klubben anpassats till Division 1. Viktigt är därför att inte tänka att ”nu är vi tillbaka där vi hör hemma”, för vi inte är hemma någonstans. Vi är först och främst på besök i Superettan nästa år, och det kommer att krävas mycket arbete, och hårt sådant, för att förtjäna en plats att få stanna kvar där.
