Krönika: Historien om hur Ståplatsredaktionen nästan träffade TFF:s ordförande
En krönika om hur Ståplatsredaktionen nästan träffade TFF:s ordförande Per-Anders Abrahamsson tidigare i kväll och våndan av att vara sportskribent på fritiden.
Allt var fixat: de inskickade frågorna var vackert grupperade, en fotokunnig TFF:are vidtalad att följa med, en intervjubandspelare inlånad och hela Ståplatsredaktionen hade ställt upp mangrant. Det var lite nervöst. Visst, vi har ju alla gjort intervjuer tidigare, vi har ställt obekväma frågor och idag skulle inte bli något undantag, fast det var ju först gången vi skulle göra en intervju ansikte mot ansikte. Idag var dagen D, vi skulle träffa TFF:s ordförande Per-Anders Abrahamsson.
I bilen på väg till Vångavallen satt undertecknad och Henrik Petersson och snackade ihop oss lite. Henrik frågar lite försiktigt ”Är du nu helt säker på att det var idag? Har du fått tiden bekräftad.” Varpå jag självsäkert svarar: ”Självklart! Jag hörde av mig till honom för över en månad sedan för att bestämma tiden och dubbelkollade både tid och plats någon vecka senare. Inga problem!”.
Redan då borde jag ha fattat att det var något på gång. Större krafter än vad tre amatörskribenter och en fotograf med ett specialintresse för Trelleborgs FF är vana vid var i görningen. Väl framme vid Vångavallen glider vi in och parkerar bilen. Henrik och jag inväntar fotografen Mattias, och Jacob. Klockan är nu 16.50, om tio minuter ska vi träffa Per-Anders. Spänningen stiger. Försiktigt vågar vi oss upp för trapporna till kansliet. Genom fönstret ser vi sportchef Lasse Larsson och tränarna Tom Prahl och Alf Westerberg. De är djupt inbegripna i ett samtal. Vi bestämmer oss för att inte avbryta dem, utan försvinner bort för att vänta ytterligare några minuter.
Efter att ha stått och frusit en stund samlar vi mod och går bort och knackar på. Tom vinkar in oss. Vi förklarar att vi ska träffa Per-Anders, vi har bestämt tid för en intervju med honom. Lasse ser nervös ut och säger något om att Per-Anders sitter på ett plan på väg hem från Frankfurt. Lasse ber oss vänta. Alla andra går ut medan jag står kvar och försöker se så världsvan ut som jag bara kan. Tom och Alf fortsätter sitt samtal med en tredje man, som jag inte känner igen.
Efter vad som känns som en evighet kallar Lasse mig till sig ”Kolla här”, säger han och vänder dataskärmen mot mig. Per-Anders har mailat mig från Frankfurt under förmiddagen för att meddela att han inte kommer att hinna med intervjun vi bokat, men att jag ska återkomma för att boka en ny tid. Ganska snabbt ser jag dock att P-A helt enkelt råkat skriva fel mailadress när han hörde av sig till mig. Precis som jag sa till Henrik i bilen på vägen hit, P-A hade full koll på tiden. Han gjorde rätt och försökte avboka, men det blev fel.
Jag ursäktar mig snabbt och går ut till de andra som står i mörkret och kylan utanför. Får förklara att det blev fel, att det inte blir någon intervju idag av förklarliga skäl. Det blev fel helt enkelt. Vi försvinner istället snabbt iväg till en lokal pizzeria med svansen mellan benen för att äta en timme tidigare än planerat.
Ni som tror att det är en dans på rosor att på ideell basis skriva artiklar om Trelleborgs FF kan tänka om redan nu….
Fast Ståplats ger inte upp, vi kommer att bestämma en ny tid med P-A för en ny intervju. Fast den här gången ska vi se till att P-A har rätt mailadress med sig om han ska åka iväg till Frankfurt igen.
Och jag hade faktiskt lite tur i oturen eftersom jag råkade få syn på Toms berömda ”shoppinglista” som han presenterat för styrelsen. Detta var vad jag såg:
- Två lite mjölk
- Leverpastej
- Luis Figo
Eller kanske inte.
Fast allt det andra var faktiskt helt sant.
