TFF 2008, del 2: Svagheter
Den dåliga ekonomin, publikunderlaget, nyförvärven och det sviktande målskyttet. Ingvar tittar på TFF:s svagheter när klubben analyseras och dissekeras inför den kommande säsongen.
I den första artikeln tittade jag särskilt på vilka styrkor som TFF besitter inför kommande säsong. Nu har det blivit dags att ta itu med en lite mindre angenäm uppgift, nämligen att göra en djupare analys av TFF:s svagheter 2008. För att komma i rätt sinnesstämning har jag tittat på tabellen från förra året i timtal. Resultatet av denna tortyr finner ni nedan. Och nej, det är inte så många svagheter som man skulle kunna tro. Fast de svagheter som finns är å andra sidan inte att leka med.
Ekonomin
TFF:s största svaghet kan väl knappast ha undgått någon: Pengar. Trelleborgs FF är en relativt liten klubb, från en relativt liten ort. Laget har ingen direkt tradition av att sälja spelare för mångmiljonbelopp varje säsong och möjligheterna att hitta större sponsorer i närområdet är begränsat sett till det lokala näringslivet. Trelleborgs FF har därför inte möjlighet att konkurrera med de större klubbarna vad gäller löner och övergångssummor. Detta är naturligtvis ett problem, även om TFF har en långtgående tradition av att hitta guldkorn i närområdet och bland de större klubbarnas restlager. Så här långt har det fungerat relativt bra, men frågan är om det räcker till på lite längre sikt.
I nuläget finns det ingen direkt överhängande risk för elitlicensen, i alla fall inte enligt ordföranden P-A Abrahamsson, och enligt P-A har jakten på nya sponsorer aldrig gått bättre. Den store mecenaten Rune Andersson har dessutom, precis som vanligt, varit mer än frikostig vad gäller att skjuta till medel till TFF. Fast frågan man måste ställa sig är om det räcker. Pengar i sig vinner i och för sig inga matcher, men det är ju en klar fördel att ha tillgång till lite kapital vid värvningar eller när kontrakt ska omförhandlas. Här måste TFF lyfta sig flera snäpp om de ska kunna etablera sig i allsvenskan på allvar. Det behövs en ny huvudsponsor som kan plöja ner ett par miljoner i klubben årligen.
Publikunderlaget
När supportrar från andra lag ska kritisera TFF handlar det oftast om det bristande publikunderlaget. TFF:s supportrar brukar alltid svara med statistiska beräkningar som visar att TFF lockar storpublik sett till befolkningsunderlaget. Det må vara sant, men bara för att det är sant så behöver det inte innebära att det är rätt. Förra året hamnade TFF sist i publikligan med 3458 åskådare i snitt, det är 1113 personer mindre än vad BP lockade i snitt till sina matcher. Tyvärr är inte detta något unikt för den här säsongen, TFF brukar oavsett tabellposition ligga i botten på publikligan.
För att göra det hela än värre är det bara att konstatera att genomsnittsåldern på Vångavallen höjs år för år. Antalet unga supportrar till TFF är tyvärr väldigt lågt och konkurrensen från lag i närområdet (utläses: babyblått från Malmö) är stor. Trelleborgs FF har en stor uppgift framför sig vad gäller att locka ny publik till Vångavallen. Förhoppningen är att en ny arena ska locka till sig nya åskådare, men den nya arenan är som bekant fortfarande i ett ytterst tidigt planeringsstadium. De allt svagare publiksiffrorna är ett stort problem för TFF.
Nyförvärven
Jag har tidigare lyft fram årets nyförvärv som en av TFF:s styrkor. Fast alla mynt har som bekant en baksida också. Om jag tar på mig mina absolut mest kritiska glasögon och granskar nyförvärven lite mer noga så är det ju ganska så tydligt att det inte är de mest meriterade spelarna som man värvat. Det är långtifrån några dåliga spelare på pappret, men det är ändå relativt oprövade spelare som man lyckats skrapa ihop så här långt. Det är därför som jag känner en icke oansenlig grad av osäkerhet kring vad de nya spelarna kan tillföra klubben. Dessutom känner jag att TFF, trots värvningen av Andreas Drugge från Degerfors, saknar en viktig pusselbit. Förra året stod det relativt tidigt klart att Trelleborgs FF saknade en målskytt i truppen. Just nu kan jag inte peka ut något av nyförvärven som lösningen på det problemet.
Målskyttet
Överhuvudtaget tyckte jag att TFF:s anfallsspel var uddlöst föregående säsong. Inför den kommande säsongen har dock en del förändringar skett. Redan i slutet av förra säsongen värvades Haynes och Bjurström in i laget i ett försök att lyfta det offensiva spelet. I och med värvningen av dessa båda känner jag att Conny Karlssons återkommande mantra från förra säsongen ”att det offensiva spelet fungerar fram till straffområdet” blivit än mer sant. Haynes och Bjurström kommer utan tvekan att bli viktiga komponenter i det offensiva spelet kommande säsong. Men vem ska göra målen då?
Värvningen av Drugge är intressant och en frisk Fredrik Jensen kommer att bli spännande, men det känns ändå lite tunt i anfallet alldeles oavsett hur många anfallare vi har i truppen just nu. Det TFF behöver är en Mario Jardél-typ, en spelare som kanske inte tillför så mycket i det övriga spelet, men som sätter chanserna när de kommer. För chanser fanns det massor av förra året, det var målen som saknades. Kalla det oflyt, kalla det omständigheter, men att lagets bäste målskytt Michael Mensah gjorde fem mål på tjugotvå matcher är väldigt dåligt och visar på vikten av att TFF verkligen hittar en pålitlig målgörare till kommande säsong. Dessutom önskar jag att vissa av spelarna, ingen nämnd och ingen glömd, frivilligt erbjuder sig att stanna kvar efter träning för att nöta lite avslut. Som det känns just nu känner jag viss oro för vårt målskytte, för så här på förhand kan jag helt enkelt inte se vem som ska bli vår nye målkung. Det känns minst sagt oroande.
To be continued…
Nästa del:
TFF 2008, del 3: Möjligheter och hot