Krönika: Tre poäng är alltid tre poäng
Trelleborgs FF:s 1-2 förlust mot Ljungskile, är det ett symptom på något värre eller bara en tillfällig missräkning?
Ibland har man sett saker som man önskar att man aldrig sett, till exempel Gerard Depardieu naken, Michael Bays actionepos ”Con air” eller valfri ”fars” med Stefan & Krister. Ja ni förstår, upplevelser som riskerar att lämna permanenta ärr i din själ och som påverkar ditt allmänna sinnestillstånd en lång tid framöver. Igår hade jag en sådan upplevelse eftersom jag hade den stora oturen att få beskåda Trelleborgs FF- Ljungskile på Vångavallen.
Ljungskile spelade den tråkigaste fotboll jag sett på många år, fast den var onekligen effektiv. Som jag konstaterade i min matchrapport igår småfulade LSK sig igenom matchen och vann helt oelegant med en stor andel tur, mycket disciplin och en ansenlig mängd maskande. Ljungskiles tränare David Wilson vet att han har ett begränsat material att jobba med och har därför valt att fokusera på olika spelförstörande åtgärder. Inte så kul för varken motståndare eller åskådare, men som synes ger det tyvärr resultat. Tom Prahl var själv inte helt nöjd med David Wilsons uppförande eller taktik igår, i ett uttalande till Expressen sa han:
”- Det som hände där ute är en sak mellan oss, men han (Wilson) är dum i huvudet.
Och en stund senare:
- En systematisk spelförstörare.”
Jag har all respekt för Tom Prahl och hans åsikter, men det är egentligen helt ointressant hur Ljungskile vann matchen, det som räknas är att de tog hem tre poäng. Trelleborgs FF dominerade i och för sig stora delar av matchen, men kunde inte utnyttja sitt övertag. Mig veterligen finns det dock tyvärr inte någon särskild allsvensk tabell där laget som spelade bäst fotboll får tre poäng för fint spel, även om de förlorade matchen. Istället är det målen och poängen som räknas och ingenting annat. Allsvenska poäng är dessutom inte något man får, utan något som man tar. Det är en läxa som jag hade hoppats att spelarna i Trelleborgs FF lärt sig redan efter förra säsongen, om inte annat blev de påminda av Ljungskile igår.
TFF:s målskytt igår var föga överraskande inte någon av de ordinarie anfallarna den här säsongen. Nej igår fick mittbacken som blev anfallare och som sedan blev mittback igen, Rasmus Bengtsson, åter bli anfallare under matchens senare hälft och fick då visa hur man gör mål. Det känns på något sätt symptomatiskt att alla TFF:s mål i år har gjorts av spelare som inte är renodlade anfallare, antingen är de omskolade eller så spelar de på annan plats i laget. TFF har ingen Mats Lillienberg, Joachim Karlsson eller Andreas Hermansson längre, den där spelaren som kan göra de enkla målen, den naturliga målskytten, och så länge vi inte har en anfallare i truppen som kan göra mål på regelbunden basis så kommer vi att fortsätta förlora matcher på det här viset. Och kära TFF-styrelse, om nu någon av er mot förmodan läser detta, Stephen Ademolu är inte lösningen på våra anfallsproblem.
Om två dagar är det dags för match mot GIF Sundsvall, en match där bara en seger räknas. Vi måste börja slå bottenkonkurrenterna nu, 1-1 mot jumbon IFK Norrköping och 1-2 mot Ljungskile är inte direkt något att vara stolt över och de här resultaten kan komma att stå oss dyrt i slutet av säsongen. TFF måste börja visa att de kan göra mål och vinna matcher, annars kan vi lika gärna redan nu börja planera inför de heta derbymatcherna mot Ängelholms FF och LB07 nästa säsong.