-
-

En tavla och en riktig rökare

TFF hamnade återigen i tidigt tvåmålsunderläge mot en nykomling. Denna gång på bortaplan mot GIF Sundsvall. Reducering till 2-1 kom innan halvtidsvilan och i andra halvlek spelade TFF upp sig och kunde till slut göra 2-2 efter ett jätteskott av Andersson på frispark.

Dagens drabbning mellan GIF Sundsvall och Trelleborgs FF började med TFF-ögon sett ganska bra. Spelarna var tända och med i matchen. Giffarna fick ha bollen men mest på egen planhalva. TFF spelade ett högt försvarsspel och hade en del fina kombinationer och inlägg när bollen erövrats. Dessvärre började man dock känna igen "det där lilla extra" i negativ bemärkelse, alltså de besluten som spelarna tar när de börjar närma sig motståndarmålet och som gör att passningarna blir alldeles för plottriga och menlösa.

Tyvärr tog inte likheterna med tidigare upplagor av TFF-spel slut där, istället kom de som ett brev på posten vare sig man ville det eller inte. Efter knappt en kvart spelad var i stort sett alla TFF-ögon riktade mot området vänster om eget straffområde och uppmärksamheten var på bollen och motståndarna i närheten av den. Helt plötsligt men inte oväntat fick Giffarna in ett inlägg mot mål och där kom en ytterligare Giffare farandes och tryckte in 1-0 med pannan. Melander och Sloth missade i markeringen och Dahlin var på bollen men orkade inte styra iväg den mer än in i eget mål. I det läget kändes ett underläge ganska orättvist. Sundsvall hade inte varit bra och TFF hade inte varit dåliga. Vi vet dock att gör man misstag straffar det sig fortare än kvickt i Allsvenskan och det är inte mer med det.

Minuten senare kom helt plötsligt Andersson i något som man kan betrakta som ett friläge. Med en motståndarback i ryggen lyckades han få iväg ett skott som dock målvakten gjorde en adekvat räddning på. Ineffektiviteten framför mål gjorde sig än en gång påmind.

Efter knappa 20 minuter spelade av matchen hade ett Giffarna ett anfall som såg ut att avslutas med en hög Ljungskile-spark in mot TFF:s straffområde. Plockpotatis för en målvakt i 100 fall av 100. Kanske var det en sådan tanke som for genom Dahlins huvud och gjorde honom sugen på mat eller vad som helst - inte en chans att han var helfokuserad på sin utrusning och bollnedtagning - för på något sätt av tv-bilderna att döma lyckades han springa för långt alternativt sidan om bollen. Bollen hamnade då istället för i Dahlins famn på dennes arm och studsade perfekt ner framför fötterna på en Giffare som bara hade att lägga in bollen i tomt mål. En bjudning som hette duga. Måste i det läget kännas skönt för GIF Sundsvall att göra mål utan att skapa en målchans. 2-0 var ett faktum och man kände att matchen nu skulle vara lika körd som mot Ljungskile senast. Prahl hördes dock tydligt påminna spelarna om att det faktiskt var 70 min kvar att spela.

I det här läget var det inte mycket som talade för TFF-poäng denna afton. 2-0 på en bortaplan med konstgräs efter 20 min och med en målvakt som kändes minst sagt darrig. Dahlin och övriga TFF:are spelade dock upp sig och tog tag i sig själva och i spelet. Helt plötsligt uppstår dock en typisk TFF-grej. Det hela börjar med att Melander spelar fel, en dålig passning som hamnar hos en Giffare som rusar mot mål och Sloth hinner inte med i löpningen. Bengtsson lyckas dock hindra det hyperfarliga inspelet in framför mål men inte bättre än att bollen återigen hamnade hos en Giffare som på nytt fick ett farligt läge helt gratis. Som tur var lyckades Sloth ta bollen från Giffaren på bästa sätt. TFF måste sluta bjuda på sådana farligheter om man ska vara med i matcherna längre än 5-10 minuter.

Efter drygt en halvtimme spelad blockerar Bjurström ett skott och får sig en rejäl smäll på foten och tvingas utgå. Mensah ersätter och tar plats i anfallet medan Andersson tar klivet ner sidan om Thylander på mitten.

I den 38:e minuten får TFF en hörna till höger efter att Andersson inte fått iväg sitt skott och Sloth inte fått iväg sitt inlägg i läget efter. Hörnan av Nylund är perfekt slagen. Duktige Bengtsson möter bollen vid första stolpen och touchar den vidare mot andra stolpen. Där står Drugge påpassligt och trycker in bollen i nätmaskorna de sista centimetrarna till reducering, 2-1. Antagligen ett väldigt psykologiskt viktigt mål innan halvtidsvilan för våra havsblåa kämpar i för dagen röda tröjor.

Stor glädje bland Trelleborgarna efter Magnus Anderssons frisparkskanon.

I andra halvlek är det TFF som spelar den bästa fotbollen och Sundsvall verkade ha tappat initiativet och viljan att prestera. Som vanligt skapar dock inte TFF några heta lägen och det är inte alltför ofta man kommer till avslut. När man väl gör det visar man prov på stor variation genom att antingen skjuta högt över, nicka över eller utanför.

Efter drygt en timme får man som tv-tittare se Westerberg stå och ger direktiv åt Fakhro. Innan man ens funderat över vem som möjligtvis skulle kunna ha blivit skadad i backlinjen har Haynes gått ut till fördel för nämnde Fakhro, som tog plats i mittlåset sidan om Sloth medan Bengtsson blev anfallare och Drugge offensiv mittfältare.

Ett par minuter längre in i matchen får Andersson fritt skottfält och som vi vet vid det här laget tar han gärna skott – med all rätt. Skottet är som vanligt stenhårt och dessutom ibland även på mål. Målvakten står dock rätt placerad och tippar bollen ut till en mindre farlig hörna.

Med knappa kvarten kvar att spela armbågas Bengtsson fult i huvudet och ges en solklar frispark en bit utanför Giffarnas straffområde. Läget var väldigt Anderssonskt och det luktade långskott. Min enda tanke var ”bara han lyckas hålla den nere” - man mindes alltför tydligt tidigare sparkar av bland andra Peking-Magnusson och Thylander. Andersson tog sats, sköt och som han sköt. En riktig rökare. En riktig stänkare. En riktig kanon. Stenhårt. Rätt upp i bortre krysset. Årets mål på Norrporten Arena. Först trodde undertecknad inte att bollen varit inne i mål utan endast tagit i stolpen då den for ut med nästan lika stor kraft som den flög in i målet. Vågade jubla lite grann när Thylander petade in ”returen” i misstänkt offsidesituation innan man insåg att bollen faktiskt redan varit i mål. Jösses, vilket skott. 2-2 och lycka i TFF-lägret.

Efter kvitteringen var det skönt att faktiskt få se - och höra! - TFF:arna smälla på i närkamperna. Känslan var att om matchen skulle ha pågått en stund extra hade TFF gjort 2-3. Men istället var det Giffarna som tog tag i taktpinnen och tryckte upp folk de sista 10 minuterna.

Nämnas bör att Sundin vid tre tillfällen var inblandad i straffsituationer, varav de två sista faktiskt luktade straff lång väg. Som vanligt får inte lag som TFF någon straff, och allra minst när det är spelare som ”Pippo” Sundin som ligger bakom situationerna.

Matchen slutar 2-2 och TFF tar en viktig poäng på bortaplan och visar till slut att debaclet mot Ljungskile var en tillfällighet och att man faktiskt kan återhämta sig efter både 1-0 och 2-0 på bortaplan efter mer eller mindre frikostiga bjudningar.

Lyckligtvis är det inte Dahlins misslyckade ingripande vid 2-0-målet som fastnade på näthinnorna utan istället Anderssons underbara kanonskott till 2-2. Det tål att ses mer än en gång.

Sundin fick av media på plats priset som bäste TFF:are i matchen. Om det istället hade gått till Andersson eller Bengtsson hade jag inte protesterat. Största besvikelsen i TFF var annars Mensah. Han fick en timme på sig att åstadkomma något men lyckades inte i mina ögon. Några halvmisslyckade nickar på ett par hörnor var det enda man lade märke till, förutom de sedvanliga frisparkarna han alltid drar på sig. För övrigt var det kul att Nylund spelade bra offensivt. En hel del bra löpningar och inlägg från hans sida ikväll resulterade i kramp mot slutet. Ett tecken på gott arbete.

Avslutningsvis hoppas man att ”El papa” Bjurström inte är allvarligt skadad och att Andersson upprepar sin fina bedrift från ikväll snarast. Varför inte bjuda Hammarby hemma på söndag på ett nytt ”årets mål”? Rantanen lyckades ju i kvalet 1996.