Gästkrönika: Drömtårta eller pannkaka
Så är vårsäsongen över - den så länge emotsedda. Inte blev den väl riktigt som vi hoppats. Vi tog två poäng mindre än förra spelåret i de jämförbara matcherna. Matchen mot Gais frånräknad blev det totalt 4 mål på 10 matcher! Hur blev det så här?
Laget har utan tvekan varit roligare att se på i år. Antalet insläppta mål är inget att säga om. Det är inte försvarsspelet utan anfallsspelet som har varit det största problemet.Man har försökt att spela organised anfallsfotboll och har också fått beröm och uppskattning för detta från många håll. Intrycken dras dock ner av det, ärligt talat, erbarmliga passningsspelet. Felpassen går bara inte att räkna. Har passningen haft rätt riktning har den tyvärr ofta gått till en stillastående medspelare med följden att en motståndare kunnat runda honom och ta bollen. Passningar skall ske till medspelare i rörelse om man vill djäklas med motståndarna. Alltför många fötter har sett fyrkantiga ut vid bollkontakter. Det är också den bristande bolltekniken som gjort att bollen inte gått i mål då chanserna kommit. Otur, visst, det kan man ha. Men inte hela tiden, inte i match på match. Då fattas något annat. Kan man inte styra bollen i öppet mål beror det i längden på att bollteknik saknas. Efter matchen mot Elfsborg fällde Tom Prahl mycket hårda omdömen om laget. Det är frågan om han skulle uttryckt sig på det sättet. Faktum kvarstår dock. Alla spelare håller inte allsvenskt mått. Förhoppningarna om att spelarna och laget i sin helhet genomgående skulle ha lyft sig till i år har ännu inte infriats. Några av spelarna kommer inte att bli avgjort bättre. Vid diskussion i söndags med en av publikvärdarna menade hon att laget borde skickas på kurs!
Ett annat stort problem för laget har varit den stora omsättningen och rotationen på platserna i laget. Det har märkts på spelet. Jag förstår mig inte på alla dessa skadade och slitna spelare. Hade benen varit avsparkade är det en sak. Men alla känningar av "baksidan av låret" eller "problem med ljumskarna" eller vad det nu kan vara är ett frågetecken för mig. Var kommer de plötsligt ifrån? Förr i världen bestod ett lag av 11 spelare och en reserv. Målsättningen inför hösten bör ändå vara att matcha ett lag med de bästa spelarna. Jag kan föreställa mig att kontinuiteten kan uppväga att alla inte är lika på topp i alla matcherna. Det pratas mycket om nödvändiga förstärkningar. Visst, en central forward som kan träffa målet skulle inte skada. Men vad jag inte efterlyser är en hord av provspelare och ett antal förvärv som sedan inte får ordinarie plats i laget. Av årets förstärkningar verkar ju ingen vara självklar i laget. Sådant sliter på sikt.
Skall spelarna betygsättas får det bli så här. 3:or Rasmus Bengtsson, Fahkro, Thyllander, Bjurström, Sundin, Andersson 2:or Sloth (som mittback), Mikael Bengtsson, Melander, Nylund, Dahlin 1:or Haynes, Paulinho, Mensah. Utan betyg pga liten speltid Shala, Fuxberg, Östman. Prahl då? ja med nuvarande spelaruppsättning kan inga underverk förväntas. En hel del har förändrats i lagets spel som känns rätt. Men ändå, har han fått det så roligt som han tänkt sig? han ger ibland blandade vibrationer.
Trots kritiska synpunkter älskar jag ändå laget. Jag ser med förväntan fram mot varje match och varje besök på Vångavallen. Det är stor fest. Jag längtar redan efter att serien återstartas och att laget skall ha dragit nytta av uppehållet. Heja Trelle - nu vinner vi!