Krönika: Låt barnen komma till Vångavallen
Det ständiga tjatet om publikbrist på Vångavallen måste ta slut. Det är dags att agera, det är dags att börja förbereda nästa generation för att ta över Vångavallen.
Jag anser inte mig själv vara någon särskilt äckelmagad person, tvärtom. Uppvuxen på Söderslätt som jag är har jag fått uppleva doften av ruttnande djurkadaver, gödselstackar och naturligtvis även en och annan semestrande stockholmare. Det finns dock en sak som äcklar mig riktigt mycket och det är Trelleborgs FF:s avsaknad av publik.
Även om frågan aktualiserats igen efter årets lägsta allsvenska publiksiffra bestående av 1427 personer på Vångavallen, är den knappast ny. Trelleborgs FF har så länge jag kan minnas alltid kritiserats för de dåliga publiksiffrorna, inte minst av supportrar till s.k. ”storstadslag”. Många TFF-supportrar tar då illa vid sig och börjar omedelbart ta fram sina miniräknare och räkna fram att TFF alls inte har så dålig publik som så många hävdar, tvärtom. Procentuellt sett är publiksiffran väldigt bra, vanligtvis brukar det handla om i snitt 8-10 % av befolkningen i Trelleborgs kommun. Fantastiskt säger kanske du, men vad spelar det för roll hur många procent av befolkningen som går på fotboll när läktarna ändå gapar tomma?
Publikdiskussionen kommer också alltid in på det faktum att det görs för lite för att locka folk till Vångavallen. Konstigt nog är det ingen som har presenterat någon riktigt bra lösning på publikproblemet under alla år som jag följt diskussionen. Det är alltid samma förslag som återkommer: affischer på stan, spelare som besöker skolor och delar ut fribiljetter till barnen, Öltält och naturligtvis Pausunderhållning.
Som synes är det inte särskilt spännande eller nyskapande förslag som presenteras. Dessutom är jag ingen större vän av pausunderhållning måste jag erkänna. Därför har jag ett annat lite mer radikalt, om än mer långsiktigt, förslag för hur vi ska kunna få upp publiksiffrorna på Vångavallen. Mitt förslag är väldigt enkelt faktiskt: Barnen måste komma tillVångavallen!
Detta är också något som TFF:s marknadsansvariga Barbro Bengtsson konstaterar i dagens Trelleborgs Allehanda:
- Jag tror att vi över tid får tillväxt underifrån. Vi får en tillvänjning av åskådare med ungdomar som är vana att alltid gå på fotboll. Det är ju svårare att motivera en 20-åring att plötsligt gå och se fotboll om han inte gjort det tidigare
Barbro har naturligtvis helt rätt, men det kommer att ta tid. Å andra sidan, tror ni att klubbar som Malmö FF, IFK Göteborg o.s.v. har kunnat bygga upp sina digra supporterskaror över en natt? Självklart inte, kärleken och engagemanget för klubben byggs upp i unga år, mamma och pappa eller någon nära släkting har tagit med sig barnen på fotbollsmatch och ”lärt” barnet att hålla på samma klubb som dem. Därför ser jag som enda lösning på TFF:s publikproblem att alla TFF-supportrar gör samma sak. Vi släpar med oss så många barn det bara är möjligt till Vångavallen, våra egna eller andras. Väl på Vångavallen överöser vi barnen med godis, glass och olika TFF-souvenirer. Allt i syfte att få barnen att förknippa TFF med positiva saker. Och kom ihåg: Både flickor och pojkar är välkomna, ingen könsdiskriminering här inte.
Jag har för länge sedan gett upp hoppet om att kunna locka ytterligare vuxna supportrar till Vångavallen, de vill helt enkelt inte titta på allsvensk fotboll i Trelleborg. Det är dessutom alldeles för många som hellre klamrar sig hellre fast vid en ljusblå illusion några mil bort än att stötta TFF. En gnutta hopp har jag dock kvar och det gäller den nya generationen, de ofödda, spädbarnen och de lite äldre barnen som ännu inte upptäckt TFF:s dragningskraft.
Så kom igen nu, ta med ett barn på Trelleborgs FF nästa gång du har möjlighet. Har du inga egna barn att ta med, eller om de fortfarande är för små för att gå på fotboll, ta med dina syskonbarn, eller bekantas barn, så länge ni undviker att ta med okända barn som ni hittat i lekparker lär det nog gå bra. Det kommer kanske att bli lite jobbigt under en övergångsperiod, det förstår jag. Det kan kännas lite konstigt att skrika ”Domarjävel” med en nyfiken femåring bredvid sig, men om några år står ni där och förolämpar domaren tillsammans på ett smockfullt Vångavallen. Visst är det en vacker bild att se framför sig?