Krönika: Adíos, Mensah,!
Det var med blandade känslor som jag läste att hårdföre anfallaren Mike Mensah nu lämnar TFF. Fast samtidigt allt har sin tid och ju längre säsongen har fortgått, desto tydligare har det blivit att han med sin opolerade stil helt enkelt inte passar in i det nya TFF som är på väg att växa fram.
Inför den allsvenska comebacken förra året hade Trelleborgs FF en profil som i princip samtliga experttyckare lyfte fram som lagets kanske viktigaste spelare, nämligen anfallaren Mike Mensah. Han stack ut lite ur övriga truppen med sitt minst sagt aviga spel, samt förstås att han vann TFF:s interna skytteliga när laget storstilat tog hem seriesegern i superettan 2006. Det såg helt enkelt ut som att Mike skulle få sitt stora genombrott under 2007, bordet stod dukat och det var bara att ta för sig.
Så här i efterhand är det bara att konstatera att experttyckarna, som så ofta förr, fick helt fel. På de 22 matcher som Mensah spelade förra säsongen, de flesta av dem från start, lyckades han endast prestera fem mål. Även med hänsyn till hur katastrofalt TFF:s anfallsspel var förra året är detta definitivt i underkant för en toppforward i en allsvensk klubb. Jag vet inte om det var i frustration över att inte kunna göra fler mål som Mike istället orsakade inte mindre sextiofyra (64) frisparkar under förra årets säsong. Det ger ett snitt på lite drygt tre orsakade frisparkar per match. Det ovårdade spelet resulterade dessutom, föga överraskande, i inte mindre än sju varningar, men turligt nog bara en utvisning.
Mot bakgrund av den bedriften är det kanske inte så konstigt att Mike gick från att vara helt ordinarie med Conny Karlsson som tränare, till bänknötare under Tom Prahl. För även om Mike i sina bästa stunder är en klassanfallare är det uppenbart att han förmodligen hade kunnat prestera på avsevärt jämnare nivå om han hade lärt sig att räkna till tre varje gång han blev provocerad istället för att explodera.
Den kanske bästa beskrivningen av Mike Mensah gav vår egen Mattias Thylander till Mats Olsson efter 1-0 segern mot Hammarby på Vångavallen i våras. Ni vet den matchen då TFF fick sin första straff på nästan två år och Mensah gjorde en Zlatan och la straffen, trots att han inte var utsedd straffläggare. Som tur var för honom så satte han den. I vilket fall, så här sa Thylander om Mensah efter match:
- När han brukar allvar är han bra...men han är lite disträ ibland.
Mensahs förmåga att överarbeta och slarva i vissa situationer har inte heller direkt förstärkt hans chanser att få spela under Tom Prahl, som är känd för att kräva disciplin av sina spelare. Om vi återvänder till den där matchen mot Hammarby för en stund och den här ordväxlingen mellan Mats Olsson och Tom Prahl blir detta än mer uppenbart. Mats Olsson menade på att Mensah skulle kunna bli en klassforward om han ”lärt sig lite mer enkla lösningar”. Prahls svar säger allt:
- Du, han är 27 nu. Har han inte lärt sig det nu kommer han aldrig att göra det.
Mot bakgrund av detta är det alls ingen överraskning att Mike Mensah nu försvinner. I år har han som sagt mest fått nöta bänk och även om han spelat 19 matcher i år, har han bara fått spela från start i fyra av dem och då endast presterat ett mål. Fast trots att jag mer än en gång suckat över hans totala oförmåga att ta ner en enkel boll, eller att slå en passning på fem meter, eller hans ständiga vredesutbrott, kommer jag att sakna honom lite. Han var definitivt en av de avgörande faktorerna att TFF orkade ta steget upp i allsvenskan igen, han har gjort många viktiga mål för oss och han har alltid spelat med stort hjärta. Fast allt har sin tid och Mensah passar helt enkelt inte in i det nya TFF, han är för oslipad och impulsiv för att kunna bli en del av det nya spelsystemet. Det är en kanhända en hård sanning, men det är bara att konstatera faktum.
I vilket fall, jag önskar dig all lycka i din fortsatta karriär, Mike. Tack för allt du gjort för TFF!
Förtydligande: Denna krönika handlar om Mike Mensahs prestationer som fotbollsspelare. Det övriga kan jag inte uttala mig om.