Krönika: Att publicera eller inte publicera
Under morgonen publicerade Ståplats en artikel om den brottsmisstänkte allsvenske spelaren som arresterades i samband med träning. I artikeln namngavs spelaren, med hänvisning till tydlig källa. Senare blev vi ombedda att ändra namnet med hänsyn till de pressetiska reglerna. Nu är frågan: Gjorde vi rätt eller fel?
Min morgon idag skiljde sig inte nämnvärt från andra morgnar. Jag snoozade en gång för mycket, jag rös till när jag reste mig från den varma sängen och jag bläddrade igenom Sydsvenskan lite innan jag duschade. Det var då som min morgon radikalt förändrades, från att ha varit i ett zombieliknande tillstånd fick jag helt plötsligt puls: En namngiven allsvensk spelare, från en klubb som ligger mig väldigt varmt om hjärtat hade blivit anhållen precis innan träning igår. Sydsvenskans artikel var välskriven och innehöll ett flertal citat från olika ledare inom klubben. Jag har lärt mig vikten av att vara källkritisk och jag ifrågasätter ganska mycket, ganska ofta, men så pass mycket förtroende för Sydsvenskan har jag att när de namnger en person så har de väldigt väl på fötterna innan de gör det. Det är inte precis Flashback vi talar om här.
Självklart kände jag att denna nyhet, hur dålig den än var för klubben som ligger mig nära hjärtat, ska publiceras på Svenska fans. Sagt och gjort, jag publicerade artikeln med namn och med tydliga hänvisningar till artikeln i Sydsvenskan och till den helt anonymiserade artikeln i Trelleborgs Allehanda. Efter det gick allt väldigt snabbt. Artikeln hamnade på Svenska fans första sida under någon timme, för att därefter lika snabbt plockas bort igen och reduceras till en liten artikel på Ståplats.
I samband med detta fick jag ett mail från Svenska fans tjänstgörande redaktör som hänvisade till de pressetiska reglerna gällande namngivning av misstänkta och bad mig anonymisera artikeln. Med respekt för övriga skribenter på Ståplats och klubben i mitt hjärta valde jag att följa centralredaktionens påbud, även om jag i ärlighetens namn tyckte att det kändes lite fånigt med tanke på att informationen jag strök ändå är så lättillgänglig för alla och envar som vill hitta den.
I vilket fall fick det mig att tänka på mitt ansvar som skribent. Samtidigt som jag vill skriva läsvärda och intressanta artiklar måste jag ta hänsyn till vad som kan skada enskild individ och det är egentligen här som namnpubliceringen blir intressant tycker jag. I flera tidningar har man valt att helt avstå från att publicera namnet på spelaren och på föreningen som den gripne spelaren tillhör. Dock publicerade man ett flertal olika ledtrådar såsom att spelaren tillhör en allsvensk klubb, spelarens ålder, att kontraktet är på väg att gå ut och så vidare. Åklagare i målet är namngiven och en snabb sökning på hans namn avslöjar att han är hemmahörande i Malmö, informationsansvarige vid polisen i Skåne figurerar också i olika artiklar. Det är alltså klarlagt att spelaren är hemmahörande i något av de allsvenska lagen i Skåne.
Frågan man måste ställa sig då är om det är rimligt att undanhålla namnet eftersom det finns en överhängande risk att andra, ej brottsmisstänkta, spelare kan pekas ut. Antalet allsvenska spelare i Skåne är en ytterst begränsad krets, antalet 28-åringar med utgående kontrakt ännu mindre. Min personliga åsikt är därför att namnet kan och bör skrivas ut, för att oskyldiga ska slippa att pekas ut. På ett känt internetforum där det ofta skvallras om vem som gjort vad lyckades nämligen till och med en klantskalle med att peka ut en helt annan, namngiven, spelare trots att den misstänkte fotbollsspelarens identitet var klarlagd sen långt tidigare.
Det är ibland en fin gräns mellan att hänga ut någon offentligt och att rapportera om de faktiska omständigheterna. Min personliga åsikt är dock att när tredje man riskerar att råka illa ut, då är det ingen diskussion, namnet måste offentliggöras. Jag kan till viss del ångra att jag agerade så snabbt med att publicera namnet utan att kontrollera hur andra nyhetsmedia hade valt att rapportera nyheten, samtidigt tycker jag att namnpubliceringar kan vara nödvändiga för att oskyldiga personer inte ska drabbas i onödan.
Rätt eller fel? En stor jävla gråzon!
Så, där försvann min lunch ;-)