Gästkrönika: TFF:s mittfält dissikeras
Det är i år trångt om platserna på mittfältet. Många slåss om att få speltid, och inte minst de yngre spelarna, som tar nu upp kampen på riktigt med de rutinerade kämparna. ”Äldst går först” heter det ju, och det passar sannolikt ledningens filosofi, men otvetydigt finns nu intressanta alternativ.
Erik Sundin har flyttat från klubben. Han var otvetydigt de två senaste säsongernas bästa anfallsvapen trots att han spelade yttermittfältare. En stor förlust för klubben, och en stor lucka att fylla. Två för klubben högoktaniga nyförvärv avses nog av ledning ta vid där Erik slutade, men jag väljer att list dem på forwardsidan, då deras kompetens kommer bäst till sin rätt på den offensiva planhalvan. Det är inte heller alltid så lätt att stöpa om uttalade attackspelare i den Prahlska tvåvägsformen. Ett tydligt exempel är Afonso Alves under hans tid Blekblått. Det skrek ju ”striker” från varje fiber i hans kropp, och så blev det ju till slut.
Yttermittfältare har lite olika roll i olika spelsystem. I det som kommer att gälla för TFF prioriteras tvåvägsspelet och att täta till bakåt. En filosofi som tillsammans med förra årets högklassiga försvar belönades med få insläppta mål.
Mattias Thylander är omvittnat en trevlig, sympatisk och gladlynt person, och har som sådan sannolikt en viktig roll i truppen utanför planen. Föreningen är väl inte i den situationen att den kan gödsla med gamla f.d. spelare i organisationen, men Thylle skulle säkerligen vara en tillgång på flera områden, när tiden är inne, och varför inte som sponsorraggare. På gräset/plasten är han en lojal kämpe. Utan tvekan en karaktär, ”som står upp”. Saknar väl en del i passningsspelet men är användbar, när defensiven prioriteras eller matchen ska dödas med föga publikfriande men resultatoptimerande ”grisspel”. Så gör en del stora klubbar utomlands. Thylle har tidigare spelat innermittfältare, men där är det nog fullbokat i år. Har sannolikt passerat zenit, men har allsvenska inhopparkvalitet.
Kristian Haynes utvecklades förra året till en bra ytter, och med fokus främst på det eftertraktade tvåvägsspelet. Det innebar att den offensiva kompetensen fick stå åt sidan en del. Möjligen lite synd, då det troligen finns mer att ge i attackerna framåt. Visade häromdagen dessutom en fin insats som mycket offensiv back. Håller bra i allsvenskan och visar en positiv utvecklingtrend.
Jonathan Asp är en ung kille, som visat upp sig på försäsongen. Ser ut att tydligt vara formad i tvåvägstänkande och gör stora arbetsinsatser. Har stundtals vågat visa att han kan mer än arbeta, täcka yta och täcka upp. Ett framtidshopp, som med lugn matchning kan få lite rutin, och därmed ges möjlighet att visa allsvensk klass.
Paulino Lopez Tavares fick inte så mycket speltid förra året. Månne det beror på att tvåvägs är svårstavat. Hans främsta vapen är utan tvekan offensiven. Minns speciellt en plastplan en vinterdag i utkanten av Malmö förra året. Då snurrade han upp Safari, så att t.o.m. Roger Magnusson säkerligen hade uppskattat det. Vilket skådespel! Jag tror att Paulino håller offensiv allsvensk klass, men att han tyvärr inte helt passar in i rådande spelsystem.
Emil Mårtensson har inte spelat mycket och är för närvarande skadad. Jag räknar inte med honom förrän till hösten. Han har bra speed, och det återstår att visa allsvensk klass.
Thommie Persson är nog bäst som back, men klarar även position som yttermittfältare eller defensiv innermittfältare.
Bröderna Jovanovic är talangfulla nyförvärv, som kanske behöver denna säsong på sig för att anpassa sig till en högre division med större krav.
Sammanfattning yttermittfält: Spelet på yttermittfält bör bli av ungefär samma klass som förra säsongen.
I de flesta spelsysten är innermittfältet navet som spelet byggs upp kring.
Jonas Bjurström är finliraren i truppen, men tyvärr skadad. Om han är tillbaka och i form till hösten, så är det bra. Han är en spelare med bra bollkontroll och sannolikt den med bäst passningsspel. Slår understundom de fina avgörande passningarna. Trots sin litenhet tar han för sig bra i den tuffa kampen på mitten. Önskar han kom fram mer i banan för att öka styrkan i det offensiva spelet, men det är det där med att täta bakåt......... Håller bra allsvensk klass.
Magnus Andersson tror jag är klubbens bästa spelare som släpande forward eller offensiv mittfältare. Löd i dojan, bra spel- och målsinne samt fint passningsspel är egenskaper som passar bra i en offensiv roll. Vid ett optimalt utnyttjande av truppens resurser hamnar han dock lite längre ned i planen. Han är den som under fåtaliga uppträdanden under försäsongen så här långt tydligast visat god allsvensk klass, och det visste vi ju redan innan.
Viktor Svensson har det som behövs. Snabb, rörlig och med bra bollkontroll och fint spelsinne. Det som imponerar mest är dock lugnet i hans agerande även i trånga och kniviga situationer. Han spelar sig nästan alltid ur lägena på ett lugnt och säkert sätt. Inga tjongningar eller bortsparkningar. Har nog ännu inte tillräckligt erfarenhet för att slå de svåra och avgörande passningarna men kompetensen finns där latent, och dyker nog upp när grundspelet hamnat i ryggmärgen. Ett råd till föreningen är att skriva långt kontrakt med honom, om det inte redan finns. Skulle förvåna mig storligen om han inte slår igenom i år. Ett stjärnskott? Liknar i konstitution och spelstil både Viera och Jaja Touré. Jag gissar att det kommer att visa sig att Viktor håller bra allsvensk klass, men med brasklappen att så unga spelare brukar ha svårt att hålla jämn form under en längre tid.
Rasmus Östman såg jag i några inhopp förra året. När jag sett honom i år verkar han rappare i steget utan att för den skull ha tappat tyngden i sitt spel. Jag hoppas att det ges tillfälle så han kan visa allsvensk nivå.
Marcus Falk-Olander trodde jag var nyförvärvet, som skulle täta det kompetenshål, som sannolikt kommer att uppstå i mittförsvaret. Där hade jag tydligen fel, vilket jag sanningen att säga har då och då. Jag är ingen anhängare av enbart ”täcka ytor”, ”jobba hem” eller ”stå upp”. Tycker det krävs mer av en bra allsvensk mittfältare. Denne måste, tycker jag, även bidra i den positiva, kreativa och offensiva delen av passningssspelet. Det finns många förebilder av s.k. defensiva mittfältare som gör allt det som nämns ovan. Några exempel är Pirlo, Diarra, Essien eller varför inte Anders Svensson, när han spelat defensiv mittfältare i landslaget. Tycker det återstår en del till allsvensk klass.
Sammanfattning innermittfält: Med reservation för skadelägt kommer innermittfältet att nå samma standard som förra säsongen och med viss uppsida om någon av ungdomarna blir ett stjärnskott.
SLUTSATS MITTFÄLTET: Denna lagdel kommer sannolikt att nå samma standard som förra säsongen. Då ska noteras att jag avsiktligt, av skäl som angetts tidigare, inte tagit med de två nyförvärv, som coacherna säkerligen ser som förstärkningar i mittfältsroller.
Härnäst följer en analys av anfallet. I denna lagdel finns nu flera spännande alternativ. Senare återkommer jag med funderingar runt spelsystem och optimalt utnyttjande av individuell kompetens i truppen.
Gästskribentens tankar och åsikter är hans egna och delas nödvändigtvis inte av redaktionen.