Skugg-coaching HBK - TFF
Det finns kanske inget skäl att kasta yxan i sjön eller måla fan på väggen redan efter första matchen, även om bollspelet var särdeles dåligt i premiären. Lite kritisk analys är dock högst motiverat efter en sådan torftig insats som mot HBK.
Fan på väggen i alla fall
Halmstad var det bättre laget. Därom råder ingen tvivel. Statistiken talar sitt tydliga språk. Tre avslut för TFF och inget på mål. Jag har tippat att HBK åker ur allsvenskan i år. Om jag har rätt och de inbördes styrkeförhållandena mellan HBK och TFF består, så hamnar TFF på 16:e plats i sluttabellen. Detta är verkligen att måla fan på väggen men absolut inte att kasta yxan i sjön.
Laguttagning
Haynes är en av allsvenskans bästa ytterbackar. Va? Jo, under vissa omständigheter. Om det är ett relativt lätt och mindre betungande defensiva uppdrag, så gäller det. Då kan han delta i speluppbyggnaden och det offensiva spelet, och är då av toppklass. Vi har sett det i träningsmatcher ett par gånger mot ”enklare” motstånd. Krävs det dock högkaratigt försvarsjobb mot högoktaniga motståndare (exempelvis Bajrami, Ishizaki eller Görlitz), så är Haynes för tunn defensivt och speciellt man-mot-man. De här egenskaperna delar han t.ex. med Safari.
Att Haynes saknades på mittfältet var uppenbart. Att flytta på lagets genomgående bästa spelare tycker jag är väl vågat om inte t.o.m. som att skjuta sig i foten. Det visade sig ju att mittfältet förlorade mycket i kraft och klarade inte av uppgiften. Som jag tidigare nämnt, så hade jag hellre sett Nilsson som ytterback. Han har spelat där tidigare, och han hade nog gjort en lika bra insats som Haynes och dessutom fått god hjälp av den sistnämnde och Pode. I vilket fall som helst hade Nilsson tveklöst på ett tidigt stadium förpassat Görlitz ut på löparbanan.
Jag kan mycket väl tänka mig att Nilsson mer konkret uttalat att han inte vill spela ytter eller ytterback utan att det är mitten, som är hans prio nr. ett. Detta ska ju i så fall coacherna lyssna till men ta mycket lätt på.
I övrigt fanns inte många alternativ till uppställning i försvaret. Wihlborg? Nej! Andersson? Nej, endast i yttersta nödfall. Det är oklart vilket skick hägringen befinner sig i. Jag menar såklart JNG.
Jag vill inte påstå att uppställningen på mitten var oklokt vald på något sätt (förutom det med Haynes förstås). Det var ju första matchen. Men på mitten finns alternativ. Unge Svensson fick aldrig någon riktig chans förra året, trots att han under försäsongen otvetydigt var lagets bäste mittfältare. Att det sedan under året ideligen uppvisades undermåliga insatser på mitten hjälpte inte. Svensson fick inte chansen! Det hjälpte inte heller att han gjorde väldigt fint ifrån sig i U19. I år verkar han mer moloken än tidigare om man får döma av en nedslående intervju på TFFs hemsida. Han vet ju att det sannolikt krävs dubbla benbrott på ett par spelare för att han ska få möjligheten att spela några matcher i följd och på så sätt verkligen pröva sina vingar.
Sen har vi Jovanovic och Shala, men mer om dessa senare.
Att välja Drugge och Jensen i anfallsposition var nog naturligt. Inte chansa, och välja det säkra före det osäkra. Att det inte höll är en annan historia. Mer om Sjöhage och Shala lite längre fram.
Byten
Helst skulle väl nästan hela bänken in på planen redan i halvtid. Det är ju tyvärr inte tillåtet.
Jag förstår också varför det bara blev två byten. Att byta tre spelare är riskabelt så länge laget har en poäng att försvara. Tänk om t.ex. målisen skadas och reservmålisen inte kan sättas in p.g.a. att tre byten redan gjorts.
Att byta ut Jensen var rätt. Han är en kämpe, och alla tycker om en fighter. Men det är resultatet, utfallet av kämpandet, som ska bedömas. I denna match hade Jensen inte bollen värst många gånger och kom varken med i spelet eller skapade farliga lägen. Jag har ingen negativ synpunkt på att Sjöhage sattes in. Däremot på tidpunkten för bytet. Han fick en kvart på sig. På den tiden var han inblandad i eller skapade väsentligt mer än Jensen gjort på 75 minuter. Bra inhopp! När nu Jensen var så gott som osynlig borde, enligt min mening, bytet ha skett betydligt tidigare. Notera att Sjöhage har bättre siffror än Jensen redan från förra året. Jensen tar minst fem gånger så lång tid på sig att göra mål som Sjöhage.
Nu finns det även ett tredje alternativ till toppforward. Shala. Han imponerade i vart fall på mig, när han skadefri fick spela en hel match som striker under försäsongen. Två mål, en målgivande passning och ett kanonskott i virket samt ett bra spel i övrigt var övertygande. Han hade nog satt ett bar baljor till om inte medspelarna sölat med passningarna så det blev offside, när han löpte i in i frilägen. Men de är ju vana vid Jensen, som nästan alltid låter motståndarna få fem till tio meters försprång. Shala är tveklöst den mest mångsidiga forwarden i truppen. Striker, target och med hyfsat passningsspel och speluppfattning.
Adelstam då tänker någon? Jag har inte sett honom som striker och coacherna tycker tydligen att det finns tillräckligt många och tillräckligt kunniga spelare på den positionen för att Adelstam ska få konkurrera om den platsen.
Det var även rätt att byta ut Wihlborg, som inte kom till sin rätt i denna match. Bytet skedde efter 65 minuter och även här tycker jag att bytet kunde ha skett tidigare. Adelstam kom in och gjorde inte bort sig. Han spelade traditionell tvåvägs ytter. I den funktionen fanns det minst ett alternativ på bänken, nämligen Asp. Jag har inte sett den ena värst mycket mer än den andra i rollen som linjeslickare. I en jämförelse tycker jag inte den äldre sett mer övertygande ut än den yngre av de två. Adelstam är lite för otymplig i sitt rörelsemönster, inte tillräckligt kvick eller tillräckligt snabb för att fylla rollen som ytter. Asp har däremot fart under galoscherna men han verkar lite blyg på planen. Han behöver inte be om ursäkt utan bör bara ta för sig och dundra på upp och ner längs sidlinjen, så blir han nog en habil tvåvägs springare på kanten. En fördel med Asp kontra Adelstam är dessutom att den förstnämnde har nästan ett decennium mer på sig att utvecklas. Men ett för TFF dyrt nyförvärv ska väl spela, eller hur?
En helt annan spelare som inhoppare i.s.f. Wihlborg är dock att föredra. Detta framgår senare.
Coaching
Det gick rätt dåligt på mitten, så varför inte låta Haynes och Nilsson byta plats? Nja, det vore rätt vågat under pågående match och med tanke på poängen. Idén borde dock övervägas.
Ett triangelbyte Drugge – Andersson – Pode hade haft potential att förbättra matchbilden. Pode var den enda med flyt, fart och kompetens för konstruktivt och offensivt passningsspel i denna match. Han skulle ta Drugge-rollen, vilket han tidigare gjort med framgång bl.a. under sin Bäbisblå-sejour. Drugge var ju dessutom mycket tam och lam i sin roll. Han skulle ersätta Andersson på mittfältet för att bli mer delaktig och med chans att få igång passningsspelet. Andersson skulle ut på kanten för att gnugga upp och ner men framför allt hålla i bollen. Den här beskrivna rockaden skulle säkerligen kunnat ge lite bättre flyt i spelet. Det hade i vart fall inte blivit sämre.
Vid bytet av Wihlborg kan man tänka på ett annorlunda sätt för att ändra matchbilden. Passningsspelet var ju uselt och inga farligheter skapades. Då ska man sätta in någon som kan hålla i bollen och som är duktig passningsspelare. Då finns det två spelare att välja på vid sidlinjen. Jovanovic, som har god speluppfattning och bra passningsspel eller Shala, som är bra target, hård, tuff och kan hålla i bollen men även rätt bra passningsspelare. Det är väl hugget som stucket mellan de två, men en ojämn matta kanske inte passar finliraren Jovanovic så bra. För den duellstarke Shala spelar det nog däremot inte så stor roll.
Med ovanstående alternativa coaching hade uppställningen i början av andra halvlek blivit som visas nedan
Noring
Haynes (Nilsson) – Abelsson – Persson – Fuxberg
Andersson – Nilsson (Haynes) – Drugge – Shala
Pode
Sjöhage
Vi får aldrig veta om den uppställningen gjort bättre ifrån sig, men det ska mycket till om det blivit sämre.
Brasklapp
Under OS sa Bengt-Åke Gustavsson till en näsvis reporter, som ifrågasatte formeringen av laget: ”Det är ju en dj-a tur att du inte är coach!”. Det skulle inte förvåna ett dugg om tränarparet Prahl & Westerberg tänker detsamma, och det med all rätt. De har ju en mycket stor erfarenhet och har visat väldigt fina resultat (utom i Norge). Men det kan inte hjälpas att man ibland önskar lite mer ungdomlig satsning och större dynamik i spelupplägget. Hoppas att det kommer. Dessutom kan man ju undra om Gustavsson idag inte ångrar sitt uttalande efter ett misslyckat OS för Tre Kronor.
Lätt att vara efterklok? Javisst!
