En ny era är här men glöm inte bort den förra
Det sägs att historien lär människor mycket om framtiden. Tänk om det stämmer.
Samtidigt som de äldre och rutinerade spelarna nu lämnar TFF börjar en ny era, en ny era som behövs om föreningens mål är att nå allsvenskan igen. Det är nu som de yngre förmågorna ska kliva fram och slå sig in i laget. Tiden är precis rätt och tränarna är just de män som klarar av att lotsa in ungtupparna i laget. Det finns ett ordspråk som säger att man inte ska blicka bakåt i tiden och nog har TFF:aren alltid varit snabb med att göra det när det kärvat för laget. Men historien upprepar sig alltid någon gång, på ett eller annat sätt och det känns som om TFF står och stampar, väntandes på ett startskott.
Gå tillbaka till 1990 och jämför då och nu för en stund. TFF ramlade ur allsvenskan 1985 efter endast en säsong och var, bortsett från -86 och -88, ett topplag i ettan. Det talades nästan uteslutande skånska i omklädningsrummet och en ny tränare hade precis fått anställning. Tränarens namn var Tom Prahl, och trots att han hade en gedigen tränarbakgrund i lägre divisioner och goda ledaregenskaper var det ändå inte speciellt många som visste vem herr Prahl var och vad han kunde. Med facit i hand är Prahl än så länge TFF:s mest framgångsrika tränare. Han tog över 1990, redan 1991 vann laget division ett och blev tvåa i kvalsvenskan. 1992 var alltså TFF återigen i allsvenskan men inte som ett strykgäng utan som ett topplag både -92 och -93. Dessutom förändrade han föreningen till den professionella som den är i dag.
Vi har Tom Prahl att tacka, för den föreningen han kom till 1990 var fortfarande en småklubb trots att laget legat i allsvenskan och i division ett. Han förändrade mycket.
Anders Grimberg och Ulf Larsson ett tränarpar som helt klart vandrar i Prahls fotspår. Liksom den sistnämnde gjorde efter att ha tränat TFF under en säsong, har Grimman och Uffe börjat rensa upp i laget. Prahl insåg att det laget som han tog över innehöll för många äldre spelare som knappast skulle ge framgång åt föreningen, tvärtom var det ett lag på dekis. Därför ersattes de äldre med spelare som Christian Karlsson, Jonas Brorsson, Mats Lilienberg. Samtidigt tillkom äldre och rutinerade spelare från MFF, exempelvis Anders Palmér. Dessa och de redan befintliga åldermännen i truppen, fick en nytändning. Ni som minns, kommer säkerligen ihåg Krysztof Pawlak. Slutligen värvade TFF också Ryszard Jankowski från polska Poznan, mannen som alltid såg nyvaken ut. Bortsett från honom plockades spelarna från Skåne och särskilt från Söderslätt.
Samma tendenser syns i TFF just nu. De äldre spelarna har börjat lämna och även spelare som inte riktigt lyckats. Grimberg och Larsson strävar tydligt efter en föryngring. Till exempel är Jens Sloth ordinarie och Dennis Melander likaså, dessutom kommer Yousef Fakhro definitivt att slåss om en mittbacksplats nästa säsong. Målvakterna Fredrik Persson och Björn Levin är unga och har båda väntat på sin chans, nu är den här och det återstår att se vem som tar den. TFF har också hittat en kanonspelare i Vitali Gussev och även han har framtiden för sig. Mats Lilienberg har kommit tillbaka till föreningen och trots att han passerat 30-strecket, verkar det som om den gamle måltjuven blivit ung på nytt. Kan även Jonas Nilsson ladda batterierna på nytt, har TFF ett av Superettans bästa mittfält. Glöm heller inte bort nyförvärvet Jimmi Olsson, trelleborgaren som åter spelar i TFF! Grimberg har sagt i en intervju att det finns en strävan efter att återigen göra TFF till laget på Söderslätt och det görs enklast med lokala spelare.
Det bästa som hänt TFF på länge är att Anders Grimberg och Ulf Larsson tagit över som tränare. Båda är mycket kompetenta tränare som vet vikten av att ha en god stämning i laget och stimulerande träningar. Men de strävar också efter disciplin, något de tror utvecklas om spelarna ges friheter på plan. Detta gynnar ett kreativt spel och underlättar ett offensivt spel. När Tom Prahl tränade TFF var träningarna hårda och spelarna fick inte så många friheter på plan. Framgång nåddes istället av att spelmodellen anpassades efter spelarresurserna och omständigheter.
Precis som Grimberg och Larsson just nu nöter in ett 4-3-3-system, lika hårt tränade Prahl på att göra 4-4-2-modellen effektiv. Ett fungerande spelsystem som tar tillvara på spelarnas rätta kvaliteter är ett måste om TFF ska kunna ta steget upp. Under en alltför lång period har varje TFF-tränare efter Prahl slaviskt följt en 4-4-2-modell och tvingats placera spelare på platser som inte passade dem. Visserligen har TFF nått framgång med modellen, men den har också visat sig instabil vid många tillfällen. Ole Mörk kom till föreningen med visioner om att förändra spelmodellen och man kan fråga sig varför den inte fungerade för Mörk när den passar så bra med Grimberg och Larsson som tränare. Det enkla svaret är att det nya tränarparet kände till spelarna de skulle jobba med, de följde TFF på nära håll redan innan de blev tillfrågade att ta över. Mörk visste ingenting och när han väl tog över insåg han förmodligen att uppgiften var honom övermäktig.
2000-talets TFF är en professionell förening som kan ta steget upp och klara det, för 12 år sedan var läget helt omvänt. Jag vågar sticka ut hakan och säga att TFF redan nästa år kommer att ligga i toppen. Det går liksom inte att göra något annat när så mycket påminner om 1990. Mitt tips är att TFF kommer tvåa, året därpå blir laget trea i allsvenskan och sedan vet ni vad som väntar……