Anfall är bästa försvar, eller?

Känslan av lidande efter att tappa en 2-0 ledning till 2-2 är stor och besvikelsen på att rädslan att förlora blir större än viljan att vinna är påtaglig.

Startelvan
 
Kristian Haynes gjorde en ändringar sedan matchen senast, där Fredrik Liverstam åter igen går in i elvan och ersätter Vesterlund. Man väljer även att låta Tideman spela vänsterback (äntligen) och har Isak Jönsson som den naturliga mittback han är. I övrigt var det samma startelva som senast.
 
Förändringen i backlinjen ger oss en liten ny dimension i anfallsspelet från kanterna, där Tideman och framför allt Björkén vågar och vill gå framåt på respektive kant och det är även dessa två herrar som är inblandad i det första målet. Tidemans krosspassning såg ut att vara slagen av Beckham i sin storhetstid och avslutet från Björkén satt där den skulle intill stolpen.
 
Även försvarsspelet ser bra ut då man tillåter Akropolis hålla i boll i ofarliga områden men inte släpper till några chanser. Att TFF har 3 avslut på mål och Akropolis har 0 i första halvlek säger ju en del.
 
För egen del som inte såg matchen mot Sundsvall så var denna första halvlek ett klart steg framåt. Mer rörlighet, mer fart och bra försvarsspel.
 
Osäkerheten vid ledning
 
När man sedan utökar ledningen i början av andra halvlek så känns det verkligen som en säker 3:a men då slutar man helt plötsligt spela fotboll och spelarna börjar se ut som rädda kaniner, ingen vill ha boll, ingen vill göra något offensivt och man tappar bort det hårda jobbet.
 
Plötsligt tar vi inte avslut centralt mitt inne i offensivt straffområde och helt plötsligt går man inte upp på en helt klar boll i eget straffområde och helt plötsligt glöms det tre gubbar i bortre delen av straffområdet och bom bang vinsten är som bortblåst.
 
Och är det trötthet som gör detta är det tjänstefel att inte göra alla byten vi har rätt till, in med en back till och låt Haris springa sig trött.
 
Känns ju dock som det är den här osäkerheten som synts så tydligt de senaste säsongerna som sitter kvar. Självförtroendet att försvara en ledning finns inte.
 
Till nästa match
 
Ska TFF ha tagit in en mentalcoach i ledarstaben som kan ingjuta lite vilja i grabbarna för att bli osäker i allt man gör sista halvtimmen fungerar inte i en otroligt jämn serie som årets Superetta tycks bli. Och snälla, nästa match är faktiskt 90 minuter som alla andra fotbollsmatcher, jobbet måste göras hela vägen och gå för vinst i stället för att försöka försvara en ledning.
 
För övrigt anser jag att…

• Låt nu denna elva få spela. Nu har vi hittat något som faktiskt fungerar i 60 minuter. Att byta konstant ger inget självförtroende.
• Infinner det inte sig någon form av självförtroende snart så kommer detta bli en ytterst lång resa och ångesten kommer vara total.
• Björkén är bäst på plan och att backlinjen nu känns betydligt mer naturlig.

0 kommentarer

Linus Nilsson2020-07-08 13:00:35