Malmö FF - Trelleborg3 - 0
Malmö FF - Trelleborgs FF 3-0
Mina förhoppningar inför match var att hålla nollan så länge som möjligt och på så sätt bjuda på en ordentlig krigarmatch. Det gick - inte alls.
Det var ett stukat lag som intog gräset på Ny-gamla Nya Malmö stadion under lördagen. Konstigt vore väl annars med tanke på de senaste matchernas resultat. Förnedringen mot Sundsvall ligger fortfarande över oss alla som en våt ångestfilt och jag kan inte säga att jag kände några större förhoppningar på någon form av resultat innan match. Malmö ska vara bättre. Och de var bättre. På allt tyvärr.
Även om Patrick försökte mörka sin fembackslinje på genomgången innan match så var det ganska självskrivet. Finns inte på kartan att vi kan spela oss kvar i den här serien med bara två mittbackar, oavsett match och motstånd - fem backar måste ju bli någon form av tumregel framöver. Och för dagen var det Nielsen, Sudic och Blomman i mitten, Sarkodie och Hörberg på kanterna, som skulle få stopp på läckaget. Det höll i knappa två minuter denna gång. Dock tveksamt om någon kan klandras för den tidiga kallduschen, den debuterande MFF-ynglingen fick till ett hyfsat volleyskott efter hörnan, men någon form av markering hade ju kanske inte skadat.
Sen var det givetvis kört. Malmö trillade boll och var fullständigt överlägsna. Sebbe, Erik Andersson och Zoran rullades ganska enkelt ut på mitten och framåt stångade sig anfallsduon Hümmet/Brorsson sig blodiga utan egentligen komma någonstans alls. Det var mest jaga boll som gällde och bakåt började sen bollarna rulla i vanlig ordning. Resultattavlan visade 3-0 i paus och det mesta talade för att vi skulle få spegla oss i ett nytt tennisresultat när matchen var över.
Men tack och lov blev det någon form av uppryckning till den andra halvleken. Visst, MFF var nöjda och slog av på takten en aning, men ändå måste jag säga att lagets andra halvlek var klart godkänd. Offensivt hade vi inte mycket att komma med, bortsett från ett par distansskott så var vi aldrig i närheten av motståndarmålet. Men defensiven satt betydligt bättre och 0-0-resultatet i andra halvlek får vi ju i alla fall gräva fram och ta med oss som positivt för dagen.
Positivt del 2: Isak Jönssons allsvenska debut. Nyförvärvet byte av Nielsen på den högra mittbacksplatsen efter dryga timmen, samtidigt som Brannefalk tog Hörbergs plats ute på kanten. Högerkanten täpptes därefter helt igen och MFF fick justera sina anfall till den vänstra. Imponerande debut av Isak, som om ni fråga mig, utan tvekan spelade in sig i en framtida startelva. Bra inhopp också av Brannefalk, som visade aggressivitet, var sådär lagom tjurig och släppte inte så mycket som en löpning förbi sig under sina dryga 30 minuter på plan.
En väntad förlust givetvis, men med en bättre start vet man aldrig var en sådan här match kan ta vägen. In med Isak i mittlåset från start till nästa match borta mot AIK och spela med samma beslutsamhet som i andra halvlek - så kan vi hoppas på någon form av resultat eller i alla fall trendbrott.
Slutligen: En eloge till True Blues, som antalet och resultatet till trots, stod för en gedigen sånginsats matchen igenom. Bra jobbat!
