Thomas Lagerlöf i exklusiv intervju med Forum 1891: ”Då är man snart illa ute”
Efter en lugnare träning på Kaknäs under måndagsförmiddagen fick Forum 1891 en exklusiv och längre sittning med tränare Thomas Lagerlöf. Med dryga fem år på tränarposten för de blårandiga ser ”Tolle” tillbaka på åren som varit, om årets derbyinsatser och en hel del i övrigt.
Den gråa himmeln gjorde sig påmind under undertecknads resa till Djurgårdens träningsanläggning. För egen del är resvägen till Kaknäs inte helt okomplicerad men när det slutligen var dags att kliva av på buss 69:s nästsista hållplats var det i stället en härlig sol som välkomnade en. Väl på plats med en dryg halvtimma kvar av träningen var det smålagsspel mellan de som inte spelade alls, eller mycket, under matchen mot Värnamo dagen innan. I övrigt gick det att skymta Samuel Leach Holm som satt tillsammans med Tokmac Nguen och njöt av solen, medan Tobias Gulliksen spelade boll med en yngre förmåga.
Intervjun med Thomas Lagerlöf har varit bestämd under en längre tid men olika komplikationer har gjort att den tvingats skjutas på. Kort efter att ha slagit sig ned i väntan på ”Tolle” gjordes dock insikten att intervjun först var om en timme och en kvart. Som ett brev på posten kom dock ett textmeddelande som räddade upp situationen.
”Hör av dig när du är på plats.”
”Haha, jag är faktiskt redan här!” svarade jag i vad som måste varit världsrekord i svarstid.
Schemat hade ändrats och plötsligt var min tidiga ankomst i stället alldeles perfekt, och bara sekunder senare kom ”Tolle” ut från tränaromklädningsrummet.
– Jaha, vad fan. Jag såg inte dig innan. Var vill du sitta någonstans?
Solen hade börjat göra sig än mer påmind och vi båda kom snabbt överens om en plats i skuggan. Just Kaknäs är en plats som under sommaren är särskild svår att bräcka, något Lagerlöf kunde stämma in i.
– Alltså ja, det är helt fantastiskt. Det är magiskt.
En svårslagen förstasäsong
Firma Bergstrand och Lagerlöf är inne på sitt sjätte år i Djurgården sedan sin ankomst 2019. Så långa tränarposter är ingenting som Blåränderna haft allt för mycket av genom åren – faktum är att Sören Åkeby och Zoran Lukics sejour med fem säsonger mellan 1999-2003 är de senaste som varit här lika länge, eller längre, som ”Kim & Tolle”. Jag tvingades göra lite forskning kring ämnet och utöver tidigare benämnda succéduo som tog två SM-guld och ett cupguld, så var det ruskigt skralt med långvariga tränare. Gösta "Knivsta" Sandberg gjorde fem säsonger mellan 1967-1971 innan han återkom 1979, när engelska Alan Ball Sr. kom in men sparkades redan innan säsongen började då han inte kom överens med truppen. Dessförinnan är Einar ”Stor-Klas” Svensson särskilt noterbar som var här mellan 1935 och 1945 – men meriterna var få. En uppflyttning och en nedflyttning stod den mångfacetterade tränaren för.
Zoran Lukic och Sören Åkeby var minst sagt framgångsrika under 2002 och 2003
Historiska återblickar var grundtemat inledningsvis i intervjun, och även om vi inte tvingas åka allt för långt tillbaka i tiden är det år 2019 vi stannar på till en början. En bättre start för en tränarduo är svårt att få då Djurgården tog sitt första SM-guld sedan 2005. För supportrar var den hösten smått olidlig och kantades av rejäl nervositet, men det var inget ”Tolle” själv märkte av för egen del, menar han.
– Nervös kan jag inte säga att jag var. Vi fokuserade på att vara så bra som möjligt varje träning och varje match. Jag kan inte heller säga att jag var särskilt nervös under matcherna heller. Givetvis fanns det en viss anspänning, men vi hade ju ett så stort fokus på vad vi gjorde och vad som kunde göras bättre.
Guldet var knappast i någons vildaste fantasi och få, om ens någon, hade tippat att Blåränderna skulle stå som seriesegrare i november. Men även där menar ”Tolle” att man ändå gick i tankebanorna tidigt.
– Äh. Att man kan vinna, definitivt. Om man är däruppe i toppen hela tiden och alltid är topp 4, som ju varit vår och klubbens målsättning sedan vi kom hit, så finns det ju en chans. Är det tillräckligt många gånger så blir det till slut det där året när allting stämmer. Det krävs att man är där och hugger när, i det här fallet, Malmö tappar poäng. Jag är ingen kalenderbitare men många lag hade många poäng det året.
Han funderar en stund innan han fortsätter:
– Men att det var möjligt, det kände man. Det tog ju ett tag att ändra spelsättet och det var stundtals kämpigt under våren att få spelarna att spela fotboll mer centralt, och inte i ”korridorer”. Det tog sin tid men saker föll på plats under sommaren – då såg vi hur spelet verkligen började se ut som vi ville. Vi tog ju poäng på våren också men det var ju under sommaren det verkligen satte sig. Sen fick vi in Curtis (Edwards, reds. anm.) som blev en katalysator för ytterligare en central bollspelare som var skicklig på att spela fotboll. Så från sommaren och framåt kände man ju verkligen att ”det här, det här är ett riktigt bra fotbollslag”.
Curtis Edwards – omtyckt av både supportrar och medspelare
Att Curtis Edwards nämndes fungerade som en naturlig övergång till en av många frågor jag hade nedskrivna. Spelare som Magnus Eriksson och Rasmus Schüller är högljudda ledare och omtyckta av många – men vilka spelare är det som inte alltid har en ledarroll men som ändå är kraftigt omtyckta i truppen? Jag själv påpekade att Therkildsen fått mycket lovord på senaste tiden.
– Ja, det finns ju alltid olika roller i alla grupper. Man jobbar ju med människor och man har spelare som har olika roller som sticker ut. Kolla på Une Larsson – det är en fantastisk ledare varje träning, varje match, och Rasmus Schüller också såklart. Hur de lyckas göra andra bättre, hur de hörs och syns och hur de pratar. Det är inte alltid att de gör de bästa individuella insatserna men hur de får sin omgivning att växa. Fan, titta på träning: Rasmus och ”Unes” lag vinner ju alltid, skrattar han.
– Nej, nu överdriver jag, men du fattar. Den typen av ledare syns. Sen finns andra ledare som får andra att må bra som du är inne på. Curtis var otroligt omtyckt i gruppen med en skön humor och Therkildsen som du sa. Det finns flera sådana och man behöver allting. Du kan inte bara ha massa sköna snubbar; du måste ha de som ryter till ute på plan och gör andra bättre där. Det behövs en dynamik – det är 25 spelare plus minus och sen femton ledare på det. Det är en stor grupp där alla måste lägga in det som man har att bidra med.
Finns det någon spelare som gjort särskilt avtryck på dig genom åren?
– Det finns det absolut. Massor. Dock är jag jävligt dålig på att komma på någon att lyfta fram, men det sker hela tiden. Spelarna påverkar ju oss på samma sätt som vi kan ha en påverkan på dem. Jag tänker tillbaka på Siriustiden – det var ju en mängd spelare som vi hade med oss från division ett och så upp till en topplacering sommaren 2017 i Allsvenskan, med spelare som aldrig varit nära den här nivån tidigare. Det var en tight grupp som var nästan samma i sex-sju års tid och då växer man enormt med spelarna. Men ja, det finns massor med spelare som verkligen lär oss saker, både på fotbollsplanen att man hajar till och tänker ”fan, så kan man ju göra” och så även runtom, såklart.
Han skrattar till:
– Men jag vet inte om jag kan lyfta fram någon. Det kan lätt bli så fel.
Då blir det nästan svårare med nästa fråga isåfall, men vem skulle du säga är den bästa spelaren du haft i DIF genom dina fem år?
– Oj, Gud. Nu har man ju varit här i så många år.
Det krävs en längre betänketid innan han utvecklar sitt svar:
– Det är ju lite likadant där, spelare bidrar ju med olika saker. Men ”Mackans” 2019 är ju svårslaget på så sätt, men sen har man haft spelare som gjort bra prestationer som blir särskilt tydligt när de lämnar. Aslak (Witry, reds. anm.) år 2021 är ju… alltså, han var magnifik. Men tyvärr är det så i branschen att vi alltid kommer tappa de bästa spelarna. Det bara är så, och det är inte alltid det går. Den största lärdomen från det är att man hela tiden måste ligga steget före och ha en plan för att ersätta de bästa spelarna.
Marcus Danielson och Aslak Fonn Witry – två av de bästa spelarna som "Tolle" haft i DIF
Zoran Lukic sa exakt det direkt efter matchen mot Hammarby 2003, när Johan Elmander spelade sin sista match. ”Vi fostrar dem och sen lämnar de, och så måste vi börja om igen.”
– Men precis. Det gäller att ha en plan så att den spelaren så mycket som möjligt redan finns här, om vi ska tappa en spelare på sommaren. Då är det så ont om tid. Att sälja en spelare på sommaren och få in en ersättare, då är det otroligt svårt att få det att klaffa direkt, berättar han.
Jag kan inte låta bli att dra liknelser med ett hederligt kontorsjobb – där man ofta vill att den nyanställda blir upplärd av den som slutar.
– Exakt! Och så lite inkörningstid och så, eller hur? På vintern är det längre tid, du har några månader på dig att lära känna din omgivning och så. Men ska man släppa på sommaren är det ju en jäkla fördel om du har ersättaren redan internt.
Jag börjar genast tänka på 2019 igen och på Emir Kujovic. Han ersatte förvisso inte någon, men det var av största betydelse att han kunde komma in och göra avtryck nästintill omgående.
– Ja, men han spelade ju inte så mycket. Det var ju bara som inhoppare. Hade vi tappat Buya Turay på sommaren hade Kujovic aldrig kunnat ersätta honom, utan han plockades in enbart som inhoppare på slutet av matcherna. Sen startade han ju någon match, såklart, men hade vi tappat Buya hade vi behövt en annan ersättare.
En fråga som är ständigt återkommande i Djurgårdsled är den kring nummer 9-positionen som inte alltid varit helt framgångsrik. Just Buya blir därför ett särskilt intressant ämne, där undertecknad menar att han spelade på ett lite annorlunda vis jämfört med andra värvningar.
– Han gjorde en fantastisk säsong, men också där en riktigt bra sådan från och med sommaren och framåt. Då blev han mer inkörd i det övriga laget. På våren vill jag minnas att han gjorde några mål tidigt och sen gick det några matcher och då spelade han lite i sitt egna universum. Men det var en enorm skillnad från sommaren. Men det är klart, han hade extrema spetsegenskaper som vi ville utnyttja. Jag tror han gjorde 15 mål i 15 olika matcher och det var aldrig att han gjorde 3 och 4-0 i någon match som inte betydde något, utan nästan alla var poängavgörande vilket var otroligt imponerande. Men han tog tid innan han hittade rätt, så jag tror man måste ha med sig att det ofta gör just det. Men kring frågan om nummer 9-positionen så… det har ju med kvalitet att göra också. Det är inte så att vi alltid haft en Kiese-Thelin högst upp, det handlar mycket om vad du har för spelare.
Tungan på vågen under Djurgårdens guldsäsong
Det var många som ställde sig tveksamma till Deniz Hümmet, men han har ju minst sagt gjort avtryck i positiv bemärkelse. Varför funkar just han så bra?
– Han är en bra fotbollsspelare som jobbar hårt. Vi tampades med lag som han spelade i under Siriustiden, och vi tyckte att han var en fin fotbollsspelare men alldeles för bekväm. Under de senaste åren har han utökat sin repertoar med betydligt högre arbetskapacitet. En bra avslutare, och en smart fotbollsspelare. Sen har man som alla andra spelare saker som man kan utveckla och bli bättre på. Men det är en spelare som har flera egenskaper och det behövs för en framgångsrik nia. Har du bara en är du lite lättläst.
På ett stängt forum uppmärksammades det dessutom att Hümmet var först på bollen på tre defensiva hörnor i matchen mot IFK Värnamo.
– Han gör sitt jobb för laget. Sen… sen är det väl kanske lite svagt slagna hörnor också, skrattar han till.
– Men det är inget snack att han tar bort hörnorna. Han är där och bidrar.
Ett annan evigt återkommande samtalsämne är den kring mittfältet. Sabovic har minst sagt cementerat sin plats, men bredvid honom är det sällan helt säkert om vem av Samuel Leach Holm och Albin Ekdal som tar startplatsen.
– Vi väljer ju en spelare som vi tror ger oss bäst chans att vinna matchen, såklart. De ska bidra med vad de har i sin verktygslåda, precis som alla spelare måste göra. Inget snack om det. Vem som helst som sett tre fotbollsmatcher kan se att Albin är starkare defensivt än Leach Holm, men sistnämnde har en spelstil som är lite unik och det kryllar inte av den, definitivt inte i Djurgården. Det är en egen spelstil bland mittfältare där han gillar att locka in spelare nära sig samt ett längre passningsspel. Så det är ju olika egenskaper de besitter, helt olika. I slutändan handlar det om vem som är i bäst form.
Lagerlöf pausar kort för att ta sig en klunk vatten. Trots skugga är värmen tämligen påtaglig.
– Albin har krigat sig genom våren och haltat mycket stora delar av den, men han har krigat på i matcher där vi behövt honom. Han gjorde bra inhopp mot IFK Norrköping och igår (läs: i måndags) och rör sig mer obehindrat. Förhoppningsvis fortsätter det åt det hållet för vi kommer behöva alla tre i mittfältet under sommar och höst om vi ska bli framgångsrika. Olika egenskaper och sen beror det på matchbilden och vilka motståndare vi möter, säger han och utvecklar vidare:
– Vilka som är i form. Vilka som är bäst på träning. Börjar vi tulla på hur folk presterar i träning så har vi snart en riktigt dålig verksamhet här. Prestera på träning är alltid det viktigaste. Sen är det såklart… gör du tre mål varje match petas du inte på grund av en dålig träning, men det är liksom… gå ut och visa under veckan att du vill vara med och starta nästa match. För om träningsverksamheten inte spelar någon roll – då är man snart illa ute.
En tuff konkurrens på mittfältet
Den eviga debatten kring spelarinsatser och vilka som startar och inte är en som engagerar många; både experter i TV-studios men likväl mer självutnämnda sådana på sociala medier. De miljontals åsikterna är dock ingenting som ”Tolle” låter sig påverkas det minsta av.
– Hmm, näej. Det gör det inte. Vi följer inte det. Eller ja, lite brus hör man ju men jag har inte sociala medier. Jag tror man gör sig själv en otjänst om man läser för mycket sånt, det är svårt att sortera ut.
Leach Holm sa i DIFpodden att han inte läser någonting om sig själv. Det känns som rätt strategi?
– Ja, men sen får man ju höra ändå. Min fru har Twitter, mina barn har Twitter, man får höra det ändå ibland att ”oj då, nu är det Twitterstorm angående det här”, och så är det ju. Det går nog inte i dagens samhälle att helt blocka bort bruset, men att försöka koppla bort det är nog för det bästa. Men i detta fall (om vem av Ekdal/Leach Holm som skulle starta) tyckte vi att det var en extremt tuff konkurrens och vi vill ha igång alla spelare, lite så på mittbacksplatsen likaså. Det är tre riktigt bra mittbackar som alla presterar bra. Vi kommer behöva alla och vi måste se till att alla får speltid för att prestera när det behövs.
Sabovic har nämnts tidigare, men inte minst har han omnämnts så gott som överallt och rättfärdigt hyllats för sina senaste insatser. Den ordentliga utvecklingen var dock något otippad, enligt många.
– Jag tror att han bestämde sig lite, att inte vara så bekväm längre. Att träna lite hårdare, att vara bättre fysisk. Han orkar mer. Innan betraktade man honom som en ganska långsam spelare. En fin fotbollsspelare, men det gick lite för långsamt. Helt plötsligt har är han snabbare, inte bara att han spelar snabbt med bollen men rena löpsiffror som är av hög klass bland mittfältare i Allsvenskan. Jag tror han bara trampade på gasen och det är lite samma utveckling som Finndell hade inför säsongen 2021. Åren innan hade han mest joggat runt.
– Fan. Nu överdriver jag lite igen, haha. Men han hade varit lite mer centralt på planen men sen plötsligt jobbade han överallt och täckte hela fotbollsplanen, likt Ulvestad och Karlström. Lite det steget tog Besard nu också. Det han förut gjorde på en tredjedel av planen gör han nu på hela. Det är otroligt kul att se både för oss som lag att han är med och bidrar, men även för han individuellt att han får känna på den potentialen.
Sabovic i Djurgården 2017 och 2024
Jag håller med om Karlström. Jag minns att jag smsade en kompis efter öppningsmatchen 2019, 2-2 mot Sundsvall, att jag skrev något i stil med ”Karlström gör ingenting som vanligt” i affekt. Man tänkte inte mycket alls på honom som spelare och sen blev han extremt bra och sedermera lagkapten.
– Ja, han skulle ju lämna när vi kom, faktiskt. Han ingick inte alls i planerna då. När vi kom hit så hade de spelat en helt annan fotboll, det var noll passningar centralt, det var att spela runt och slå långa bollar. Det tog ett tag för truppen att förstå hur vi ville ha det. Men det var Elliott Käck, som vi hade haft sen tidigare, och ”Karlis”… och så ”Mackan” såklart. Dessa tre tog flaggan och fattade direkt. Vi såg att ”Jeppe” – han var ju för fan gjord för den fotbollen och växte enormt under våren när han fick spela sin typ av fotboll igen. Så ja, han tog verkligen flaggan om man säger så det året.
Misstag kommer ske
Mycket av snacket under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöfs tid i Djurgården har varit att man tagit 16 av 66 möjliga poäng i Stockholmsderbyn – ett minst sagt underkänt facit. Årets derbyinsatser i Allsvenskan har varit långt ifrån godkända och i supporterled är tankarna många kring de kvarvarande derbymatcherna.
– Vi får se var vi är när det närmar sig. Men det är ju något som vi konstaterat och det är ingen hemlighet. Hela föreningen har ju tokdarr så fort det blir derby. Det var det första vi reagerade på när vi kom hit, att ”vad fan är det med folk”, så jag tror det är… en väldigt stor faktor. Alla blir så jävla stissiga så fort det vankas derby, det är något vi måste klara av att skärma bort.
Vad tror man problemet är, då?
– Näe. Det är tydligt. Det kommer från alla håll. Supportrar, spelare, alla led i klubben. Vi behöver bara coola ner oss. Det är ”bara” en fotbollsmatch som betyder något så jävulskt mycket. Men ska du vinna guld så kolla på matchen mot Norrköping 2019, eller på alla matcher i Europa 2022. Det är också ”bara” fotbollsmatcher men som betyder jävligt mycket. Man måste klara av att fokusera på nästa fotsättning och nästa närkamp, och inte bry sig så mycket om allt brus som är runtomkring. Men vi får se hur vi står när det är dags.
Den senaste förlusten mot Hammarby precis innan uppehållet har legat som en våt filt under sommaren. När jag frågar ”vad som gick fel, förutom precis allting” så får jag, något oväntat, en ”Tolle” som inte håller med alls.
– Ah, då är du helt fel ute. Titta hur det ser ut innan Piotr blir skadad. Hammarby får inte nudda bollen ens en gång.
Det var ju så himla tidigt skadan skedde. Och det känns som vi blir livrädda efter det.
– Ja, men de gör ju mål tio sekunder efter det.
Precis. Och då hamnar vi i det här darret igen? Det känns som att vi där och då blir mer rädda för att göra fel än att våga spela som vi ska spela?
– Nja…
”Tolle” tvekar lite och velar lite, och det märks att han har respekt kring frågan om derbyn och vill välja sina ord rätt.
– Alltså, matchen är inte riktigt så om man ser om den. Det är två… vi gör två grova misstag på deras två mål, men sen efter 2-0 så blir det jobbigt. Men så är det i fotboll: man gör misstag. Nu var det jävligt tråkigt att det skedde där och då, men på och en säsong kommer vi göra misstag och vi kan aldrig vara rädda för att göra det. Men ja, efter det är det som sagt jobbigt och då blir det enkelt för Hammarby. Där efter 2-0 finns det saker att göra väldigt mycket bättre.
En långt ifrån godkänd match av Blåränderna tidigare i juni
Efter skadan på Piotr Johansson kastades Theo Bergvall in i hetluften direkt – något som tyvärr inte föll väl ut alls. Men när jag frågar hur stödet gentemot den unge högerbacken varit efter derbyt visar ”Tolle” en stor förståelse för att misstag sker.
– Som jag sa, är man rädd för misstag ska man inte gå in på plan. Sådant kommer alltid hända spelare. Då har man två val: antingen så tar man sig igenom det, eller så låter man det påverka ens framtid. Såklart är det tufft för alla som gör fel men kommer Theo ut starkare på andra sidan är jag säker på att det på sikt är någonting han kommer ha lärt sig mycket av. Men det är tufft för alla, och så är det att hålla på med fotboll.
Men har han kommit igenom det bra?
– Ja… vi får väl se nu när det gäller. Nu har Peter presterat väldigt bra på träning och matcher, så vi får se. Men jag kände att Theo gick bra att prata med redan dagen efter derbyt men ja, sen får man se. Det är en väg tillbaka också, att göra bra prestationer och klara av att hantera misstag för det kommer man göra igen. Ingen spelare kommer göra den perfekta matchen någonsin, du kan inte gå runt med den tanken att inte göra misstag.
– Där var det jävligt svajigt nu senast i matchen mot Värnamo, i perioder. Det var för många misstag som vi inte klarade av att reparera… eller ja, det gjorde vi ju eftersom vi inte släppte in mål, men vi gjorde det inte tillräckligt bra. Du måste klara av att göra misstag och vara redo att reparera dina egna och andras. Jag vet inte hur många matcher vi hållt nollan i år… det kanske du vet?
Jag har ingen aning. Många.
– Ja, det är många. Men det beror ju på att vi är otroligt bra som kollektiv och att reparera andras misstag. Men målen mot Hammarby är svårare att reparera. Det är en frispark från 30 meter och det är en straff. Tyvärr. Det händer.
– Den matchen är… vi kom ut med en helt fantastisk energi i början. Den derbymatchen som stör mig är förlusten nu senast på Friends. Där är vi totalt energilösa, helt döda. Den matchen är den största skämskudden faktiskt.
Jag minns inte den alls.
– Helt… helt… helt energilösa. Sena i allt, en riktigt, riktigt dålig insats. Den mot Hammarby handlar om väldigt många tillfälligheter. Just den här starten som vi hade nu, vi är där och helt rätt mentalt, avslappnade, aggressiva. Fotbollsmatcher är speciella.
Berömmer Keitas insatser
Klockan tickade på och innan jag lät ”Tolle” gå på lunch ville jag prata lite om ungdomsledet och eventuella provspelare. Precis innan intervjun började råkade jag överhöra delar av sportchef Bosse Anderssons samtal med Keita Kosugi, en tolk och en spelare jag inte kände igen.
– Toki Yukutomo. Jag kan inte så jättemycket om historiken, dock. Varit i Portugal och i samma juniorlandslag som Keita Kosugi, men han anses inte vara redo för den portugisiska ligan. Han tränar här denna vecka för att se om det är en miljö för honom. Inte mycket mer än så som jag vet, men idag på träningen tycker jag han såg intressant ut. Men Keita är ju en superperson alltså. Blir bättre och bättre hela tiden.
Keita Kosugi – en spelare som verkar trivas
Jag och Keita pratade lite efter hans debut mot Elfsborg. Han hyllar Stockholm och DIF till skyarna.
– Ja, Keita kommer bli jättebra. ”Sampe” är ju så pass bra, men vi kommer spela mycket matcher så det kommer finnas plats för Keita att visa upp sig.
På frågan om vilken ungdomsspelare som imponerar lite extra tar det inte många sekunder för Lagerlöf att bestämma sig.
– Jack Tagesson har ju varit med och kört lite, juniorerna har sommarledighet. Det är en bra kille. Han gör det bra hela tiden och är en otroligt spelskicklig mittback.
På lånelistan står just nu bland annat Gideon Granström och Jawla, som båda spelar hos FC Stockholm med dubbel speltillhörighet.
– Jag vet att ”Gidde” är skadad just nu och att Jawla kör med juniorerna.
Och Frank (Odhiambo)? Förhoppningarna var rätt höga där?
– Där är nog ”Bosse” bättre att prata med. Men i vintras var han en bra bit ifrån Djurgården. Sen har vi tre riktigt starka mittbackar också just nu.
Avslutningsvis kom frågan om vem han tippar får ett extra genombrott i höst. Det första svaret är dock ett som jag inte hade väntat mig på förhand.
– Hmm. Albin Ekdal. Det vore väldigt kul om han får hålla sig frisk.
”Tolle” börjar skratta.
– Haha. Du frågar om genombrott och jag svarar med en 35-årig kille med 100 A-landskamper och som tidigare huserat i Serie A. Nej, du fattar. Jag vill att han ska få visa upp sig ordentligt i DIF. Då får vi se mycket av honom.
Albin Ekdal får sitt genombrott i höst, enligt "Tolle"
– Annars känns Keita som den som inte spelat så mycket som har utvecklats enormt. Framförallt bara den korta tiden sedan vi startade efter sommarledigheten. Han gick framåt i våras också, men efter sommaren är allting mycket mer självklart och rejält. Det ska bli riktigt kul att se.
Jag hörde lite av Bosses samtal med Yukutomo. Han lyfte fram Keita enormt och hyllade hur skötsam han är.
– Ja men jävlar. Han är verkligen det. Nu håller han dessutom på att lära sig svenska och han lär sig mer och mer hela tiden.
Med en dryg halvtimme på klockan hade jag fått det jag kände att jag behövde och jag tackade ”Tolle” för en riktigt trevlig pratstund.
– Tack själv, ska du ha. Nu ska jag äta lunch.
* * *
Vilket är ditt bästa minne med "Kim och Tolle" under de senaste fem åren? Kommentera gärna, men tänk på hålla en god ton.
