Thörn: In the playlist... "Kommer aldrig acceptera icke-prestationskultur"
HIF spelade 1-1 mot Oddevold på Olympiafältet. Det här är i min playlist:
Det krävdes 90 minuter på Olympiafältet för de flesta att inse att både Kleber Saarenpää och Whitney Houston egentligen inte har någonting alls. Vi vet om att truppen är tunn. Vi vet om att truppen är ung. Vi vet om att det inte finns någonting annat att hämta in utifrån budgetskäl. Därför krävs det att Kleber har en trygg, taktisk, offensiv grund att stå på där spelare som är limiterade erfarenhetsmässigt eller skicklighetsmässigt ändå klarar av att föra HIF framåt oavsett om man spelar mot Oddevold eller Varbergs Bois. I dagsläget är det väldigt tydligt att någon sådan grund inte finns. Man har oerhört svårt att i läge av organiserade anfall skapa konkreta offensiva lägen som bygger på fantasi och inspiration. Djupt oroande. Tid finns till premiären. Men det är också det enda positiva utifrån en offensiv kontext.Det fanns egentligen få spelare som hade en bra match. Egentligen hade Benjamin Acquah ingen bra match heller men tycker fortsatt det har skett en personlig utveckling utifrån där han har varit. Det händer något när han får bollen, det sker misstag, men han har en förmåga att “Get around” på fotbollsplanen. Han är inte rigid, han rör sig över stora ytor och kan sätta upp anfall. Med all respekt för Amar Muhsin så har hans prestationer inte varit av den arten att han är lätt att spela med i offensiven, på det sättet att han är spelbar, rörlig och ett ständigt djupledshot.
Yes, det finns en hel del “Canned heat” i Wilhelm Loeper. Jobbig match, och en del misstag men det finns sparkapital, en glöd och det är fortsatt tydligt att han är en jobbig spelare för vilken vänsterback som helst att möta. Vidare är det väldigt tydligt att Wilhelm Loeper inte är en individuell spelare som ger dig 8 mål, överstegsfinter och curlade avslut i bortre. Det har aldrig varit Loepers starka sida och kommer antagligen aldrig vara det heller. Nä, Wilhelm Loeper är spelaren som springer skiten ur sig, gör det du ber honom om, slår sitt inlägg och träffar pannan på spelaren i boxen. Loepers resultat i assistligan de senaste åren styrker det argument. Problemet för honom själv är att det i dagsläget sällan finns någon i boxen på grund av dennes långsamhet, eller att denne är så pass isolerad att inlägget är lätt att nicka bort. Just nu hämmar det offensiva haveriet runt honom, eventuell offensiv output.
Yes, Amar Muhsin och Milan Rasmussen, Jag säger som Adam and The Ants… Stand and Deliver. Milan Rasmussen visade i sin första match mot Trelleborg att det här är en ung, skicklig, teknisk spelare som man hade full förståelse för att Mikael Dahlberg tyckte var intressant. Därefter har det i match efter match sett allt sämre ut. Ur rytm, bolltapp, statisk och med alltför många tankar i huvudet när han ställs mot sin försvarare. Visst, han måste få ha en acklimatiseringsperiod men nu börjar minuterna ticka upp till bristningsgränsen för där det måste hända något.
Värre är det dock för Amar Muhsin. För jag upplever fortsatt inte att han är anpassningsbar utifrån det spelet som HIF vill spela på. Långsam till press, seg i omställnings-spelet, direkt svag som djupledshot, initiativlös och är lika fluid som en oljerigg i etablerade anfall. Muhsin går in på sitt tredje år i HIF och vi väntar fortsatt på att han ska växla upp och blomma ut. Det är rimligt antagande att Silverholts hjärnskakning medför att fler chanser kommer ges till Muhsin men vid vilken avgrund behöver vi stå vid för att Svanbäck ska få chansen istället?
Nåja, Stand and deliver boys…
Den överliggande konsensusen i HIF-kretsar är tålamod. Även jag och Fabian fick kritik för att vi var överdrivet kritiska i vår podd häromsistens. Jag var kritisk, men inte mot spelet utan mot det faktum att de etablerade spelarna inte levererade på samma nivå som ungdomarna gör för tillfället, det vill säga det som egentligen varit orosmomentet inför säsongen.
Nu hamnar dock tålamodet i ett annat ljus eftersom att det är tydligt att spelet offensivt havererar och is “Goin’ Nowhere”. Man får inte heller glömma bort att detta var nära att bli HIF:s 5.e(!) raka förlust. En stor del anledning till att resultaten inte gått med oss är den svaga offensiven. Jag kommer aldrig acceptera att HIF vaggas in i någon icke-prestationskultur där vi accepterar förluster hur de än ser ut baserat på att vi numera har ett imaginärt styrdokument om hur den sportsliga organisationen ska agera och att dessa har någon slags immunitet från ansvar och krav.
Därmed sagt, Kleber har självklart gott om tid på sig att förändra, skruva och hitta sin väg framåt i offensiven. Jag tycker fortfarande att defensiven och återerövrings-fasen är två delar som han har lyckats med. Jag är inte orolig, men det måste hända börja hända saker innan jag undrar om jag likt Noel också åker till ingenstans med ett tåg?
Anthony Thörnanthony30694@gmail.com@AnthonyThrn2024-03-09 17:32:51
