Thörn: Överreaktioner inför Svenska Cupen: “HIF har ett problem på vänsterbackspositionen"
Träningsmatcherna inför Svenska Cupen är officielt slut och det är dags att göra det som den här supporterbasen är bäst på. Överreagera. Men kan allt verkligen summeras ner simpel supporternaivitet och panik? Självklart inte. Låt oss gå igenom dem.
“HIF har ett reelt och aktivt problem på vänsterbackspositionen”
Analys: Ingen överdrift.
Låt oss börja med att säga detta: Westerlund hade en stabil insats i lördags. Problemet är dock att det är just en insats. En insats ger mig en nutida trygghet. Men inga svar.
HIF har officiellt hamnat i ett vakuum av ingenting på vänsterbacks-positionen. Det vakuumet har Dahlberg skapat själv. Personligen tycker jag det är märkligt att man gav så pass mycket speltid till en provspelare från Gambia i en tid där man egentligen behövde inventera det som redan fanns. Jag har ingenting emot att man hållbarhets-testar Bajo mot Skandinaviskt motstånd på en försäsong, jag ställer mig däremot frågande till hur mycket speltid han fick utifrån hur hårt man gått ut i media med att man tror på Westerlund.
Westerlund behövde mycket mer tid att visa att han kan bli den spelaren som klarar av att spela inverterad vänsterback i 30 matcher för HIF detta året. Han hade behövt visa det mot Hilleröd så väl som mot Örgryte. Inte bara för Dahlberg. Inte bara för oss. Utan även för honom själv. Hans insats mot Hellerup såg vilsen ut, för att inte säga att det var en ren och skär härdsmälta. Osäker med boll, svag i duellspelet och mer eller mindre direkt ansvarig för Hellerups mål på en hörna. Han hade behövt visa att han kan studsa tillbaka. Vilket han också gjorde mot Örgryte, även om han sällan testades i det defensiva arbetet. Men det är också bara en match. Jag vill ha mer trygghet när man går in i tävlingsmatcher. För frågetecken finns. Inte bara kring Westerlund, utan resten av stallet på vänsterbackspositionen.
Du kan säga att ingen av de tre spelare som finns i dagsläget är ett legitimt och konkret alternativ för HIF i 30 matcher utan att bli emotsagd just eftersom att det är den enda positionen som inte har stresstestats ordentligt under försäsongen.
Jag är säker på att Westerlund, Bengtsson och Bajo kan komma undan 5-6 matcher detta året men jag är inte säker på 30, när motståndet heter Västerås, Kalmar och Örebro. Det måste vara ett grundläggande krav för en spelare i HIF:s trupp som i övrigt genomgående håller hög nivå nog som är tillräcklig för uppflyttning, att kunna vara på en så pass hög nivå att denne ska kunna spela mot alla lag i den här serien och kunna göra det vecka in och vecka ut. Det finns reella och legitima frågetecken om någon vänsterback i dagsläget gör detta. Det är ett problem veckan innan Svenska cupen börjar. Ingen Fukushima, Tjernobyl, eller Harrisburg ännu. Men inuti kommandobryggan bör lamporna blinka.
Saarenpää har skapat sig själv så pass mycket förtroende internt och externt att han kan peka på Svanbäck och Kjellnäs och säga att utveckling kommer med speltid. Men även om den typen av utväxling kommer, så finns det orosmoment i vem som ska täcka upp därefter vid en eventuell skada och avstängning. Bajo behöver tid för att acklimatisera sig till en skandinavisk, strukturerad fotbolls-mässig kontext i en klubb som, med sina höga ambitioner detta året, sätter höga krav på de spelare som spelar. HIF har inte råd med misstag som var av den arten som skedde mot Eskilsminne. Året av acklimatisering var förra året. HIF är numera i en ny fas. En där prestation måste vara omedelbar på ett helt annat sätt och närmast odiskutabel. Med tanke på HIF:s tuffa schema inledningsvis har man heller inte råd med någon startsträcka av misstag.
För Simon Bengtssons del finner jag det svårt att se de senaste veckornas händelseförlopp som ett tecken på förtroende. Personligen gick jag in hårt och sa i ett poddavsnitt häromsistens att Bengtsson är den spelaren jag ser fram emot mest att se på försäsongen. Saarenpää tycker dock uppenbarligen annorlunda. Ibland förpassad till högerback, få minuter och som grädde på moset har Dahlberg tagit personalbeslut som får mig att ärligt ifrågasätta om man internt tror på honom. Därför hade jag inte heller höjt på ögonbrynen om han själv ringt sin agent och redan nu bett om en väg ut.
Det är så klart mycket möjligt att både han själv och Dahlberg ser honom som ett andrahandsalternativ som kan klara av en betydligt mer kantlöpande offensiv vänsterbacksroll när matchens karaktär kräver det. Problemet med det, är att när jag kollar på Bengtssons karriär från uppmärksammad talang 2021 som gjorde mål på försäsongen som 17-åring, till nu, är det ett fundamentalt kännetecken som har hållit honom ifrån sin potential: Brist på speltid. Att i den fasen som Bengtsson är i, tala om för honom att han kan se fram emot en hel del tid på en bänk i en superetta, hade fått mig att se mig omkring efter alternativ.
Samtidigt som detta sker, låter man en Gambiansk provspelare stjäla den speltid som Bengtsson, från sitt eget perspektiv, tycker sig förtjänat. Bajo är ett projekt som på intet sätt ska klassas som färdigt. Bengtsson gick in i denna säsong med bilden av att projektet redan var färdigt och att det som var kvar var samma argument som du precis gett Westerlund. Att speltid göder utveckling. Istället har han förpassats till en roll av missanpassad leksak på en Ö där HIF ständigt är i en annan sportslig fas än han själv, oavsett om hans konkurrens heter Olsson, Westerlund, Blixt, Bödvarsson eller Davidsen. Förr eller senare rinner bägaren över tålamodsmässigt.
Dahlberg har lagt alla äggen i Westerlunds korg. Inte nödvändigtvis fel med tanke på historiken Saarepää har med att utveckla ungdomar. Men det är ett vadslag som kan gå fruktansvärt fel för en klubb som har potential att spela i Allsvenskan nästa år om stjärnorna står rätt. För att de ska göra det måste Westerlund visa att prestationen i lördags inte var en engångsföreteelse. Hög risk. Hög avkastning.
