"Tidsoptimister och domedagsprofeter"
Krönikören Lars Mild beskriver här ett möte med en supporter till Blåvitt, ett samtal som fick honom att tänka både en och två gånger på påståendet att "Malmö FF kommer att vinna. Detta eftersom Malmö brukar spela uselt under den första delen av Allsvenskan för att sedan vinna alla matcher i andra halvan. Var denna man en domedagsprofet eller har Elfsborg varit tidsoptimister?
Jag har under större delen av mitt liv varit en tidsoptimist. Jag är inte den ende i min familj eller ens den värste av oss men likväl har denna optimism försatt mig i en del pinsamma situationer. Jag har dock på senare tid gjort ansträngningar för att ändra på denna ovana. I helgen till exempel fann jag mig tvungen att bege mig till Göteborg. Då jag ogillar att köra bil i denna stad valde jag istället att ta bussen. För att motverka tidsoptimisten inom mig valde jag en något tidigare buss än vad som var nödvändigt och för att ge mig tid att gå fel när jag väl var på plats valde jag en ännu tidigare buss. Resultatet av dessa försiktighetsåtgärder blev att jag kom fram till min slutdestination en och en halv timme innan jag behövde vara där. Vindstilla i stekande hetta bör tilläggas.
Nåväl, vad göra? Det fanns fler än jag på platsen och jag beslutade mig för att det bästa sättet att fördriva tiden var att inleda samtal med människorna omkring mig. Sagt och gjort. En stund in i samtalet lade jag märke till tatueringen den man jag talade med hade på armen. En gaddning som visade på hans stöd för ett visst blå-vitt lag tillhörande den stad vi båda befann oss i. I ärlighetens namn så inbjöd hans dialekt inte till en tro på att han skulle hållit på Elfsborg eller vilket som helst annat lag utanför Göteborg men här kom alltså den
definitiva ledtråden till var hans lojalitet låg.
Jag kommenterade att Allsvenskan inte såg så rolig ut för tillfället vilket föranledde en från honom flera minuter lång utläggning om allt som inte stod rätt till med klubben och varför dom egentligen borde ligga på en topplacering. Jag undvek för en stund att påpeka vilket som är mitt lag. Mannen kan väl knappast beskrivas som hotfull men han var huvudet längre än jag och säkerligen nästan dubbelt så tung och dessutom nu rejält uppretad på allt som inte stod rätt till med IFK. Alltså väntade jag. När han kom in på klagomål angående klubbledningen kom jag även fram till att jag kanske skulle undvika att nämna att jag heter Mild i efternamn. Det kanske låter konstigt men jag har varit nära stryk ett par gånger i Göteborg just för att jag heter Mild. Håkan kan inte ha det lätt på jobbet.
När det så väl avslöjades att mitt lag är Elfsborg blev han tyst en liten stund varpå han kommenterade att Malmö kommer vinna Allsvenskan. Han menade Malmö spelar som IFK tidigare gjort. Det vill säga uselt under den första delen av Allsvenskan för att sedan vinna alla matcher i andra halvan. Hans slutsats var alltså att eftersom Elfsborg nu tappat sin stora ledning så var chansen att vinna borta eftersom Malmö inte skulle förlora mer. Det var allt och han fortsatte sedan att klaga på IFK med all den bitterhet en supporter kan känna när det går dåligt.
Jag själv funderade på vad han hade sagt.
Kan det vara så att Malmö vaknat till och hamnat i en segersvit samtidigt som vi fortfarande kämpar för att ta oss förbi en liten svacka. Vi leder bara med en poäng och med ett måls skillnad. Det är ingen större buffert. Kan det vara så att man även från Elfsborgs sida varit drabbade av tidsoptimism. Vi visste ju alla att vi hade råd att förlora mot Åtvidaberg men sedan har tiden runnit ifrån oss. Har vi tid att återhämta oss och kröna rekordsäsongen med ett SM-guld? Har vi varit tidsoptimister? Eller var min samtalspartner bara något av en domedagsprofet? Jag hoppas på det sista.
