Tobias Hysén "Ska du vinna SM-guld måste en sju-åtta spelare göra sitt bästa år"
I den andra delen av intervjun med Tobias Hysén pratar han om årets säsong. Att återigen skapa känslan av att vi är oslagbara på hemmaplan. Att motståndarna ska ha det mentalt jobbigt att komma till Gamla Ullevi. Att fansen spelar en viktig roll i det är något som Tobbe är helt på det klara med.
Om du jämför med just nu med förra året. Vad är förändringen i lagkänslan?
Alla känner varandra lite bättre. Det är bara Ludde som kommit in, Bjärsa kom in förra sommaren. Men han är inte ny på något sätt, han är ju så långt från ny det går att komma. Ludde har kommit och gjort det jättebra i början med.
Men vi har inte råd med massa skador, vi måste få bort det. Vi måste kunna välja på alla spelare hela tiden. För det är först då man kan ut de spelare som är hetast för dagen. Förra året blev det lite att vi fick ta ut de spelarna vi hade tillgängliga. De vi hade var inte riktigt i form och de spelarna vi hade behövt byta med var skadade. Det var tillfällen förra året då Jakob och Philip fick spela mittbackar, vilket i sin tur leder till att de två inte spelade på mitten. Jag vet inte om vi spelade med samma backlinje tre matcher i rad ens. Vilket vi nu kunnat göra.
Nu kommer förhoppningsvis Pontus kunna börja träna snart och komma tillbaka och spela matcher till allsvenskan börjar. Söder tränar för fullt, Hannes är med tidigare än vad som var tänkt.
Emil kan vara igång nästa lördag förhoppningsvis, vilket känns jävligt bra rent ut sagt.
Där är en helt annan historia med rehab. Vilket nästan blir helt fantastiskt om han får hoppa in. Vilket jag hoppas att alla som är där på lördag uppmärksammar. Han har ju fått en jävla resa och jag tror inte folk fattar vad han fick offra för att spela förra året. Det började redan på försäsongen förra året att han hade problem, men han bet ihop. Sen gick han nästan in i väggen. Därför är det ännu roligare och skönare att se att han är tillbaka.
Jag sa till honom i Barcelona att ”Vänta med att göra comeback tills du kommer hem och ta emot en hyllningen som du förtjänar. När du springer in på Valhalla”. Klubben hade på något sätt fått en boost av den hyllningen, som jag hoppas han får, på Valhalla.
Får vi bara lite flyt med skadebiten, och undvika de konstiga skadorna som verkar drabba oss titt som tätt. Då ser det bra ut.
Både Mikael Stahre och Håkan Mild har efter säsongen lyft fram viken av att vi i år ska bli bättre på hemmaplan. Första året på Gamla Ullevi var vi mer eller mindre oslagbara. Hur kommer vi tillbaka till det? Hur uppnår man den känslan igen av att vi inte kan förlora på hemmaplan?
Det är något som sätter sig hos spelarna. Det är något man får bygga upp igen. Man kan inte bara trycka på en knapp och intala sig själv att ”Nu spelar vi hemma, nu ska vi vinna”. Vi har fortfarande någonstans en större tro på vinst hemma än borta. Vi har fansen med oss och vi vet att vi är starka. Vi torskade bara två matcher hemma förra året. Två torsk på hemmaplan på en säsong är okej. Det kommer alltid hända att man torskar någon match, även om man i den bästa av världar inte gör det.
Kan du ta istället för sex vinster och åtta kryss, få elva vinster och tre kryss är det en jävla skillnad.
Den känslan bygger du upp genom att spela bra på hemmaplan. Spela på ett sådant sätt att du får med dig publiken. Det handlar om självförtroende. 2009 började vi med att förlora borta innan vi körde över Djurgården på hemmaplan. Då var det ”Okej, där satte vi tonen för hur vi ska spela på hemmaplan”. Det är bland det bästa jag har varit med om att vi spelat över huvudtaget. Första halvleken där tror jag du får svårt att slå, oavsett vilken match du tittar. på.
Men man ska komma ihåg att vi hade ett fruktansvärt bra lag då. Även det laget är svårt att få i Allsvenskan. Om du tittar på vilken spelare vi hade, från den startelvan är det väl tre spelare kvar.
Kim i FC Köpenhamn, Adam är i USA, Bjärs har varit iväg, Ragge i FCK, Gurra är iväg, Sebban är i Italien, Pontus är i CSKA. Det är inga dåliga klubbar som folk stuckit iväg till.
Jag tror att vi skulle kunna spela lika bra med det laget vi har idag. Det fanns en tro (2009) som vi måste hitta tillbaka till om vi ska kunna spela så igen. Men det är inget som är omöjligt.
Ska du vinna SM-guld måste en sju-åtta spelare göra sitt bästa år. Det är någonstans dit du måste sikta. Det är inte ”jag ska göra ett bra år i år”. Du måste göra ditt bästa år! Kan du få med dig en tre-fyra man på det tåget, att de ska göra det. Då kan du nå långt.
Du sa att det påverkar er spelare när man känner sig starka hemma. Hur påverkar det er, om vi tar som exempel Elfsborg borta, där vi har väldigt svårt att vinna?
Det är samma sak där. Vi vet att vi normalt har svårt att ta poäng på Borås Arena. Vilket gör att man nästan går in med inställningen att ett kryss hade varit bra. På ett sätt kan det vara bra då vi inte har samma press på oss att vinna. Men på ett sätt så ligger du nästan under med 1-0 på förhand. Det är en känsla du får, du försöker slå bort. Men det är den känslan folk ska ha när de kommer till Ullevi. Som vi hade 2009. Få motståndaren att känna att ”det spelar ingen roll vad vi gör här för tillslut kommer Blåvitt göra mål ändå”. Vi spelade inte fantastiskt under alla matcher på hemmaplan, men det spelade ingen roll. Vi öste på och var starka fysiskt. Vi visste att vi inte behövde göra mål efter tio minuter, utan vi kan göra mål efter 35, 55 eller 75.
Det är en sak som fans också hjälper till att skapa. Är du där vi är nu, att vi ligger sjua, har vi inte lika stort tålamod. Med all rätt. Men skulle du (supportern) kunna hjälpa in 2-1 i 92:a minuten mot BP hemma i premiären. Då står du därmed tre poäng även om spelet sett ut sådär. Gör du inte 2-1 kan du bua hur mycket du vill. Men får du 2-1 i 92:a och du stått och buat från 70:e minuten är du fortfarande lika glad när 2-1 kommer. Kan man och orkar man hjälpa till, tills matchen är slut. Får man någonstans reagera därefter.
Sen förstår jag att folk har rätt att visa missnöje om det inte är bra. Men ändock, när domaren blåser av summerar du matchen. Står det då 2-1 har vi fortfarande vunnit. Sen kan du gå in på vilket forum som helst och skriva ”fan va dåliga de är, de borde spelat bättre”. Men vi är där för att vinna.
Jag kan känna att som supporter att spelar Blåvitt värdelöst i 89 minuter och sedan nickar in 1-0 så är det en grym match. För vi vinner.
Det är så det har varit mot Gais många gånger. Där har vi inte spelat jättebra men på något vänster, förutom de två senaste åren, har vi hittat en väg för att göra målet som vinner matchen. Och det är det vi måste hitta, vi ska kunna jobba in det jävla målet som gör att vi vinner matchen. Då måste vi ha med oss alla hela tiden.
Hur påverkar egentligen supportrarna er spelare på plan?
Det spelar ingen roll vad du säger, att ”jag hör aldrig vad någon skriker någonsin”. Då får du vara jävligt inne i matchen i så fall. Tro fan att om jag missar en målchans, och sitter och bankar i marken, att om någon som står fem meter bort och skriker ”Fan va du är dålig nu”. Givetvis hör jag det. Sen skulle jag aldrig någonsin bry mig om det.
Det vet du ju om själv i det läget...
Tro fan att jag vet det. Helst skulle man vilja säga att ”Ja det fattar jag väl också att jag är dålig när jag missar igen. Va fan vill du?!”. Det är en sådan klyscha men oftast behöver man hjälpen när man egentligen inte förtjänar den. Det är då den behövs som mest. Jag har alltid sagt, även om jag fattar att det aldrig kommer bli så, att jag har hellre fullsatt hemma mot Gefle än mot Elfsborg. För Elfsborgsmatchen finns det mycket annat som gör att du pumpar igång. Sen är det klart att en sådan match, vi hamnar i underläge, vi gnuggar, vi kör, har fansen med oss, vi gör 1-1. Och vi kämpar och sliter, gnuggar. Att när vi då har fansen med oss och vi gör 2-1, tro fan att det lyfter alla. Men du skulle egentligen vilja ha samma stämning i matcherna där du inte riktigt får den yttre stimulansen.
Du vet att när du kommer till Elfsborg hemma att ”idag kommer det bli en jäkla häftig match”. Hade du kunnat få det i matcher där du inte tror att det ska vara så. Ta BP hemma 09 när Pontus lämnade, det var en sådan match där det var över 10 000 på läktaren bara för att Pontus skulle lämna. Helt plötsligt blir det en match där det blir jäkligt bra stämning, när folk sjunger Pontus namn hela matchen. Vi andra får energi av det. Tro fan att vi tillslut gör fyra mål i andra halvlek. Första halvlek är vi lite sådär, men fansen är igång hela halvleken, hela halvtiden och hela andra halvlek. För det är bestämt, att oavsett hur det ser ut ska vi hylla Pontus. Kan man ha med sig den känslan att ”oavsett hur det ser ut så hyllar vi laget, pushar på dem och jobbar och sliter lika mycket som de gör på planen”. Om det då sen blir 0-0 hemma mot Syrianska, då kan man trycka på knappen och göra vad fan man vill. För då är vi lika besvikna också.
Tänk va skönt för fansen att kunna säga att ”Vi stod med hela matchen och tillslut i 92:a minuten trycker de in den för att vi öster på”. Tro fan att, gör vi 1-0 i 92:a och fansen har varit med hela matchen. Då kommer du höra flera spelare som säger att ”det var jobbigt men vi fick energi och alla körde och körde, och det var ett jäkla liv på läktarna och tillslut orkade de inte stå emot”.
I den bästa av världar, säger Tobbe och ler.
Vi ska inte nöja oss med mindre, varken på plan eller läktarna. Fansen ska inte sänka oss till vår nivå. Att bara för att vi inte är bäst i Sverige, ska fansen fortfarande vara det på läktaren. Vilket jag tycker att de stundtals är. Sen förstår jag att, jag är inte dum, det ena har med det andra och göra.
Men det är inte lätt att stå där och hylla laget när det går emot och spelet är dåligt...
Det är det ingen som förväntar sig, eller tror. Men det hade varit jäkligt coolt om det hade kunnat vara så att man orkar hålla ut tills matchen är slut. Sen har jag inga problem med att folk buar, skriker eller pekar finger åt en. Det tar jag då. Står det folk och buar i 25 minuter och så gör vi plötsligt 1-0 i slutminuten, då är alla jätteglada. Då kan jag nästa säga ”här är den (håller upp långfingret) då”. För nu har vi faktiskt gjort mål och ni har stått och buat i 25 minuter.
Men jag förstår att det är svårt, jag har själv stått där på läktaren.
Om vi återgår till matchspelet. Vem ser du som din anfallskollega i år?
Svårt att säga, beror helt och hållet på. Vilket motstånd kommer vi spela mot? Är jag frisk hela året? Kommer jag spela bra nog för att spela alla matcher i år igen? Gör jag det jag ska, som jag gjorde åren innan, kommer jag att spela. Det finns en anledning till att jag har den statusen jag har. Jag vann fortfarande poängligan (i laget) förra året. Så det var ingen som gjorde det bättre, även om jag inte var nöjd.
Det kommer finnas olika varianter. Om Sobra ska spela anfallare eller yttermittfältare, beror på hur Robin kommer tillbaka i form, hur Hannes kommer tillbaka. Moberg har sett vass ut, han kommer säkert få en hel del chanser i år. Vi har många alternativ och är alla friska kan vi välja de som ser hetast ut. Det var inte många gånger under förra året som vi kunde göra det.
Vad säger du om Moberg? Bland annat Håkan Mild och Mikael Stahre lyfter fram honom som årets genombrott.
Moberg har alla förutsättningar att få sitt stora genombrott i år. Det enda han måste lära sig är att disponera sina krafter bättre.
Känner du igen dig i honom?
Jag spelade aldrig forward i den åldern. Men det är klart, när du är ung så blir du lite överambitiös. Vill jobba hårt i försvarsspelet och göra allt. Och sen när du kommer till 60:e minuten orkar du inte springa framåt. Han måste värdera situationerna när han ska pressa och inte pressa.
Sen är han 19 år, han kommer lära sig. Han kommer bli bättre på att läsa spelet för varje år som går. Men det är klart, kan vi lära honom att läsa spelet bättre i år än vad han hade gjort på egen hand ska vi såklart göra det. Det handlar inte bara om att vara på rätt ställe när vi har bollen utan om att vara på rätt ställe när motståndarna har bollen.
Framför allt om vi ska spela med två forwards kan det innebära att en rensning kan ge oss ett anfall om vi står på rätt ställe. Får jag bollen på mig och han ligger på rätt ställe, kan jag skarva bollen till honom, och dra iväg därifrån.
Känner du som rutinerad spelare att du tar ett större ansvar i en lärande roll? För exempelvis Moberg.
Det kommer jag göra. Framförallt när det handlar om unga forwards. Klart jag kan lära dem en del. Moberg har ju egentligen bättre förutsättningar än vad jag har för att bli en bra forward. Med tanke på att han är uppe i ordinarie, regelbunden ,speltid tidigare än vad jag var.
Tror han spelade 18 matcher förra året. När jag fyllt 18 hade jag gjort en match. Han kommer spela många matcher från start i år. Det året när jag fyllde 19 hade jag gjort 14 allsvenska matcher. Det är klart att jag kan säga åt honom saker som jag lärt mig de fyra-fem sista åren som han förhoppningsvis lär sig när han är 20-21 som jag lärde mig när jag var 27. Då har han sex års försprång bara på mig. Vilket gör att han förhoppningsvis kan få en jäkla bra karriär.
