Tobias Hysén- Slutet på en era
När IFK Göteborg äntrar Gamla Ullevis gräsmatta på söndag är det slutet på en era för en blåvit legendar. Tobias Hysén gör sin sista hemmamatch i den blåvita tröjan och kommer att hyllas som den hjälten han är, som en av de största.
Det är svårt att veta vart jag ska börja. Jag är alldeles för ung för att ha upplevt Blåvitts storhetstid, när europatitlarna bärgades var jag inte ens född. Den delen av blåvitts historia har jag bara fått berättad för mig av en äldre generationen som än idag lyser upp när de minns tillbaka på bedrifterna som Torbjörn Nilsson och alla de andra stod för. Men för den yngre generationen är det tyvärr bara historier som är svåra att relatera till, lite som historieböckerna i skolan (om än mycket mer underhållande). För oss är det istället SM-guldet 2007 som är höjdpunkten och som av en händelse var det också året den femte spelaren från Hysénfamiljen skrev på för IFK Göteborg. Tobbe e klar, som pappa Glenn så fint utryckte det på Fredriksskans bortaläktare.
Trots att många spelare från 07-laget fått en särskild plats i hjärtat så sticker Tobias Hysén ut ur mängden. Sedan han kom till klubben har han otvivelaktigt varit en av klubbens viktigaste spelare och bara genom sitt sätt att vara avspeglat supportrarnas känslor ute på planen. Han har alltid varit ärlig om vad han tycker och tänker i media och aldrig backat från att ta obekväma diskussioner med besvikna supportrar efter en förlust. Även på sociala medier har han visat sig vara en äkta ängel och bland annat lovat bort matchbiljetter till människor han aldrig träffat. Kort och gott personifierar han allt det som IFK Göteborg ska stå för, både på och utanför planen, även i tider som dessa när det ser mörkt ut för klubben. Han har levererat både snygga och många mål och varit ett självklart inslag i toppen på den allsvenska skytteligan i nästan 10 års tid (med undantag från avstickaren till Kina).
Just Kinaflytten var ju något som rörde upp en del känslor 2014. Personligen var det något jag unnade Tobbe, även om det kändes tufft att se honom lämna Blåvitt. Det var självklart att en spelare som nobbade spel i Premier League för att komma hem till Blåvitt var värd de pengarna som en flytt till Kina skulle innebära. Att han dessutom lovade att komma tillbaka medans han fortfarande hade något att tillföra kändes äkta och istället för ett "hejdå" blev det mer som ett "på återseende".
När vi ändå är inne på Tobbes äventyr i andra klubbar, förtjänar han även att hyllas för allt han åstadkommit i andra färger än blått och vitt. Han var med och spelade upp Sunderland till Premier League och har blivit utsedd till årets forward under sin tid i Djurgården 2005, där han även lyckades knipa en delad första plats i Royal Leagues skytteliga. Dessutom har han haft äran att representera det svenska landslaget (samtidigt som han spelade i blåvitt) vid 34 tillfällen och även mäktat med 10 mål. Det är helt enkelt bara att lyfta på hatten och se tillbaka på sen storslagen karriär och konstatera att det nog lär dröja innan vi har en blåvit forward som sätter två mål bakom målvakter som Manuel Neuer igen.
Så efter 379 blåvita A-lagsmatcher, 144 mål, ett SM-guld och en cuptitel är det dags för en ikon att lägga skorna på hyllan. Och lika smärtsamt som det kommer bli för oss supportrar att säga farväl kommer det säkerligen bli för Tobbe att säga detsamma till något som sedan barnsben varit ett andra hem. Därför är inte resultatet på mot Malmö det viktigaste på söndag. Det är att alla som har möjlighet tar sig till Gamla Ullevi för att en av våra största ikoner ska få den enorma avtackning som han förtjänar.
Så tack för allt Tobbe, du är min generations motsvarighet till Torbjörn Nilsson, Glenn gånger fyra eller ”Bebben” och ”Fölet”. Du kanske inte vann några titlar i Europa, men du har gett min generation oförglömliga minnen som med tindrande ögon kommer berättas vidare till både barn och barnbarn. Du förtjänar att bli ihågkommen som en av de största blåvita legenderna någonsin.
Tack för allt Tobbe, jag hoppas vi ses snart igen.
