Skadehelvetet blev för mycket - Tobias Johansson lägger skorna på hyllan
Han sågs länge som en stor talang i HIF och var en ständig pjäs i pojklandslagens uppställningar. Hos Mjällby är han mest känd för ett mål som frälste en hel kommun. Tiden i ÄFF kännetecknas dock som ett enda stort skadehelvete. Nu lägger 30-årige Tobias Johansson skorna på hyllan. - Man har nästan varit ett psykfall i perioder, säger han i en öppenhjärtig intervju om karriären som tändes i de småländska skogarna och avslutades i en skånsk kuststad.
Det är någon gång på 90-talets andra hälft. Ett svenskt pojklandslag tar emot en slovakisk motsvarighet på Hånger IP. I Hånger bor det ungefär 600 personer. Denna dag har runt 1200 personer dragit sig till byns idrottsplats. Det gula laget har en bra generation och på plan finns Tobias Johansson. Hemmasonen. Han kommer nämligen från Hånger och när han fick beskedet att en av dubbellandskamperna mot Slovakien skulle komma att spelas i hans egen hemort blev han själaglad.
Annat är det idag. Det är den 9 september 2012 och Tobias Johansson har hunnit beträda sitt trettionde levnadsår. Idag är dagen när han för första gången pratar om det segdragna beslutet som numera är definitivt: han har lagt skorna på hyllan.
- Lätt är inte rätt ord. Det har absolut inte varit ett pang-bom-beslut, utan det har hängt i luften ett tag. Faktum är att alla jag har pratat med angående skadan - och det har varit många - har varit förvånade att jag fortsatt så pass länge.
Det är Tobias Johansson som pratar. Beslutet att - mitt i pågående säsong - avsluta elitkarriären har varit svårt för huvudpersonen ifråga. Men hela processen har tärt även på omgivningen.
- Det har ju påverkat privat, man har nästan varit i psykfall i perioder. Att spela på adrenalin och en massa piller håller kanske ett tag, men när det släpper mår jag skit. Det funkar inte att ha det så under en längre tid, säger han.
Han berättar att han bestämde sig i fredags för två veckor sedan. En vecka senare informerade han sina lagkamrater som numera inte är hans lagkamrater.
- Nu när detta är definitivt så känns det jävligt skönt, rent ut sagt. Det är en lättnad.
Hur reagerade spelartruppen när du berättade?
- De jublade! Haha, nej, men det var väl mer att de fick det svart på vitt. Att jag har kommit fram till ett definitivt beslut.
Att Tobias Johansson inte längre är fotbollsspelare betyder att ÄFF mister en betydelsefull kugge. Det betyder också att Tobias får anpassa sig till ett liv som är annorlunda än det han levt sedan han för första gången kom i kontakt med fotbollen. Från att ha spelat fotboll under i stort sett hela sin livstid kommer han ägna mer tid åt sitt bankjobb.
- Just nu försöker jag bara koppla bort fotbollen. Det tycker jag att jag har lyckats med ganska bra hittills. Men det är klart att man lär få återfall och få ett grymt sug, säger han och tillägger:
- Kanske inte till försäsongen, men kanske när våren närmar sig.
"Måste vara ett unikt fall"
Bakgrunden till beslutet trädde kraft för drygt två år sedan. På ett träningspass var den fasansfulla olyckan framme. Även om det inte handlade om något brutet ben eller liknande så blev det början på varför jag skriver denna artikel idag och inte fem år framåt i tiden.
- Jag var borta typ ett helt år. Det är lätt att vara efterklok, men jag körde rehab alldeles för länge innan operationen. Jag gick runt med en ledbandsstruktur och med lösa ben och broskbitar. När de opererade i september 2010 tog de bort en 1,5 centimeters benbit från foten, berättar han.
- Sen opererades jag runt årsskiftete 2010/2011 då de tog bort vävnader. Jag saknar brosk så det blir liksom ben mot ben. Dessutom har jag dåliga fötter. Som experterna säger: jag är en plattfot. Det i kombinationen med skadan... ja, det var ingen höjdare.
Tobias var 28 år när han ådrog sig skadan. Det var första gången han på allvar skadade någon av sina fötter.
- Jag har aldrig haft problem med mina fötter tidigare. Jag har aldrig någonsin stukat någon av mina fötter, trots att jag har spelat fotboll under hela mitt liv. Där måste jag vara ett unikt fall.
"Som en 70-årig gubbe"
När ÄFF:s tränarduo, Joakim Persson coh Magnus Arvidsson, formerade sin första startelva i årets upplaga av Superettan fanns Tobias Johansson med som forward bredvid Robin Staaf. När ÄFF:s sista startelva för säsongen formeras kommer Tobias Johansson som bäst finnas på läktaren.
- När jag har hållt igång med träning och matcher har jag knappt kunnat röra mig när pillerna och adrenalinet försvunnit. Då har jag haltat runt som en 70-årig gubbe och knappt kunnat gå ner för trappan. Det är mycket därför jag har kommit fram till beslutet. Jag vill kunna röra mig i resten av mitt liv.
Hans i tid i ÄFF har varit knackig mest hela tiden, allt på grund av den där envisa vänsterfoten. Under årets försäsong glimtade han till med intressant spel i perioder. Men allt som oftast hindrades han av nya bakslag i foten. Trots att han nu ger sin kropp chans till vila har han ingen aning om hur den kommer att reagera.
- Vissar dagar känns det bra och andra dagar är det katastrof. Jag vet inte vad som kommer ske med min fot i framtiden. Kanske reagerar den positivt på kontinuerlig vila - kanske inte. Men om jag säger så här: jag ska exempelvis undvika tennis och sådana aktiviteter. Om foten är okej så är det bättre med en löprunda.
Om foten reagerar positivt - kan det bli aktuellt att du gör comeback?
- Det har jag inga planer på och för tillfället vill jag inte tänka så långt. Just nu vill jag bara koppla av och inte tänka så mycket fotboll. Framför allt har jag ingen aning om hur foten kommer reagera. Men jag har inget sug just nu.
Även om Tobias räknar med att hålla sig i fotbollssfärens skugga ett tag framöver har han funderat på att kliva fram i någon annan roll än den som spelare. Han har tänkt tanken på att bli tränare.
- Det är något jag haft i tankarna sedan lång tid tillbaka. Mina styrkor har väl alltid varit min spelförståelse och den taktiska biten. Och eftersom jag varit med om väldigt mycket finns det en hel del som jag kan lära ut. Att jobba med ungdomar vore kanske något för mig. Men jag har inget sug efter det heller för tillfället, säger han.
Kommer du att följa ÄFF i framtiden trots att du inte är en officiell ÄFF:are längre?
- Ja, absolut. Jag kan inte föreställa mig något annat. Men det gäller att jag inte triggar igång mig alldeles för mycket. För då lär suget komma tillbaka och då blir det inte lätt, säger han och skrattar.
Vi börjar samtala om karriärens största höjdpunkter. Han nämner direkt fjolårets kvalallsvenska matcher mot Syrianska. Efter en stund minns han ännu längre tillbaka. Närmare bestämt till 90-talets andra hälft.
- Vi spelade dubbellandskamp mot Slovakien med pojklandslaget och spelade på Hånger IP av alla ställen. Det var jag och en annan kille som kom från trakterna. Den ena matchen spelades i Hånger och den andra i Bredaryd, där den andra killen kom ifrån. Det var riktigt stort, säger Hånger-sonen som vandrat längs svensk fotbolls elitscen för att som 30-åring tvingas sluta.
Men det kan vara ett slut som är en början. Kanske en början på en tränarkarriär - utan några broskbitar och platta fötter som ställer till det.
ÄFF:s nummer 7 är alltså inte ÄFF:s nummer 7 längre. Efter 28 ÄFF-matcher i Superettan och sex mål har han sagt tack och hej. Ett hjärtskärrande beslut som trots allt inte är annat än klokt. Lita på att ÄFF kommer sakna Tobias Johansson. Och tvärtom.
- Det jag kommer sakna mest är nog omklädningsrummet. Det tugget och den atmosfären kommer bli svårast att släppa.
***
Tobias Johansson om...
...bästa ÄFF-minnet:
"Matcherna mot Syrianska i kvalet till Allsvenskan i fjol var enormt roliga att spela. I hemmamatchen hade vi några grymma chanser som vi borde gjort mål på. Inte minst min chans. Det har gått många tankar kring det: "om jag bara hade gjort mål..." Men det går inte att gräma sig för det nu. Det var i varje fall grymt roliga matcher att spela när det var så mycket på spel."
...bästa Mjällby-minnet:
"Det var en bra tid. Under mitt sista år i klubben gick vi till Allsvenskan vilket förstås är en höjdpunkt. Sen hade vi en helt avgörande match under min första säsong i klubben. Vi mötte Boden och var piskade att vinna för att hänga kvar. Jag tror att det var 6000 åskådare på Strandvallen den dagen - du får kolla upp om jag har rätt. Trots att Lindberg (Marcus, numera i ÄFF) blev utvisad efter typ tio minuter lyckades vi vinna med 1-0. Det var jag som gjorde målet."
...bästa HIF-minnet:
"Där spelade jag inte så mycket. Men det får nog bli mitt första och enda allsvenska mål borta mot Sundsvall i en match som slutade 2-2."
...bästa pojklandslags-minnet:
"De åren var fantastiskt roliga. Man var ung och tänkte inte så mycket på den tiden, men nu i efterhand är det nog det största jag varit med om - att dra på sig landslagströjan. Men det är så olikt gentemot exempelvis Syrianskamatcherna. På seniornivå gäller det så mycket mer. Matchen mot Slovakien på Hånger IP var häftig också."
***
Tobias Johansson
Född: 27 januari 1982.
Längd: 183 cm.
Vikt: 79 kg.
Klubbar i karriären: Hånger IF, Helsingborgs IF ("från att jag var 16-17" till 2004), Mjällby AIF (2005-2009), Ängelholms FF (2010-2012).
Kom till ÄFF: från Mjällby AIF 2010.
Allsvenska matcher/mål i karriären: 10/1.
Matcher/mål i Superettan: 155/21.
***
OBS! Tobias Johanssons kontrakt med ÄFF gick tidigare ut efter denna säsong. Numera är det alltså brutet.
