Tobias Sana: "Tre poäng är viktigare än någonting annat, det gillar jag"
I en intervju med Himmelriket berättar Tobias Sana varför hans vänner i Göteborg blev glada när han gick till MFF. Dessutom förklarar han att han är nöjd med sin egen start på säsongen, men att han har mycket kvar att ge.
Som skribent går det förstås inte annat än att älska en spelare som svarar mer än max tre-fyra ord på en fråga man ställer. Och som pratar om annat än ”en match i taget”.
Så när vi har avklarat de inledande fraserna (hur mår du, jotack bara bra, själv då) och jag säger till Malmös mittfältare Tobias Sana att jag nu sätter på diktafonen och därefter ställer den inledande frågan om vad han tycker om MFF:s start på årets allsvenska, då är det skribent-kärlek på hög nivå jag känner när han svarar. Mina följande tre frågor besvarar han i ett svar utan att jag behöver ställa dem:
– Det är en bra start. Jag tycker att vi har gjort det väldigt, väldigt bra, samtidigt som vi kanske inte fått igång det spelet som vi hade under försäsongen då vi kunde rulla ut. I den första matchen mot Sundsvall… helt ärligt, vi dödade dem ju. Hade vi fått behålla hela laget och inte drabbats av en utvisning så är jag helt övertygad om att vi hade vunnit den matchen med betydligt större siffror. Men vi vann övertygande och det var en bra start på serien.
– Sen mötte vi AIK hemma. Svår match. De hade inställningen att komma och parkera bussen och försöka få en poäng. Det viktiga där, efter hur matchen såg ut, var att vi inte förlorade utan fick med oss en poäng.
– Göteborg borta är kanske en av de absolut svåraste matcherna man har på säsongen. Jag vet själv sen min tid i IFK att Malmö hemma var en match som vi på den tiden alltid extra mycket ville vinna, eller åtminstone inte förlora. Att vi vann den matchen och på sättet vi gjorde det, var riktigt bra gjort av oss.
– Hammarby hemma igår är inte heller en lätt match. Men vi fick hål på dem tidigt och även om de kvitterade nästan direkt så kunde vi återta ledningen. Det var också en riktigt skön seger. Vi har kanske haft den tuffaste starten av alla topplagen i Allsvenskan, och jag tycker att vi har visat hög klass redan från början.
Jag antar att du har kompisar kvar uppe i Göteborg som håller på IFK. Vad säger de om att MFF, med dig i laget, vann på Ullevi?
– Om vi snackar om min närmaste krets så är det verkligen inte så. De följer mig och det laget som jag spelar i. Men när jag var i Ajax så höll de på Malmö, för de tyckte att MFF spelar den bästa fotbollen i Sverige. De är mycket glada att jag hamnade här kan jag säga.
Ha ha, vilka fina vänner du har. Du får hälsa dem att de har god smak.
– Det ska jag göra. När vi gjorde 1-0 mot Göteborg, såg jag när jag kollade på matchen efteråt, var det mina vänner som filmades. Precis när målet kom så kunde man se några fans uppe på läktaren, det var mina kompisar som jublade.
Efter bortamatchen mot Sundsvall har det varit tre stycken toppmatcher. Man vänjer sig snart vid 20 000 på läktarna med allt vad det innebär, eller hur?
– Precis. Som jag sa innan, när jag spelade i IFK och vi mötte Malmö så var det alltid ett oerhört tryck på läktaren, och det är så lätt att få extra energi. När man känner fansen sjunga och hela publiken är med så får man verkligen extra krafter när man börjar känna av en trötthet. Så det är helt fantastiskt.
Du var nöjd med lagets start på Allsvenskan. Vad säger du om din egen insats i de här första fyra matcherna?
– Det är okey, men samtidigt vet jag att jag kan mycket bättre. Fast tränarna vet vilken period jag kommer ifrån, och de säger att jag ska ha tålamod. Jag har haft en tuff tid bakom mig och de sista nästan åtta-nio månaderna innan jag kom hem till Malmö, så tränade jag inte någon fotboll. Vad är det nu? Min sjunde match igår som jag spelat de sista ett och ett halvt åren. Sett till det så är jag väldigt nöjd var jag befinner mig, men som sagt – jag vet att jag kan prestera mycket, mycket bättre. Såväl målmässigt och passningsmässigt som med allt annat, men jag bidrar ändå lite till laget känner jag.
– Jag har höga krav på mig själv och känner inte att jag kan vara riktigt nöjd förrän jag kommit tillbaka ännu mer. Men jag behöver få minuter i kroppen och det jag kan lova, är att ni kommer att få se en tio gånger bättre fotbollsspelare med tiden.
Känner du att du tar små utvecklingssteg för varje match?
– Jo, så är det. I och med att det har varit så få matcher känner jag att det saknas detaljer i timing. När man bara kört rehab tappar man fort feelingen i touchen, och man blir fortare trött i matcherna. Men jag känner att jag blir allt starkare och kan träna allt hårdare. Fast det är också en avvägning; man vill inte åka på ett bakslag. Läkarna här har sagt att jag måste vara noggrann och inte pressa det för långt. Och en ny skada vill jag inte ha, det viktigaste för en fotbollsspelare är att ha kontinuitet i träning.
Sätter det sig mentalt när man varit borta så länge?
– Självförtroendet får sig en liten törn när man inte spelare matcher. Men framför allt är det fysiskt, som det sista året när jag inte kunde träna fotboll. Det tar sin tid att komma tillbaka efter en så lång frånvaro. Men jag känner mig ändå i ganska bra slag, känner mig ganska pigg. Det kommer att bli bättre, det vet jag.
Alla vet vad du kan sen tidigare, vad du har för styrkor och varför MFF värvade dig. Men finns det andra saker som du utvecklat sen du kom till klubben?
– Jag är en dribbler. Så är det ju. Men med åldern blir man lite smartare, man vet att det ibland är på sin plats att spela lite enklare. För att komma in i en match, som jag nu lärt mig, kan det vara klokt att spela enkelt, och sen när matchen börjar öppna sig, det är då ytorna för mig finns.
– Sen är det helt klart ett annat tänk här jämfört med i Holland. Där var det man-man, bara fokus på sin gubbe. Här är det ett större kollektivt tänk, och den omställningen har nog varit lite svårare än vad jag trodde den skulle vara. Och då kommer jag ändå från Sverige och borde ha det i blodet, eller hur?
– Jag har haft tur. Nu har jag kommit till en klubb med en sån otrolig vinnarmentalitet och här känner jag att jag utvecklas ännu mer. Att få uppleva den mentaliteten, som sitter i väggarna och som finns hos alla i föreningen – där tre poäng är viktigare än någonting annat, det gillar jag. Förstår du? Den som inte utvecklas av det… Ja, då har man inte här att göra tror jag.
Vad får du för instruktioner från Åge Hareide inför en match som den igår? Är det bara full fart framåt eller hur mycket ska du bidra defensivt?
– Det är lite fria tyglar jag har. Men i de här matcherna i början vet vi att det är mycket kamp och komma in i det. För att vinna alltså. Sen får spelet putsas på och det får komma allteftersom. Och det finns ingen som är viktigare än laget, det gäller förstås mig också. Det kan innebära att jag får ta kampen i stället för att vänta in ett läge och göra en snygg prestation. Allt kommer så småningom att falla på plats och då kan det finnas mer utrymme för egna grejer, men just nu är det absolut viktigast att vi backar upp varandra. Och det har jag inga problem att ställa mig bakom.
Fast du såg riktigt förbannad ut när du blev utbytt igår.
- (Skratt) Tyckte du? Nä, men jag var frustrerad. Inte över att jag blev utbytt, för jag förstår att Åge vill göra vad som är bäst för laget. Men jag är så spelsugen och det var sån atmosfär så jag kände att jag aldrig ville lämna gräsmattan. Fast jag köper förstås bytet, så det var inget mot tränarna eller medspelarna.
Det förstår jag, Tobias. Du behöver inte om ursäkt. Tvärtom är det väl något positivt att man är missnöjd med att inte längre få vara kvar på planen och bidra tänker jag.
– Precis, så är det. Det är det. Jag vill vara med, jag vill bidra. Jag har suttit för mycket på läktaren de senaste åren, och nu vill jag ha så många minuter som möjligt. Jag fattar, som jag sa, att laget går före mig, men jag kommer aldrig att vara nöjd med att bli utbytt. Jag känner att jag vill ge tillbaka till Malmö för att de gett mig den här chansen och få fart på min karriär igen. Och det säger jag inte för att ställa mig inte. Du ska veta att jag känner stor tacksamhet mot Malmö FF.
Du var inne på inramningen under gårdagens match. Berätta hur det är att spela med den i ryggen.
– Vi är bara människor och ibland kan man känna under matcher att man kanske saknar någon procent av tändningen. Men när det är som det var igår, det säger jag dig, då kan du inte vara ofokuserad. Man blir så taggad, och man njuter så oerhört av det stödet som vi har hemma på Stadion. Vi ska vara ostoppbara där.
Såg du tifot med Malmös olika stadsdelar?
– Självklart.
Hur många av dem känner du till?
– Om jag ska vara ärlig, så… Jag kan ju några, som Rosengård. Och här där jag bor vid Drottningtorget, och så ställen som Emporia såklart (skratt). Men ska jag köra nånstans hittar jag rätt så bra, även om jag inte känner till Malmö lika bra som Göteborg än.
Det förstås. Har du kommit tillrätta i staden tycker du?
– Ja, jag kände redan den andra veckan att jag skulle trivas här. Jag bor bra, det är en fin stad och jag stortrivs med laget. Det vore ju faktiskt synd att klaga, eller hur?
