Topic Allsvenskan: Skånes uppvisning och AIK:s oväntade hjältar
Topic Allsvenskan blandar olika tankar och analyser i ett försök att knyta ihop säsongen 2010. Vi pratar om Malmö FF:s fantastiska säsong, varför Helsingborg borde vunnit guldet, Elfsborgs besvikelse och mycket annat.
Ett stort grattis till Malmö FF, och hela Skånefotbollen för en fantastiskt fint genomförd säsong. Hela säsongen har varit en uppvisning mellan Helsingborg och Malmö FF. Men inte trodde man att Trelleborg skulle smyga upp på en femteplats...?
Helsingborg gjorde en fantastisk vår men sällan brukar lagen med halvtids-pole position i denna mystiska, stundtals chicken race-serie, räcka hela vägen. I detta fall är det dock svårt att påstå att HIF klappade igenom totalt. Visst hade man en dipp direkt efter VM-uppehållet, men sett över hela säsongen är min åsikt att Helsingborg har varit det mest stabila och tillförlitliga laget. Helsingborg har haft en åldermässigt och karaktärsmässigt mycket god mix i laget - med rutinerade pjäser som Erik Edman, Marcus Lantz, Christoffer Andersson och up-comers som Alexander Gerndt, Rasmus Jönsson, Pär Hansson... Vissa år har det känts som att lag inte kan hantera pressen och förväntningarna med att vara delaktiga i guldstriden. I år var det - tvärtom - två lag som var redo att vinna SM-guld.
Helsingborgs poängsnitt på 2,17 poäng/match hade räckt till allsvensk seger alla år på 2000-talet undantaget Djurgården 2003.
Om Helsingborg har varit det trygga kollektivet har Malmö, också med ett starkt lagbygge, haft de allra högsta topparna. När MFF spänt musklerna har inget motstånd varit i närheten. Sedan Rolle Nilsson fått hjälp av Josep Clotet Ruiz tycks laget också spikat fast ett på samma gång vägvinnande och underhållande fotbollsspelande. MFF har under 2000-talet, även till viss del under Tom Prahl, haft ambitionen om att spela en positiv fotboll. Ibland kanske på beskostnad av resultaten. Inte minst har man flera säsonger efter varandra saknat den riktiga kylan, de riktiga vinnarskallarna, för att gå hela vägen under hösten. I år pallade de för trycket. Undatagsvis plumpen mot Kalmar har MFF:s sista matcher slutat:
3-0 Trelleborg (b)
4-0 Häcken (b)
4-0 Brommapojkarna (b)
2-0 Mjällby (h)
Det är en styrkedemonstration.
¤ ¤ ¤
En av årets besvikelser är såklart Elfsborg. Innan och under säsongen var jag inte ensam om att slå fast: i år är det upp till bevis för Magnus Haglund. Säsong efter säsong har han fått bygga upp och - både innan och under säsongerna - förstärka sitt lag. Generationen med Johan Karlsson, Daniel Mobaeck, Mathias Florén, Teddy Lucic, Anders Svensson börjar lida mot sitt slut. Elfsborg kommer inte nå längre med Magnus Haglund och borde leta en ny tränare till 2011.
Jag tycker Markus Johannesson i Fotbollskväll gjorde helt rätt som tryckte upp HIF och MFF som två av årets tre positiva överraskningar. Annars är uppstickarna självfallet Örebro, Mjällby och Trelleborg. Jag kan inte låta bli att imponeras och förundras av vad både Sixten Boström och Peter Swärdh har gjort med sina lag. Örebro har inte bara överraskat, utan faktiskt etablerat sig i toppen. Boströms finska, lågmälda skynda-långsamt-mentalitet har varit viktig. Finns det någon chans för Örebro att börja ta ytterligare kliv och utmana om guldet? Det blir intressant att se hur klubben lägger ribban inför nästa säsong.
Förutom Peter Swärdh förtjänar Mjällbys sportchef Thomas Andersson-Borstam ett uppmärksammande. I fjol kryddade han truppen med Bagarn, Asper, Robledo och Osiako. Samtliga var nyckelspelare i lagets avancemang till Allsvenskan. I år gick Jesper Westerberg, Mostapha El Kabir och Tobias Grahn rakt in i startelvan. Enda missen heter Craig Anderson, som varit skadad hela säsongen. Jag undrar om drömvärvningen till 2011 heter någonting på Linderoth...?
Ett ständigt skadeförföljt Trelleborg drog - imponerande - segern och Djurgården nitlotten i det virr-varr av lag som tampades i mitten av Allsvenskan. Där återfinns också mindre besvikelser som Häcken, och desto större som IFK Göteborg och Kalmar.
Liksom för Elfsborg har bäst före-datumet på den gyllene generationen i Kalmar snart löpt ut. Men även här finns förmågor på uppåtgående; målvkaten Etrit Berisha och benhårde Erik Israelsson är redan duktiga allsvenska spelare. Frågan är ändå om man inte ska våga släppa greppet om trygga Nanne och släppa in en dos nya influenser i klubben? Att Nanne sparkas är lika sannolikt som att Torpavallen står värd för Champions League-finalen 2012. Men en lösning á la Roand Nilsson/Clotet Ruiz...?
När vi ändå pratar besvikelser...
...hur nära var egentligen AIK på att åka hur Allsvenskan? Hela säsongen har ju varit totalt upp-och-nervänd. Det räcker bara att se till det faktum att Jorge Ortiz och Sebastian Egüren, tillsammans med Flávio, skulle bära laget till ett nytt SM-guld. Fjolårets frispråkige guldmakare Bojan Djordjic och Martin Mutumba fanns också kvar. Och äntligen skulle Tomi Maanoja få sin revansch. Gick väl sisådär. Nu behövdes målskyttar. Lösningen: en hungrig och välmeriterad brasse Clécio tillsammans med en stenhård kroat: Goran Ljuboljevic. Ja, ni vet hur det gick...
Istället är det Mohamed Bangura, från Värnamo IF, och Viktor Lundberg, tidigare Väsby United, som skjuter AIK kvar i Allsvenskan.
Där kan man tala om oväntade hjältar.
¤ ¤ ¤
Här är min säsongens elva:
MV: John Alvbåge - klassmålvakt som burit upp Örebros solida defensiv
HB: Jesper Westerberg - tillsammans med Vincentz den högerback som varit jämnast i år.
MB: Marcus Nilsson - sett över hela säsongen en jätte i HIF:s försvar.
MB: Daniel Andersson - lagkapten och vägvisare i ett ungt och talangfullt MFF.
VB: Erik Edman - spelar tillsammans med Ricardinho i en egen division på vänsterbacken
MF: Marcus Lantz - en av allsvenskans mest betydande spelare för sitt lag. Tjurskalle.
MF (off): Nordin Gerzic - är en liten fotbollssaga, både på planen och i sin historia.
MF: Ivo Pekalski - årets komet i Allsvenskan. Snuskigt klok för sin ålder.
AN: Daniel Larsson - vem trodde att vindsnabbe Larsson skulle bli assistkung?
AN: Alexander Gerndt - årets anfallare i Allsvenskan. Ödmjuk och skoningslös i ett.
AN: Mohamed Bangura - häpnandsväckande bra på ett halvår. Hur bra är han?
