Träningsrapport 16/1: Starten på "det nya ÄFF".
Nu är det igång! En premiärträning som inte var speciellt spektakulär – men bjöd på en del ljusglimtar. Samt alla nya ansikten så klart, däribland vårt senaste nyförvärv Robin Staaf.
Klockan är 15.42 och 10-12 tappra ÄFF-supportrar står längs kanten på Valhall Parks konstgräsplan. Träningen ska starta om tre minuter. Premiärträningen ska starta om tre minuter! Men inga huvudaktörer syns till… Vi får besked om att laget har insett att en presentation är tvungen innan träningen – vilket ju låter logiskt. Därför får vi vänta några extra minuter till "det nya ÄFF" anländer. Plötsligt dyker det upp ett okänt antal bilar – de är här! Spelarna anländer med Martin Andersen i spetsen och Michael Baggner som vattenbärare.
Det är i sådana här lägen jag kan önska att vi var en bättre förening organisatoriskt sett – vi supportrar som trots allt var på plats skulle väl åtminstone kunna erbjuda något mer än en halvdan vantapplåd?
Nåja, spelarna rycker fram bollarna och blickarna riktas framförallt mot de nya ansiktena. En slätrakad skalle vid namn Robin Simovic börjar att jogga runt på konstgräset utan boll vid fötterna. Alriksson börjar lattja i sällskap med en till synes harmonisk Zeyn S-Latef. Hampus Nilsson ser självsäker ut och Albin Subasic och Michael Baggner startar med att skämta tillsammans med Lester Dewee. Omid Nazari söker sig inåt i banan och passar med sina nygamla lagkamrater samtidigt som Max Arvidsson och ”Kalle” Karlsson passar för sig själva ganska nära en hörnflagga. Mike Babier skrattar och ler. Robin Staaf – som för bara någon timme sedan blev klar för ÄFF (igen) – ser nästintill sammanbiten ut.
Träningen inleds med ett hederligt kvadratenspel efter att den nye tränarduon Persson/Arvidsson flankerat ut tre upplagor. Fördelningen på de tre stationerna är uppenbara: längst bort finner vi de yngre förmågorna i Albin Nilsson, Hampus Nilsson, Omid Nazari, Joakim Alriksson, Mike Babier, Albin Subasic, Max Arvidsson och Michael Baggner. I mittenuppsättningen hittar vi ”Kalle” Karlsson, Jakob Augustsson, Zeyn S-Latef, Robin Simovic, Robin Staaf, Gabriel Ucar, Jonas Nilsson och Jonas Lindh. Närmast de samlade åskådarna befinner sig Matt Pyzdrowski, Lester Dewee, Mikael Dahlgren, Robin Nilsson, Björn Westerblad, Heidar Juliusson, Marcus Lindberg, Tobias Johansson och Martin Andersen. Det sistnämnda gänget är för övrigt det mest högljudda svaret på dessa tre sammansättningar.
Efter kvadraten stundar spel på ungefär en fjärdedel av elvamannaplanen. Lagen delas in och "gult lag nummer ett" med Lindberg, Ucar, Omid, Albin Nilsson och Staaf ställs mot "blått lag nummer ett" – Max Arvidsson, Mike Babier, Robin Nilsson, Andersen, Alriksson och Simovic. Matcherna spelas i ungefär fyraminuters intervaller och när lagen byter kommer "gult lag nummer två" in, bestående av Dahlgren, Lindh, Westerblad, Tobias Johansson, Zeyn och Lester. De möter "blått lag nummer två" med Augustsson, Jonas Nilsson, Heidar, Baggner, Subasic och ”Kalle”. Matthew Pyzdrowski representerar det blåa laget och Hampus Nilsson står för den gula motsvarigheten.
Att nämnas gällande dessa intervallmatcher är att Mike Babier inleder med att sätta två bollar i nät, Heidar producerar en riktig dunderkanon med ribba in som slutresultat, Lindberg bjuder på en drömvolley i Van Basten-klass och Albin Nilsson spelar ytterst moget.
Efter smålagsspel väntar nu spel - elva mot tolv.
Lag nummer ett:
Matt Pyzdrowski; Mikael Dahlgren, Marcus Lindberg, Tobias Johansson, Jonas Lindh; Omid Nazari, Björn Westerblad, Zeyn S-Latef, Albin Nilsson; Lester Dewee, Robin Staaf.
Lag nummer två:
Hampus Nilsson; Mike Babier, Max Arvidsson, Jakob Augustsson, Heidar Juliusson; Albin Subasic, Robin Nilsson, Michael Baggner, Martin Andersen; Joakim Alriksson; Andreas ”Kalle” Karlsson, Robin Simovic.
Noterbart är att Gabriel Ucar och Jonas Nilsson joggar och gör övningar under speltiden samt att Joakim Alriksson har en fri roll som ”tolfte spelare” i det så kallade "lag nummer två".
Bäst på plan elva mot tolv tilldelas, enligt mig, Michael Baggner. Född 1994 och vattenbärare – men på det gröna fältet spelar han likt en fotbollsspelare uttagen ur en dröm. Hans speluppfattning och teknik är högklassig och om Micke fortsätter i denna takt har jag svårt att tro att han inte kommer spela Superettanfotboll 2012. Så som han ackompanjerar idag – på sin innermittfältsposition – borde han dessutom vara en man för startelvan.
I mitt tycke visar Joakim Alriksson svårigheter med tempot till en början – men han spelar sannerligen upp sig. Hans frejdighet, ettrighet och uppfinnighetsrikedom kan mycket väl innebära att ÄFF kan komma att värva ett sant fynd.
Hampus Nilsson är väldigt säker och visar dessutom prov på talang vid ett flertal tillfällen. Vilken målvaktsuppsättning vi har!
Gällande Robin Simovic så tror jag på killen. Om jag är paralyserad vid hans längd och tyngd eller om jag ser spetskvalité låter jag vara osagt – men klart är att jag inte tackar nej till en produktiv target player.
Robin Staaf – ÄFF:s senaste nyförvärv – är tämligen anonym förutom en ganska rejäl snedträff i slutet av träningen.
Nyförvärven Omid Nazari och Zeyn S-Latef? Tja… Nazari spelar på högermittfältet på fullplansspelet och visar egentligen inte särskilt mycket. Zeyn agerar även han relativt måttfullt förutom när han får bollen så klart – då får åtminstone jag ”Rojas-rysningar”.
Johan Eiswohld – den HIF-slopade innermittfältaren – har reklamerats som deltagare inför denna premiärträning, men syntes inte till. Än så länge har jag ingen vetskap om anledningen.
Vad kan vi ta med oss från denna träning?
Att merparten av våra egna talanger sticker ut och visar att de har få begränsningar. Att Joakim Alriksson är en kille som verkar kunna utmynna i frenesi. Att vi har en strålande målvaktsuppsättning inför kommande bravader. Och – givetvis – så mycket annat smått och gott.
2012 har startat - mot nya djärva mål!
