Träningsrapport 6/2: Febern lär komma.
Samtidigt som Europa har fått en epidemi som vi kan kalla ”frostpesten”, stegade 20 man från Ängelholms FF:s A-trupp ut på Valhall Parks konstgräsplan denna måndagskväll. Så småningom kunde vi däremot räkna till 22 aktörer på banan. En av dem var en artonårig målvakt – den andre ett före detta Tysklandsproffs. Det och lite till finner du i denna träningsrapport.
Det var så in i bomben kallt att hemfärden från Valhall Park nästintill blev en tortyr likt Leonardo Di Caprios vistelse i det dunderkalla vattnet i filmklassikern Titanic. Tro det eller ej, men det är nog första gången en skådespelare ”räddar” mig i nöden – det brukar vara mannen från Rosengård, killen som bott i Kenya eller förbundskaptenen som blev kär på en flygplats för en herrans massa år sedan. Men - efter att Leonardo hjälpt mig i min ytterst kalla väg hemåt - började jag spåna i vad dagens ÄFF-träning hade att erbjuda.
Ja, vi vet ju redan att besöket innebar frossa… i två perspektiv. Känslan så här i efterhand är att jag - tillsammans med er - säkerligen kommer få frossa fler gånger. Inte enbart för våra kommande besök på de förväntansfulla men kalla träningsmatcherna, utan även för att detta lag har potential att kämpa på höga, heta och euforiska höjder.
Just denna träning var långt ifrån euforisk och sensationell, men beviset på att vi har ett ofantligt spännande lag blev sann verklighet. Saknades gjorde dock kapten Augustsson på grund av en krånglande höft/ljumske. Konvalescenstiden ligger på två till fyra veckor. Evighetsmaskinen Johansson hade ”lite gnisslande” enligt tränare Persson, men ska vara tillbaka på torsdag. Den nye keepern Hampus Nilsson var förkyld och avstod av den anledningen. Dessutom tränar Albin Subasic och Max Arvidsson numera endast med seniorerna på tisdagar och fredagar, samt torsdagens förmiddagspass.
Back to the thing...
Ett till synes glatt och harmoniskt gäng fotbollsspelare i någon marinblå utstyrsel äntrade det fina konstgräset och började med att få igång fötter och hjärna med hjälp av en klassisk övning vid namn Kvadraten. Snabba fötter och skratt avlöste varandra samtidigt som Magnus Arvidsson och Joakim Persson strukturerade upp nästa övning.
Syftet med den nästkommande övningen var att, enligt vad jag kan tyda, få upp passningsspelet och dess tempo samtidigt som rörelsen givetvis också var en prioritering. Övningens uppbyggnad medförde sex stycken koner och tio alternativt elva spelare...
Version ett: Mike Babier, Marcus Lindberg, Mikael Dahlgren, Gabriel Ucar, Martin Andersen, Heidar Juliusson, Robin Nilsson, Björn Westerblad, Robin Staaf och Joakim Alriksson.
Version två: Jonas Lindh, Jonas Nilsson, Omid Nazari, Zeyn S-Latef, Albin Nilsson, Matthew Pyzdrowski, Lester Dewee, Robin Simovic, Andreas Karlsson, Michael Baggner och Simon Nilsson.
Vi kommer snart in på specifika spelare, men först redogör vi övningen ifråga… Fyra koner formade en rektangel med ett avstånd på, låt säga, 15 ungefärliga svenska meter. De två återstående konerna placerades i mitten. Bollen färdades genom konstationerna med hjälp av distinkt passningsspel från spelarna som efter slagen passning följde bollens färdriktning. Låter inte så svårt, eller hur? Det moment som gör denna övning aningens knepigare att förklara är det då en spelare i taget (rotering sker automatisk under övningens gång) springer in till en av mittenkonerna och får en passning utifrån som han tar med sig i steget till nästföljande ytterkon. Senare stegrade Magnus Arvidsson övningen, exempelvis med tillbakaspel och löpning utan boll i förstaskedet. Om ni inte begriper vad jag nyss skrivit får ni gärna ringa mig en signal, jag har ingen aning om detta var en beskrivning som var utförlig nog. Men, men… om jag ska döpa denna övning till något väljer jag ”Simpel passnings- och rörelseorienterad sicksack” eftersom kontinuerlig rörelse och bollkontakt skedde samtidigt som bollen färdades i ett "sicksackat" mönster – nämligen ut och in.
Innan vi går in på nästa träningsmoment kan vi presentera två nya, eller halvnya, förmågor…
Joakim Alriksson (som för övrigt redan kallas för ”Kim”, om mina öron hör rätt) var som bekant närvarande under premiärveckan, men åkte hem till Stockholm igen för att sedan bli permanent kontrakterad förra veckan. En ettrig, rörlig, kreativ och teknisk liten mittfältare.
Simon Nilsson (som alltid kallats ”Nisse”) nämndes kort i en text förra veckan, men nu är det väl dags för en närmare presentation. ”Nisse” är en målvakt som har tillhört det framgångsrika 94-laget och som följd av sina prestationer fick han skriva U21-kontrakt för snart ett år sedan. Han växlade dock mellan spel i U19 och U17. Hur ska man beskriva denne lirare? Reflexerna är sannerligen av god klass precis som fotarbetet och viljan. Däremot har denne talang en akilleshäl – längden. Spänsten övas det enligt uppgifter dagligen på, men antalet centimeter är svårare att bestrida. Oavsett vad så är det kul att unga förmågor får chansen att visa upp sig i seniorsammanhang.
Åter till träningen...
Efter övningen som vi kallar för ”Simpel passnings- och rörelseorienterad sicksack”, delades laget upp i två läger – det ena på ena planhalvan under Joakim Perssons styre och den andra på återstoden av planen med Arvidsson som befäl. På varje sida befann sig elva spelare (Arvidsson gick in och lirade från och med detta moment). En målvakt, fyra backar och sex offensiva spelare á la två stationer formerade denna övning. Målvakten gjorde ett utkast mot en av de sex offensiva spelare som befann sig centralt och närmast mittcirkeln, samtidigt som övriga offensiva pjäser utgjorde löpningar och allmän rörelse. Försvararnas uppgift var självfallet att förhindra motståndarna att göra mål.
På Joakim Perssons sida fann vi Pyzdrowski som målvakt, en backlinje från höger med Babier, Lindberg, Jonas Nilsson och Jonas Lindh, offensiva pjäser med Zeyn och Alriksson som centrala speluppläggare, Omid till höger, Andersen till vänster samt Robin och Robin som huggande forwards. Medan Persson stod vid en av stolparna och studerade eller instruerade, lirade Arvidsson själv i rollen som speluppläggare på andra sidan. Som sällskap hade han Simon Nilsson i målet, Dahlgren till höger bland försvararna, Albin Nilsson och Björn i mitten samt Ucar till vänster. Offensiva spelare var Heidar till höger, Baggner till vänster, Robin Nilsson som speluppläggare och Lester samt ”Kalle” som toppar. Notera också att Ucar bytte med Heidar efter en stund.
Att betona under denna övning är att Simon ”Nisse” Nilsson bjöd på några fina räddningar, Zeyn och Alriksson såg rejält fräscha ut samt att Simovic är ett hyperintressant råämne. Mike Babier klarar även av en ständigt utmanande Martin Andersen vid ett antal tillfällen vilket borde ses som en framgång med tanke på att de flesta högerbackar i Superettan köpte korv när de mötte dansken under fjolåret. Lester Dewee går inte heller att undkomma… i fredags var han sjuk – nu var han också het trots att febern troligen svalnat.
Träningen avrundades med spel fem mot fem på en förminskad planhalva.
Röda laget nummer ett: Mikael Dahlgren, Björn Westerblad, Heidar Juliusson, Albin Nilsson och ”Kalle” Karlsson.
Blåa laget nummer ett: Jonas Lindh, Zeyn S-Latef, Joakim Alriksson, Martin Andersen och Robin Staaf.
Röda laget nummer två: Magnus Arvidsson, Gabriel Ucar, Robin Nilsson, Michael Baggner och Lester Dewee.
Blåa laget nummer två: Marcus Lindberg, Jonas Nilsson, Mike Babier, Omid Nazari och Robin Simovic.
Matthew Pyzdrowski vaktade de blåas mål och Simon Nilsson räddade de röde.
Matcherna gick i intervaller på cirka fem minuter och om jag minns rätt var det de röda som drog det längsta strået resultatmässig. Om inte, så vann de blåa. Oavsett vad tyckte jag mig kunna se enorm vilja och även högt tempo. Albin Nilsson startade med ett högerskott i buren och strax därefter avlossade han en tung vänster som dock Matthew hade inom räckhåll. Jonas Nilsson såg bra ut och Mike Babier visade att han hör hemma i dessa sammanhang. Lester var fängslande, likaså Simovic. ”Kim” Alriksson såg pigg ut samtidigt som Baggner visar potential men utan lika millimeterprecisisa resultat som tidigare. I övrigt kan sägas att självaste Marcus Lindberg fumlade rejält vid ett tillfälle och att ”Kalle” mycket väl kan bli något om han väljer en mer framfusig och klinisk stil.
Detta var antagligen en helt vanlig februariträning - varken mer eller mycket mindre. Vi ska däremot komma ihåg att försäsongen drar igång på allvar klockan 13.00 på lördag då vi ställs mot Trelleborgs FF i Trelleborg. Då ska jag ha vinterkängor, oavsett hur svalt eller hett det kommer vara.
