Kalmar FF - Sirius
0 - 2

Tre blåsvarta poäng

Seger! En underbar eftermiddag i Kalmar slutade med blåsvart vinst. Sam Lundholms inåtvik och avslut på övertid ledde till 2-0 som också blev slutresultatet. Tre starka premiärpoäng och en insats som ger ökat hopp inför fortsättningen.

Daniel Jarl, Abdul Razak, Jesper Arvidsson och Stefano Vecchia var alla utanför matchtruppen och i lördags skadade John Alvbåge sin tidigare brutna underarm. Skadorna på dessa herrar gjorde startelvan lättare att välja ut. I eldprovet för nya tränarduon Mirza och Rydström valde att formera laget på följande sätt:

Jonsson
Björkström, Ceesay, RÅP
Larson, Busch Thor, Andersson, Sirelius
Lindberg, Haglund, Ståhl

Inga stora överraskningen där valet av Sirelius istället för Björnström till vänster kanske var det mest oväntade. Ian skulle dock visa sig göra en fin insats på sin ovana vänster-wing-backposition.

Efter att Sirius inledningsvis inte låtit Kalmar känna på bollen under de första minuterna skulle hemmalaget haft en straff när Kalle Larson fick bollen nickad på armen. Hade klockan stått på timmen spelad är jag övertygad om att Kalmar tilldelats straffen - domare har ju en tendens att dra sig för avgörande beslut i matchers början. Rödklädde Romario hade ett fint läge från nära håll med bredsidade bollen längs med mållinjen i vad som inledningsvis kändes som Kalmars halvlek. Snart skulle dock mannen för dagen kliva in i handlingen.

Kalle Larson kom till Sirius 2012 och har under sina sju säsonger gjort fyra mål, det senaste för snart fyra år sedan. Som högerback har hans kvalitéer präglats av en imponerande defensiv som den offensiva kapaciteten inte kunnat matcha. Kalle har under sin tid höjt sig med nivån utan att glänsa och vuxit ut till en publikfavorit, utöver att han är en av dem som varit i klubben längst. Därför var det extra stort när Kalle fick bra betalt av sin offensiva räd i matchminut tio. Haglund lyfte bollen över mellanbror Elm och Kalle bågade in 1-0 på volley med de tillresta Siriusfansen vilda glädje som följd.

Ledningsmålet kom som en kalldusch för Kalmar som börjat piggt och kunde strax därefter pusta ut när Jonas Lindbergs hårda skott satt i stolpens utsida snarare än innanför den. När sedan Adam Ståhl bjöds på ett friläge kändes Kalmar rejält skakade. Friläget lades tyvärr utanför och efter att Lukas räddat något avslut till var första halvlek slut. En jämn sådan där Sirius inte dominerat men absolut inte behövde skämmas för sin ledning.

Andra halvlek var desto ojämnare. Rasmus Elm prövade lyckan med en frispark som Lukas parerade och utöver det skapades inga vassa målchanser från Kalmars sida. Björkström, Ceesay och RÅP kändes tvärsäkra i backlinjen och framför dem höll Andersson och Busch Thor rent. Min tidigare farhåga om att vara glesa centralt med endast två centrala mittfältare istället för tre tycktes ogrundad, åtminstone sett till den här matchen. Sirius skapade heller inga stora målchanser men hade kontroll på motståndet. Sam Lundholm, Axel Björnström och Mohamed Saeid gjorde alla fina inhopp och bidrog med löpstyrka som gjorde livet surt för hemmalaget. Även om det kändes tämligen säkert bakåt kunde alla blåsvarta nagelbitare äntligen slappna av när Sam vred in 2-0 intill stolproten. Spelare och fans firade tillsammans nedanför läktaren och en perfekt dag i Kalmar fullbordades.

Matchens plus:

+ Försvaret som knappast suttit till hundra såg nu solitt ut. Kebba tillför otroligt mycket med den snabbhet han besitter, något som lyst med sin frånvaro i tidigare Siriusbacklinjer. Tim Björkström måste vara en av de mest anonyma värvningarna Sirius gjort, sett till spelare som varit mer eller mindre ordinarie sedan sin ankomst. Utan att glänsa eller att göra något större väsen av sig stod han för en habil insats och ska ha beröm för det. I övrigt tyckte jag spelet satt på ett helt annat sätt än vad man kunnat skönja i träningsmatcherna. Presspelet som övats in gav frukt och trebackslinjen med wingbacks fungerade fint. Glädjande att se!

+ För en månad sa jag att man inte ska räkna med Sam Lundholm förrän till sommaren. Även om snacket om en fortsatt öm häl oroar såg Sam sådär brutalt bra ut som han gjorde i höstas, vilket förstås ökar Sirius möjligheter till poäng markant. Klasslirare.

+ Satan vilken härlig premiärupplevelse. Solbadet på bortaläktaren var pricken över i när man äntligen fick ta stämbanden ut på grönbete. Västra Sidan sjöng som vanligt matchen igenom och det slår mig fortfarande hur sångrepertoaren är klasser vassare än etablerade Allsvenska motståndarsupportrars. I helhet en grym matchupplevelse som man sent glömmer. Oerhört skönt att inleda säsongen med en trea som även ger trygghet och arbetsro framöver.

Matchens minus:

- Som vanligt svårt att hitta något vettigt när segerruset fortfarande sitter i och när prestationen övertygade. Det går som vanligt att gnälla på att rehabiliteringsstugan fått tillökning men det är som bekant en konstant i Siriuslägret. Ett krystat minus är att Kalmar såg uddlösa ut och att denna seger inte är något riktigt kvitto. Å andra sidan kan man inte göra mer än att vinna sin match. AFC om en vecka är kanske en bättre värdemätare.

Hemmapremiär på måndag mot Athletic Football Club Eskilstuna. Det halvfärdiga studenternas fylls förhoppningsvis och Sirius går till spel med gott självförtroende efter denna premiärseger. På återseende! Sirius hej!

//Oskar Möller