Tre viktiga poäng till Blåränderna på ett blåsigt Island
Två viktiga blårandiga mål efter pausen räckte till seger borta mot Vikingur på Island, trots reducering och rött kort på Miro Tenho. Vinsten ger Djurgården vittring på direktkvalificering till åttondelsfinal i turneringen, antagligen med ett väldigt annorlunda lag än idag. Forum 1891 rapporterar från matchen.
Klockan var två i Sverige och ett på Island då Knattspyrnufélagið Vikingur tog emot Stockholms Stolthet på Kópavogsvöllur. Bakgrunden till den starttiden har redogjorts för i vår införartikel av Victor Christophe. För att beskriva vad man såg av “arenan” på tv-kamerorna såg den mer ut som Vångavallen än Stockholmsarenan, oklart var doften av tång och vindarna var starkast.
Inga överraskningar i förändringens Djurgården
Jacob Rinne har varit tillbaka i träning sedan en tid tillbaka nu och det var väl aldrig något egentligt snack om att målvakten inte skulle starta mellan stolparna på Island. Då Jacob Une Larsson saknades i truppen, jämte Magnus Eriksson, föll valet av mittbackar på Miro Tenho och Marcus Danielson. Keita Kosugi fick fortsatt förtroende på vänsterbacken, precis som Adam Ståhl till höger. Besard Sabovic har stått för goda insatser under de senaste matcherna i Europa, precis som Daniel Stensson som startade bredvid honom.
Med tanke på att Sabovic inte ser ut att förlänga avtalet med Djurgården är det värt att notera hur mittfältaren antagligen gör sin näst sista match i laget. Detsamma kan mycket väl gälla dagens tia Tobias Gulliksen som under de senaste matcherna stått för flera europeiska poäng, vilket kan göra norrmannen svår att behålla under janurari. Gustav Wikheim, startande vänsterytter, kommer inte vara kvar efter hemmamatchen nästa vecka. Hur det blir med högeryttern Tokmac Nguen och anfallaren Deniz Hümmet, båda på plats från start, återstår att se. Klart och tydligt är hur som helst att startelvan efter jul kommer se väsentligt annorlunda ut.
Vinden Djurgårdens största problem
Redan inför matchen visade spelarnas vindjackor hur blåsten skulle komma att påverka mötet. Med vinden mot sig skulle Djurgården inledningsvis ha stora problem med sitt passningsspel, inte minst påvisat av att den alltid så träffsäkra Rinne slog bort flera passningar. Hemmalaget skapade inte nödvändigtvis någonting av sina lägen och även om den första halvleken var jämn kändes det som att Djurgården var en sovande jätte.
För särskilt vaket var det faktiskt inte i den första halvleken, åtminstone inte offensivt. Backlinjen och Rinne höll undan så gott de kunde när bollen levde sitt egna liv, men framåt fungerade inte passningsspelet över huvud taget. Spelarna ska dock inte hängas över det, förutsättningarna i den här matchen var speciella av olika sätt och vis. Ett oavgjort resultat med motvind i den första halvleken kändes kanske rätt “Lagerbäckskt”, men också helt okej.
Begränsat övertag för hemmalaget
Det var i ärlighetens namn en ganska intetsägande halvlek. Den präglades till stor del av den isländska naturen som, innan paus, blåste bollarna hemmalagets väg. Lägena för Blåränderna verkade dö om spelarna tog emot bollen innan man sköt. Frisparkarna haglade tätt över hela banan. De hårdhänta islänningarna matchade Järnkaminerna rätt väl rent fysiskt men överlag kändes halvleken ganska sönderblåst.
När domaren blåste i pipan fick spelarna chansen att vila en aning från den enorma vinden, samtidigt som Blåränderna visste att man skulle ha den i ryggen efter pausen. Höjdpunkten offensivt var kanske när Vikingurs Danijel Djuric missade en bicicleta, om inte när Tokmac tog ett par touchar för mycket innan han sköt utanför. Närmast kom ändå hemmalaget när deras Erlingur Agnarsson avslutade från dålig vinkel med ett tungt avslut på fel sida av stolpen.
Keita Kosugi - Japans Roberto Carlos
Innan fem minuter av den andra halvleken hade gått skulle Wikheim ta sig till två superlägen efter fint förarbete av sina lagkamrater. Inte minst Gulliksen såg nästan lite förnärmad ut av att båda avsluten missades, och nog skulle de åtminstone kunnat gå på mål. De där vindarna, de var kvar och nog tusan var de en fördel. Hümmet höll sånär på att göra mål innan hemmamålvakten sprang ut och hann emellan, minuter senare träffade han stolpen i kryssribban.
Man kan inte direkt säga att rollerna var ombytta efter pausen, när Djurgården tog kommandot var det första gången något av laget verkligen dominerade matchen. Islänningarnas fysik verkade dock motverkade att Blåränderna skulle kunna promenera in och göra som man ville. Det var bara så att ingen hade sagt det till Kosugi som fick bollen av Tokmac och fullständigt bombade in 1-0 till Djurgår’n med ett makalöst avslut. Sa jag något innan om att startelvan kommer se annorlunda ut efter nyår?
Allt frid och fröjd innan mardrömsminuterna
Tokmac hittade Hümmet med en öppnande passning från mittplan. Anfallaren strosade fram och inväntade Wikheim som fick bollen i djupled. Norrmannen tog sig nära hemmamålet och lyfte in bollen vid den bortre stolpen på klassiskt “Wikheim i Europa”-manér. Noterbart är att detta var ytterns första mål i Conference Leagues gruppspel i år. Det är nog orättvist att säga att Djurgården föll tillbaka efter sitt andra mål, snarare kontrade man inte lika frenetiskt längre.
Vikingur hade svårt att svara på målen med egna farligheter men plötsligt blottlades bristerna i det blårandiga försvaret. Domaren släppte fördel till Vikingur som på två passningar spelade sig förbi hela Djurgårdens försvar. Ståhl missade en brytning och Ari Sigurpálsson var helt fri att lyfta in reduceringen till 2-1. Bara minuter senare kom nästa kalldusch för gästerna då Tenhos arm träffade en motståndare i en tackling. Den efterföljande varningen resulterade i rött kort och en rosenrasande finsk mittback tvingades helt sonika lämna planen. Det kändes hårt mot Tenho sett till elakheter per spelare under matchen, men visst var det gult kort.
Blårandiga kontringar och ett solitt försvar
Föga förvånande gav reduceringsmålet och det röda kortet ny energi till hemmalaget. Djurgården blev klart mer defensiva och för att väga upp förlusten av Tenho skulle Wikheim ersättas av Peter Therkildsen, samtidigt som Tokmac ersattes av Rasmus Schüller. Tydligt defensiva byten då båda norrmännen stått för fina insatser, viss irritation noterades främst av Wikheim som nog ville vara kvar på banan. Blåränderna har lärt sig av sina matcher i Europa och spelarna gjorde hela tiden bra ifrån sig utifrån att döda tid. Dessutom var det tydligt även att de offensiva spelarna gick hårt in i defensiva dueller.
När chansen gavs gick gästerna också på kontring, vilket gav Gulliksen ett utmärkt läge att avsluta - den gången tungt i stolpen. Djurgården var mycket närmare ett ledningsmål, bland annat då Hümmet bommade ett friläge innan han byttes ut mot August Priske. Detsamma gällde Gulliksen som ersattes av Haris Radetinac. Det kändes nästan som att båda lagen var nöjda med resultatet när även Vikingur tog enormt lång tid på sig med ett byte precis innan tilläggstiden.
Rutinerad och ganska säker vinst trots allt
Främst ska arbetsinsatser som Kosugis, avvärjande tacklingar som Sabovic eller Schüllers och mycket spring från hela laget lyftas. Det var grisigt redan från början, men när det krävdes var det även Djurgården som tog kommandot i det avseendet. Efter en hörna med minuten kvar av tilläggstiden låg Sabovic kvar och tog sig för huvudet, mycket rutinerat. Tiden gick och när Rinne slog iväg den efterföljande insparken blåste domaren i visselpipan, tre poäng rikare.
Så vad innebär den här vinsten för Djurgården i tabellen? Med tanke på att ingen ens käkat middag än har inte några andra matcher spelats, så det är i nuläget väldigt svårt att säga. Just nu, med en match mer spelad, ligger Djurgården på sjätte plats fyra plusmål bakom polska Jagellonia på tredjeplats. Antagligen landar man några poäng från den eftertraktade topp 8-placeringen men en match kvar att spela.
