- -
Tredje raka förlusten, nytt kontrakt och ett innermittfält som inte fungerar.
Förlust med 2-1 mot GIF Sundsvall och samtidigt förlorade Falkenberg vilket innebär att Gefle IF spelar allsvensk fotboll nästa år igen. Vi spelar med ganska stort bollinnehav men kommer alldeles för sällan fram till lägen. Istället är det Sundsvall som har lättare att hitta fram till avslut.
Tredje raka förlusten och vi går in i ett litet break igen innan säsongen ska avslutas med tre matcher. Det positiva från igår var att vi blev helt klara för nästa års allsvenska. Skönt att slippa sitta och tugga på naglarna ända in på mållinjen som vi har gjort ett antal år tidigare!
Matchen mot Sundsvall fick ett tidigt mål och det var Sundsvall som gjorde det. Ett skott en bra bit från mål letade sig in bakom Hedvall och det får Emil helt ta på sig. Det skottet ska Hedvall styra bort och det är för enkelt att släppa in sådana bollar, det sätter laget i en svår sits redan från början. Inte bra nog, punkt slut.
Vi kommer tillbaka in i matchen och det känns som det är möjligt att vända det här. Men vi har ett stort problem i vårt anfallsspel i nuläget. Vi tar alldeles för lång tid på oss att attackera. Vårt spelsätt har utvecklats till att ha mycket mer bollinnehav nu än tidigare och det är ett mycket välkommet inslag i vår utveckling, men nu börjar det istället gå till överdrift. Till nästa år måste vi jobba in en bättre balans i vårt spel där vi varierar mellan att gå snabbt till attack och att lugna ner spelet. Ta en titt på dessa sekvenser om ni har möjlighet.
28 minuten.
Vi bryter bollen en bit in på Sundsvalls planhalva. Bollen går ut till Portin på vänsterbacken och vad gör innermittfältarna då? Bååth vänder sig om och är beredd att jogga ner på högerbacksplatsen istället för att titta framåt och se om det finns en yta att attackera på. Det är det här som är problemet med vårt anfallsspel just nu. Vi får inget tryck alls från innermittfältet framåt. Jag förstår tanken med att Bååth kliver ner på högerkanten när vi har bollen på egen planhalva och ska börja bygga ett spel, men nu känns det som att vi fastnat i den tanken var vi än har bollen. Är vi på väg framåt och med bollen på motståndarnas planhalva kan inte första tanken från en innermittfältare vara att kliva ner i egen backlinje. Hur ska vi då få tryck framåt? Ofta blir våra yttermittfältare och anfallare helt isolerade i anfallsspelet utan hjälp från innermittfältet och det fungerar inte.
Minut 39.
Fällman med bollen i backlinjen. Hela spelet stannar upp för att Bååth ska jogga ner från sin innermittfältsposition och ta högerbacksplatsen.
Minut 40.
Samma sak, vi har bollen mitt på Sundsvalls planhalva, men var är Bååth? Jo han smyger omkring och vill ner på högerbacksplatsen. Och inget händer eftersom vi blir så oerhört lätta att försvara mot när vi tar en evighet på oss att attackera framåt.
Spela fram till 42.20
Nu går Bååth istället framåt i den yta som finns. Då kommer vi till avslut.
Det går alldeles för långsamt när vi spelar anfallsspel. Bollinnehavet är bra, men vi måste växla tempo när vi har bollen och inte jogga in i positionerna. Om Bååth ska ner på högerbacksplatsen, då måste Florén snabbt ta sig upp på kanten, Lantto in i mitten, Bertilsson in i mitten och Portin upp på kanten så vi kan sätta större tryck framåt. Nu låter vi motståndarna enkelt placera ut sitt positionsspel och vi får anfalla mot ett samlat motstånd. Och det blir ett hav mitt på motståndarnas planhalva där vi inte har en enda spelare eftersom Robin ligger strax framför backlinjen och Bååth spelar högerback.
Jag inser att det tar tid att få allt att klicka men det här är ett uppenbart problem för oss. Det känns ungefär som att vi ber alla vänta när vi har bollen så vi får ställa upp oss i dom positioner vi har sagt att vi ska ha när vi ska börja bygga anfallet och motståndarna tackar och tar emot som då hinner ställa upp sig själva i rätt positioner.
Första tanken måste vara att ställa om blixtsnabbt när man bryter bollen, fungerar inte det och man istället bestämmer sig för att lugna ner spelet och vårda bollen, då kan man glida ner i positionerna och börja bygga ett samlat spel istället. Nu är det som att vi tänker tvärtom, oj nu fick vi bollen, då ska vi in i våra positioner och sen efter ett antal sekunder har gått, då försöker vi anfalla.
Oremo kvitterar på en omställning där vi bryter och direkt går till anfall utan att kladda med bollen och ställa upp i positioner. Fällman vinner bollen och utnyttjar farten framåt och skickar bollen på en yta till Dioh Williams som kan spela fram Oremo till ett friläge som han enkelt förvaltar. Efter kvitteringsmålet börjar Sundsvall sakta koppla ett litet grepp om matchen och 2-1 kommer efter taffligt agerande av vårt försvar. Sista kvarten av matchen känns vi inte riktigt nära och att vi inte har den kraft som krävs för att skapa tryck mot Sundsvallsmålet.
Vi känns inte riktigt heta. Det är något som saknas i båda riktningarna. Balansering av truppen bör man försöka göra efter säsongen för vi behöver ett par spelartyper som vi inte har om vi ska fortsätta utveckla detta spel, vilket jag tycker vi ska göra.
Fällman ser tung ut. Har spelat varenda minut i år och har inte varit lika bra på slutet som han var tidigare under säsongen. Andra målet tappar han bollen i eget straffområde och i den efterföljande situationen är han steget efter. Sliten?
Robin Nilsson samma sak, har varit navet och dominerat mitten tidigare i år, nu känns det inte som han har samma kraft i sina aktioner längre.
Vila och sedan tre matcher kvar, varav två på hemmaplan. Hur ska vi avsluta säsongen? Fortfarande finns chansen att hamna bättre än någonsin tidigare, men har vi kraften kvar att ta dom segrar som krävs?
