Två veckor som gått - Vändning, trendbrott och mytbildning
Efter ett lite oplanerat uppehåll är Veckan som gått nu tillbaka och summerar de två senaste veckorna som gått där Blåvitt mött tre stycken gulsvarta lag och tagit sju poäng på de matcherna. Kanske mest befriande av allt i det var att Blåvitt tog sin första seger i Borås sedan 2005.
Förra veckans ”veckan som gått” uteblev då undertecknad numera inte bara är ängel i exil utan även hemlös ängel i exil som utforskar Stockholms förorter en soffa om dagen. Så kan det gå när man ska hyra lägenhet av dottern till en kompis till en kompis till farsan, och meningen ”Jag flyttar upp den 11:e Augusti” inte nådde tjejen som ska hyra ut samtidigt som meningen ””Lägenheten är tillgänglig från 1:a September” fastnade hos någon av mellanhänderna.
För Blåvitts del har de två senaste veckorna varit lugnare och en viss harmoni tycks sprida sig över Kamratgården. Baserat på vad man hört från spelarhåll tycks det som om det var ett väldigt bra beslut att ta in Torbjörn Nilsson som flera spelare menar på att har hjälpt dem bygga upp en bra självkänsla. Omarsson har sett pigg och spelsugen ut under sina inhopp och Sören Rieks är som pånyttfödd.
Trots fina inhopp har Omarsson inte fått starta, och även om jag gärna hade sett mer av honom är det ett beslut som är svårt att argumentera emot. Tobias Hysén har kanske tappat i fart men är alltjämt en av spelarna i Allsvenskan med bäst spelförståelse och är fruktansvärt farlig i när han ges utrymme. Samtidigt står Mikael Boman för en fysisk närvaro som få andra i Blåvitt klarar av. På det så hamnar Boman förvånansvärt ofta i målprotokollet. Mot AIK petade Boman - än en gång - in segermålet.
Spelmässigt har det kanske inte varit några fantastiska insatser från Blåvitt - och att förvänta sig att Alf och Torbjörn skulle göra mirakel på bara några veckor är inte realistiskt - men det går ändå att se vissa positiva tendenser, framför allt i den senaste matchen. Blåvitt har blivit ett jobbigt lag att möta igen. Motståndarna måste jobba hårt för att skapa sina lägen, samtidigt som Blåvitt straffar hårt varje gång motståndarna gör misstag. På det så har många spelare fått ett nytt förtroende. De vågar spela mer på ett sätt vi inte varit bortskämda med på ett tag. Spelare som gör antydan till att bryta mönster.
Små steg framåt.
Med det sagt så finns det fortfarande en del saker som spökar för Blåvitt. Framför allt en högst oroande tendens att sluta spela när domaren inte dömer ”rätt". Nu stod Al Hakim för osedvanligt många misstag mot Häcken, men det är ändå frustrerande att se hur många spelare slutar spela fotboll när de vill ha avblåsning. I just matchen mot Häcken missar domaren en ganska solklar hands i straffområdet. De blåvita spelarna vänder sig alla mot domaren och pekar på sina armar för att få till en straff. Och ja - det borde varit straff - men nu blev det inte straff, och istället för att jaga ikapp bollen låter spelarna Häcken i lugn och ro rensa bort bollen.
Det är ett återkommande fenomen.
Om det är någon tröst för någon kan man välja att se missarna i matchen mot Häcken som utjämning av missarna från matchen mot AIK där domaren stod för två tveksamma beslut - dels när Blåvitt gör 2-1 ur misstänkt offisde och dels när AIKs sista minuten kvittering döms bort för hög spark. Själv tror jag inte på att ”det jämnar ut sig”. Nu är jag absolut inte ett fan av ”den moderna fotbollen” och jag tillhör den skaran av supportrar som inte håller på något utländskt lag men när vi nu ändå sitter med den moderna fotbollen så är det på tok för mycket på spel för att vi ska förlita oss på att ”det jämnar ut sig”.
Spelarna är inte längre glada amatörer som tycker det är roligt att sparka boll - de är anställda av klubbarna med det enda syftet att spela fotboll. Spelarna drar in löner som många människor i samhället bara kan drömma om och de lägger otaliga timmar på att förbereda sig inför varje match. Då är det helt absurt att huruvida de lyckas med sitt jobb eller inte ligger i händerna på en halvtjock linjedomare som extraknäcker för att han tycker det är skoj med fotboll. Jag vet att det är en fråga med många olika åsikter, men för mig känns förklaringar som ”Domarna är bara människor” mer och mer som dåliga ursäkter för att ge Barcelona straffar i Champions League än som en bra förklaring till varför vi ska acceptera felbeslut. Om två år är det 50 år sedan vi landade på månen. Nog fan ska det finnas ett bättre sätt att döma fotbollsmatcher som kan vara värde hundratals miljoner än med en glad amatör vid sidlinjen?
Vi lägger enorma pengar på att se till att spelare har alla möjligheter i världen att spela den bästa fotbollen de kan. Vi rustar upp arenor för att publiken ska se bra och trivas under matcherna. Men vad har vi gjort för att hjälpa domarna med sitt jobb? Vilka hjälpmedel har de fått de senaste 50 åren? En bluetooth snäcka och en burk raklödder?
Nog om domare. Det har ju trots allt varit två bra veckor för Blåvitt. Segrar mot AIK och Elfsborg och en snöplig 1-1 match mot Häcken. Just matchen mot Häcken måste ändå ses som det slutgiltiga slutet på myten om Häcken som det unga och roliga laget och Blåvitt som brottarlaget. Häcken ställde upp med ett lag med en snittålder som var flera år högre än Blåvitts, och spelade en väldigt defensiv 5-4-1 fotboll. Inte för att Blåvitt spelade så fantastiskt publikfriande heller, men ändå.
På tal om Blåvitts låga snittålder så hjälptes den ner av att Kristopher Da Graca gjorde sin första match från start - endast 19 år. Och han gjorde en godkänd debut. Syntes att han inte spelat så mycket seniorfotboll tidigare - tempot var inte riktigt där - men syntes också att det finns väldigt mycket talang. Kan bli bra. Något annat som kan bli bra är Vajebah Sakor, som blir bättre och bättre och uppträder med ett lugn och en trygghet som imponerar. Tyvärr har det inte riktigt smittat av sig på den andra lånespelaren - Sam Adekugbe - som efter en imponerande debut har en kurva som pekat lite nedåt. Kanske dags för Billy att starta nästa match igen?
I och med de 7 poängen kan Blåvitt börja titta uppåt i tabellen där Europaplatserna helt plötsligt inte är så långt borta längre.
För Blåvitts del är nästa match Malmö borta, ett Malmö som mycket överraskande fick storstryk av tabelljumbon FC Djursholm… FC Cafe Opera… Väsby United… AFC United… vänta, jag kan ju det här… AFC Eskilstuna heter de numera ja… Malmö fick storstryk av AFC Eskilstuna och frågan är om det är en höstdipp som väntar eller om det är ett revanschsuget lag som tar emot Blåvitt.
