Uddamålsförlust i Malmö
Det var uppladdat för fotbollsfest när Hammarby gästade Malmö FF på friidrottsarenan Malmö Stadion i eftermiddags. Efter en svängig match lyckades hemmalaget knipa en uddamålsseger då slutresultatet skrevs till 3-2.
Förutsättningarna var solklara, Hammarby var piskade att vinna för att kunna knipa gruppsegern och därmed säkra ett avancemang till Svenska Cupens kvartsfinal. För hemmalaget Malmö räckte dock ett oavgjort resultat för en säkrad gruppseger. Flera tusentals Hammarbyare tog buss, flyg, bil, minibuss och tåg ner till den avlägsna delen av Sverige kallad Skåne. Många såg dessutom möjligheten till en långhelg i festandets tecken och den grönvita invasionen gick inte obemärkt förbi på Malmös gator och torg.
Hammarby tvingades ställa över lagkapten Kennedy Bakirciouglu, Stefan Batan, Jonathan Tamimi och Erik Israelsson på grund av skador och diverse sjukdomsproblem. Nog hade förutsättningarna kunnat vara bättre men inte misströstade vi av den orsaken.
Hemmalaget Malmö ställde i sin tur upp med starkast möjliga lag med bland annat Guillermo Molins, Markus Rosenberg och Magnus Eriksson på planen. Vidare kunde förutsättningarna varit bättre såväl vad gäller väder som underlag. En medioker gräsplan ackompanjerades av vindar som fick vädret i Degerfors (se förra veckans cupmatch) att likna rena rama medelhavsklimatet.
Så började då matchen, och Hammarby inledde relativt piggt även om olyckan snart skulle grina oss i ansiktet. I stark medvind lyckades Malmös Emil Forsberg trycka in 1-0 i den tionde matchminuten, efter en misslyckad resning från Johan Persson i Hammarby. En olycka kommer sällan ensam och knappa kvarten senare var resultatet 2-0. Detta efter att Johannes Hopf, Daniel Theorin och Michael Timisela tillsammans lyckades ge Markus Rosenberg öppet mål, där den sistnämnda passade på att trycka till Timisela i ryggen i det sista momentet innan han rullade in bollen i mål. Domare Robert Daradic visade dock ingen pardon i denna situation, något som han inte skulle göra senare i matchen heller...
I den första halvlekens starka motvind hade Hammarby svårt att etablera ett ordentligt passingspel, men om man förbiser Malmös två slumpmål så var spelet i övrigt jämnt, även om vissa MFF:are tydligen menar motsatsen.
Fem minuter in i andra halvlek klev domare Robert Daradic åter in i rampljuset när han valde att blåsa straffspark för en förseelse som skedde dryga metern utanför straffområdeslinje. En sekunds obeslutsamhet från Thomas Guldborg Christensen utnyttjades av Markus Rosenberg som hann först på bollen och därefter fälldes av den förstnämnda. Regelbrottet var givetvis solklart, men svagt av en domare som kontinuerligt dömer elitfotboll att fatta ett så pass fatalt felbeslut. Guillermo Molins fick förtroendet från elva meter, och utnyttjade domarens gåva på ett mycket vackert sätt när han känsligt lyfte in bollen i nättaket efter att Johannes Hopf gått åt fel håll.
Det dåliga försvarsspelet och den mediokra domarinsatsen till trots, fortsatte Hammarby att försöka få till en reducering, och detta gjorde man också med bravur. Efter att Guillermo Molins i den sextionde minuten visat prov på goda karatekunskaper vid den ena hörnflaggan genom att sänka Johan Persson med en hård spark över benen, halade domare Daradic upp det röda kortet. En odiskutabel utvisning och den gode Molins kan nog förvänta sig en avstägning för tilltaget.
Utvisningen underlättade givetvis Hammarbys reduceringsjakt och i den 75:e minuten lyckades Andreas Haddad forcera in 3-1. En fin förstatouch från anfallaren föranledde ett bra läge där han med ett snabbt avslut ställde Malmös målvakt Robin Olsen. Målet kändes rättvist i och med att Hammarby faktiskt visat goda intentioner i anfallspelet matchen genom.
Hammarby vädrade nu frisk luft och jakten efter nätkänning tilltog nu ytterligare. I den nittionde matchminuten kom också nästa reducering från de grönvita, och denna gång var det (i mina ögon Hammarbys bäste spelare för dagen) Lars Mendonca Fuhre som snyggt nickade bollen i nät på ett inlägg från Daniel Theorin.
Närmare än så kom dock inte Hammarby och Malmö knep gruppsegern tack vare siffrorna 3-2. Sammanfattningsvis gör dock Hammarby en gedigen insats, särskilt i anfallspelet som ser vassare ut än på länge. Försvarsspelet lämnade dessvärre en hel del i övrigt att önska, och där krävs ett noggrannare arbete för att den ack så viktiga stabiliteten i laget skall infinna sig.
--
Mina högst subjektiva spelarbetyg i Hammarby, skala 1-5:
Johannes Hopf, 2
Michael Timisela, 2
Daniel Theorin, 2
Thomas Guldborg Christensen, 1
Fredrik Torsteinbö, 2
Nahir Besara, 2
Johan Persson, 3
Lars Mendonca Fuhre, 4
Pablo Pinones Arce, 2
Amadaiya Rennie, 1
Andreas Haddad, 3
--
Som sagt, Lars Mendonca Fuhre har på försäsongen gått från klarhet till klarhet. Om han bara kan ta med sig sin form in i seriespelet blir han garanterat säsongens utropstecken i Hammarby. Riviga och tekniska yttrar har knappast funnits på lager i Söderstadions katakomber under de senaste säsongerna.
--
Det är svårt att inte imponeras av alla supportrar som tog sig ner till Skåneland för att sjunga fram Hammarby. Ännu en gång bevisar vi varför vi är Sveriges bästa och mest hängivna supportrar.
--
Skadeproblem tar återigen ut sin rätta på insatsen och nog är det dags för sportchef Mats Jingblad att försöka bredda truppen? En ytterback och en offensivt lagd mittfältare hade knappast skadat inför säsongsstarten.
--
Återigen visar länsman upp sig från sin våldsammaste sida när fotbollssupportrar finns i närheten. Nog för att samtliga supportrar inte är Guds bästa barn, men en rejäl rannsakning av polisens agerande behövs. Och det fort. Detta pressmeddelande från Skånepolisen ger enbart en dålig smak i munnen (en dålig smak som inte ens försvinner med hjälp av all tandkräm i Danmark) och spär på det ömsesidiga hat som bevisligen finns: http://polisen.se/Aktuellt/Handelser/Skane/2014-03-15-1900-Polisinsatskommendering-Malmo/
--
Forza Bajen!
