Underbar seger mot AIK
Inför nästan 30 000 åskådare möttes Hammarby - AIK på Tele2-arena. En match som Hammarby vann med 1-0 efter att Akinkunmi Amoo gjort matchens enda mål.
Det här blir ingen matchanalys. Det ni nu kommer att få läsa är helt och hållet känslobaserat. Det är euforiskt och starkt. Det här var något jag längtat efter så länge.
Pandemin har varit tuff för många. Jag är en av dem som fått en hel del hjärnspöken när allt det jag tagit för givet i livet plötsligt inte gick att göra längre. Jag har saknat mitt supporterliv något oerhört.
Idag var första gången jag fick blippa mitt säsongkort på nästan två år. Även om jag inte kunde ställa mig där jag trodde att jag skulle stå eftersom jag och Malin kom in precis till matchstart. Då var det knökfullt på 105:an, vår sektion. Det gick inte att ta sig upp i trappan. Vi sprang snabbt över till 107:an och kunde sno åt oss platser där.
Jag höll låg profil inför matchen. Avstängningen på Fenger, vår insats mot Norrköping och att gästerna jagar guldet. Försvarslinjen överlag är sargad pga skador och försäljningar så jag var inte kaxig inför matchen.
Jag bestämde mig för att försöka njuta så mycket som möjligt av timmarna innan. Att stå där framför min björk och försöka kränga program till alla ni grönvita som precis som jag längtat efter det här. Trots kylslagna vindar var det underbart att stå där och få säga hej till alla som passerade. Vänner jag inte sett på så länge. Det strömmade så mycket folk fram mot arenan att det ett tag kändes omöjligt att alla de här ens skulle få plats. Samtidigt är det befriande att gästernas supportrar kommer från ett helt annat håll. Man slipper liksom se så många av dem. Det här var vår dag.
När matchen startar känns det skönt att se att våra spelare faktiskt ser taggade ut. Inga gamnackar utan istället rejält fokus på uppgiften. Halvleken går fort. Den enda jag är irriterad på i första är domaren. Inget nytt under solen där. Jag uppskattade den gemensamma supporteraktionen efter en kvart. Att vi, båda sidorna trots våra olika färger, gjorde samma sak. Tack alla ni som styrt upp det.
De där superheta chanserna saknas i den första halvleken. Jag förvånas lite över hur bleka gästerna är.
Den andra halvleken startar till underbar pyroteknik. Båda kortsidorna gör sitt. Jag älskar ju att vi kan använda grönvita lysen. Det är mäktigt. Det är vackert. Det är underbart. Tack!
Det är bara vi som gör mål den här eftermiddagen. Goitom vill ha frispark uppe på vår planhalva. Bojanic tar i stället bollen och därefter går det snabbt. En bra passning till Selmani, som precis kommit in på plan. Han gör det ännu bättre som släpper på Ludwigsson som, enligt intervjun efter gör “en-höger-vänster” på Larsson. Inspelet är perfekt och där dyker Amoo upp och stöter in bollen. Jublet! Det där efterlängtade, underbara, fantastiska jublet. Sen kom ölen flygande. Sen kom de egna tårarna. Allt kändes som stort och varmt. Allt kändes som vanligt. Jag älskar vanligt.
Selmani gör faktiskt 2-0 med det bedöms vara offside. Högst tveksamt när man ser reprisen.
Det är nu AIK startar jakten, tänker jag. Så fel jag hade. Jag hade fel inför matchen, jag hade fel under matchen. När det är så här älskar jag att ha fel. AIK skapar faktiskt inte speciellt många heta chanser. Visst får jag hjärtat i halsgropen vid ett par tillfällen. Stopptiden känns vedervärdig. Björn Paulssen har en hemåtnick som Oustedt får göra en TV-räddning på. Glädjande idag att se vår försvarslinje hålla ihop. Underbart att Oustedt får hålla nollan. Bojanic bra på mitten. Flera grönvita hade riktigt bra dag på jobbet. Vi på läktarplats kan bättre. Det märktes att det var ett tag sen senast.
Precis därefter blåser domaren av matchen. Vi vann. Så fantastiskt jävla skönt.
Tack alla systrar och bröder som gjorde även den här söndagen till en magisk sådan. Det var underbart att få träffas igen. Över 29 000 på plats. Det är så här livet ska vara.
Tack Hammarby.
