Underhållande försäsongspremiär
Det var en ovanligt välspelad match för att vara försäsong när AIK och Västerås drabbade samman inför 2712 huttrande supportrar på Skytteholms IP.
Om vädret inte tillät supportrarna att värmas gjorde dagens match det istället. AIK var det klart bättre laget och bjöd på fler klacksparkar än långbollar. Dessvärre renderade spelet inte i mer än ett oavgjort resultat, då Västerås kvitterade AIK:s ledningsmål i den 60:e minuten.
Första halvlek
Matchen var dock något segstartad och det syntes att lagen inte var allt för matchvana. Stelast var det i AIK:s försvarslinje, där kvartetten Pavey, Åhman Persson, Backman och Nisse Johansson såg lika virriga ut som under föregående fiaskosäsong.
Efter vad som tycktes vara en chock att åter få spela fotboll lagt sig kom AIK igång och hade även en boll inne i den 19:e minuten. Ett vackert passningsspel mellan Daniel Gustafsson, Pontus Engblom och nyförvärvet Tetteh Bangura avslutades av den sistnämnda spelaren. Passningsspelet – och tyvärr linjedomarens offsidedomslut – var en klar fingervisning i vad som var att vänta.
Den svartgula publiken hann inte vara besvikna över det uteblivna målet i mer än sex minuter då Pontus Engblom nickade in Daniel Tjernströms perfekta inlägg i matchens 26:e minut.
AIK fortsatte visa vilket av lagen som tillhörde Sveriges högsta liga även om det klara bollinnehavet inte resulterade i en dubblering av hemmalagets ledning.
Andra halvlek
Liksom på läktarhåll blev det en del rörelse på AIK:s spelarbänk i halvlek, då inte mindre än sju spelare byttes ut och ersattes av nya säsongsdebutanter.
Vanligtvis brukar förändringar av denna kvantitet försämra matchens kvalitet, men i detta fall blev resultatet det motsatta. Anförda av en väldigt pigg Admir Catovic spelade AIK stundtals ut motståndarna.
Dessvärre innebar det vackra passningsspelet att AIK allt för ofta spelade sig ur tillsynes solklara målchanser, i vad som påminde en hel del om den passningsfetisch som Arsenal gjort sig kända för.
Där tar liknelser mellan Skytteholms AIK och Emirates Stadiums Arsenal slut, för till skillnad från engelsmännen gjorde AIK inga mål när tillfällen gavs. Istället var det Västerås som fick nätet att rassla i den 60:e minuten, när de avslutade en väl framförd kontring med att placera bollen bakom andra halvlekens burväktare i Kyriakos Stamatopoulos.
Målet påverkade inte AIK mer än att de fortsatte skapa vassa målchanser; nämnda Catovic klackade in bollen bakom Västerås målvakt (händelsevis landsman till Bangura), för att per omgående sätta jublet i halsen efter att även detta mål dömdes bort för offside.
Om detta domslut var ett solklart sådant och inte det minsta kontroversiellt, var nästa bortdömda mål det motsatta. Den inbytte Kevin Walkers frispark från straffområdeslinjen satte klockrent i ribban för att sedan, tillsynes, studsa ned över mållinjen. Varken den ivrigt jobbande linjedomaren eller dennes huvudansvariga dito ansåg att bollen passerade mållinjen och valde därför att låta spelet fortgå.
Maracanã eller Skytteholm?
Trots en AIK-forcering sista tio minuterna, fick den allt mer kylda publiken nöja sig med 1-1. Med många klacksparkar, finter och tom en liggande cykelspark från Tetteh Bangura ställdes frågan som historiskt tillhör AIK-älskaren tillika kommentatorn Arne Hegerfors:
– Är det Brasilien eller AIK vi ser?